Misstagen som kan fälla Clinton i första debatten

För Hillary Clinton är den största faran i den första debatten att hon omedvetet underskattar den oerfarne Donald Trump.

Tillsynes givna segrare har förlorat förr efter att ha gått i den fällan.

För Trump är utmaningen hur han ska visa upp en mer presidentlik sida utan att förlora imagen som obekväm sanningssägare.

Ända in i det sista vet Clinton inte vilken Trump det är som dyker upp. Han kan utnyttja sin oberäknelighet till sin fördel.

Samtidigt gäller det för fastighetsmiljardären att bevara sitt lugn i en debatt där Clinton förmodligen kommer att försöka provocera honom till vredesutbrott.

Fortfarande är det väldigt många amerikaner som tvivlar på att han verkligen är kvalificerad för jobbet. Inte minst på grund av hans temperament. Trumps egen partikamrat och förra valets kandidat, Mitt Romney, har till och med kallat honom en bedragare.

Att motbevisa den bilden blir ett av Trumps viktigaste mål.

Jag minns tydligt den första debatten mellan dåvarande vicepresidenten Al Gore och utmanaren George W Bush i valet år 2000. Gore stod där, bröstade upp sig och kände sig överlägsen. Bush visste knappt vad en enda utländsk statschef hette och hade nått nomineringen mer på grund av sitt efternamn än sin kompetens.

Djupa suckar

När Bush pratade himlade Gore med ögonen och suckade djupt.

Bush vann debatten enbart därför att Gore framstod som mer osympatisk. I nästa drabbning försökte Gore ändra stil och verka snällare vilket inte heller blev någon hit.

Det arroganta uppträdandet kostade sannolikt Al Gore slutsegern.

Hillary Clinton riskerar att gå i samma fälla. Hennes debatteam har garanterat pekat på riskerna. Men det hindrar inte att Clinton innerst inne tycker att Trump är en okunnig rasist med ett uppblåst ego, ovärdig att vara presidentkandidat, medan hon är den oerhört erfarna och kunniga som behärskar alla sakfrågor till fullo.

Trump borde i hennes ögon (och många andras för den delen) inte ha en chans.

Men det är inte så det fungerar i en tv-sänd debatt där det för många av tittarna är första gången som de på allvar kan bilda sig en uppfattning om kandidaterna. Det gäller att vara smart och kunnig men inte överlägsen och framförallt inte att förnedra sin motståndare.

Underdog

Debatter är också en fråga om att infria eller helst överträffa förväntningar.

Clinton är fullblodspolitikern som stått på en debattscen hela sitt liv. Alla förväntar sig att hon ska vara skicklig, verbal och behärska sakfrågorna.

Donald Trump har den tacksamma rollen som underdog. Det räcker att han ger henne en hyfsad match så kan han ses som en vinnare av många tittare.

Republikanernas kandidat har gjort en grej av att inte förbereda sig särskilt intensivt. Åtminstone är det vad han påstår. Samtidigt har han hånat Hillary för att göra det.

Under primärvalen klarade sig Trump väldigt bra på att reagera spontant. Då ställdes han inför ett fält av motkandidater och hade begränsat med talartid. En perfekt arena för slagkraftiga oneliners. Presidentdebatterna blir annorlunda. Nu måste han själv i detalj beskriva sin politik i olika frågor. Det räcker inte med att säga att han vill bygga en mur och låta Mexiko betala.

Några få procent räcker

Primärvalsdebatterna har mycket gemensamt med dokusåpor där publiken kan bua och skrika. I presidentvalsdebatterna ska publiken vara tyst och applådera först när kandidaterna pratat klart. Trump kommer inte att kunna suga någon energi ur publikreaktionerna.

Ändå är det han som potentiellt har mest att vinna på nattens drabbning. Inför debatterna leder Clinton i valmatematiken. Om än knappt. Experterna hävdar att presidentvalsdebatterna på sin höjd avgör för några procent av väljarna hur de tänker rösta. I ett jämnt race som detta kan det räcka.

En Clintonseger ses i praktiken som en förlängning av president Obama i ytterligare fyra år. I en tid då många av väljarna vill ha en förändring har Trump den fördelaktiga sitsen av att vara utmanare.

Frågan är bara om han kan få amerikanerna att tro att han kan fixa jobbet.

Sannolikhet just nu att bli president:

Clinton: 71,4%   Trump: 28,6%

Hur kan det skilja så mycket fast opinionen är jämn? Klicka här för förklaring.

Källa: FiveThirtyEight 8 nov (baserat på prognos i alla stater).

Sammanställning: Johan Furusjö

 PLUS:  Presidenter – och maktsugna kandidater