”Jag tackar Colombia för den 'perfekta fritagningen"

Ingrid Betancourts första ord i frihet

Efter sex år är helvetet över det var mycket starka scener som utspelade sig på Bogotas flygplats när Ingrid Betancourt landade efter fritagningen.

På väg ut ur planet möttes hon av sin mor, och omfamningen blev lång.

Sedan följde orden, de tacksamma och känslofyllda.

– Jag ska se om jag kan prata, för det här är så känslosamt för mig, var det första hon sa, där hon stod omgiven av militärens representanter och sin mor tätt vid sin sida.

Förvånansvärt pigg

Bilderna som läckt av henne i fångenskap har visat en svårt sjuk och mager kvinna. Nu såg hon förvånansvärt frisk ut, inte lika mager och med vaken och stadig blick.

Efter de första inledande orden tackade hon Gud, sin familj och de columbianska och franska folken. Hon tackade sin mamma, sina barn och sin exmake som kämpat för henne. Även medierna fick mycket beröm för att de fortsatt uppmärksamma hennes situation.

”Perfekt fritagning”

Flera gånger tackade hon Colombia för den "perfekta fritagningen".

Hon berättade hur hon fått veta på morgonen att de skulle flyttas.

– Jag ville inte flyttas till en ny plats, till en ny fångenskap.

Vad hon inte visste då var att personerna som skulle flytta henne, som påstod sig vara från en "hjälporganisation", egentligen var regeringssoldater som infiltrerat och lurat Farc-gerillan.

Trodde det var Farc

– När jag såg deras t-shirts och såg att de hade tryck med Che Guevara tänkte jag " det här är inte från någon hjälporganisation, det här är Farc-gerillan", sa hon.

Hon tvingades ombord på helikopter med händerna i handfängelse, något som hon beskrev som "förnedrande".

– Dörren till helikoptern stänges, och vi lyfte från marken. Då hände något, och helt plötsligt låg ledarvakten på golvet av helikoptern, bakbunden. En man från "hjälporganisationen" sa: "Vi är regeringssoldater, ni är alla fria".

”Som om helikoptern skulle störta”

– Då var det som om helikoptern skulle störta, vi hoppade och jublade så mycket.

Hon avslutade med att återigen tacka Gud, folket i Colombia och Frankrike och att inge hopp till de som fortfarande är i fångenskap.

– Vi ska hjälpa er att komma tillbaka till tryggheten.

– Fred är möjligt.

Ingrid Betancourts barn talade också om sin tacksamhet:

– Det känns som jag har vaknat ur en mardröm.