Det finns en övertro på DNA-tekniken

Kriminalkommissarie Bo Åström: Fallet med Lillen är ett typexempel

När det finns DNA-fynd fuskas det ibland med det traditionella polisarbetet.

Det anser kriminalkommissarie Bo Åström:

– Fallet med Lillen är typexemplet på det.

Bo Åström är kriminalchef i Västerorts polismästardistrikt i Solna.

Han har även tjänstgjort på Rikspolisstyrelsen med att metodutveckla det brottsutredande arbetet i Sverige.

– Normalt saknas det anledning både för mig och för alla andra i kåren att kommentera kollegers arbete och fällande domar, säger han.

Men efter att ha studerat allt utredningsmaterial har han reagerat. Han konstaterar att det brutits mot ett flertal bestämmelser som gäller exempelvis protokollföring, upptagning av anmälningar, rättsmedicinska undersökningar.

”Glömmer hantverket”

Han förbluffas över övertron på DNA-fynd.

– Man säger äh, det är inga problem, vi har hittat annan människas blod på hennes jacka. Hittar vi den personen så har vi gärningsmannen.

– Man glömmer bort hantverket: att ställa sig frågan: Hur har blodet kommit dit?

När det konstaterats att det var Lillens blod skulle alla tänkbara alternativ ha gåtts igenom:

l Blodet har uppkommit vid själva övergreppet.

l Lillens egna uppgifter om att han blodat ner på toaletten.

– Då måste man ställa de hypoteserna mot varandra och se vad det finns för stödfakta. Vi vet hur blodfläckarna ser ut och var de sitter. Vi vet också att Lillens blod inte finns någon annanstans på hennes klädespersedlar.

– Då får man ställa frågan: Hur stor är sannolikheten att droppformade blodfläckar kommer på ett ytterplagg, även på insidan.

– Vad säger målsägaren om hur brottet gått till? Då får man än mer frågetecken. Då stämmer ingenting.

”Finns stödbevis?”

– Och har blodet kommit via toalettbesöket? Finns det någon stödbevisning för att han haft några skador före? Javisst. Han har haft en skada på handen. Någon har sett att han legat på backen och bråkat, polisen har fått de uppgifterna men inte dokumenterat dem.

Går det inte att visa hur Lillens blod avsatts på jackan ska principen in dubio pro rea gälla.

– Då ska det tolkas på det förmånligaste sättet för honom.

Anders Johansson