”Supermånen orsakade jordbävningen”
Publicerad 2011-03-13
Astrolog: Har ett historiskt samband med kraftiga stormar, extremt tidvatten och jordbävningar
Supermånen kan ha orsakat den kraftiga jordbävningen utanför Japan.
Åtminstone om man ska tro på astrologernas förutsägelser.
– Supermånar har ett historiskt samband med kraftiga stormar, extremt tidvatten och jordbävningar, säger astrologen Richard Nolle.
Enligt den brittiska dagstidningen Daily Mail varnade astrologer två dagar före skalvet i Japan för att månen den 19 mars kommer att vara närmare jorden än den har varit sedan 1992 — bara 356 577 kilometer bort — och att dess dragningskraft kommer att orsaka kaos.
Med bara fem dagar kvar till supermånen, drabbades Japan av en jordbävning med magnituden 8,9.
Som närmast jorden
Termen supermåne myntades av astrologen Richard Nolle 1979. Månens bana runt Jorden är inte rund, utan elliptisk. Det innebär att den ibland är längre bort, ibland närmare. När månen är som närmast jorden är det en supermåne.
Supermånen nästa vecka sammanfaller med att det är fullmåne, vilket bara inträffar vartannat eller vart tredje år. Under ett sådant tillfälle ser månytan ut att vara 14 procent större och 30 procent ljusare för den som ser månen från Jorden.
Astrologer hävdar att supermånar som inträffade 1955, 1974, 1992 och 2005 sammanföll med extrema väderhändelser, skriver Daily Mail.
Men medan astrologerna anser att supermånar skapar förödelse på Jorden, så är forskarsamhället skeptiskt inställda. För det första är månen just i dag på sitt största avstånd från Jorden. För det andra handlar det om små skillnader i månens avstånd till jorden:
– Det är möjligt att månen är en kilometer eller två närmare jorden när den är som närmast, men det handlar om en ytterst oansenlig skillnad, säger rymdhistorikern David Harland till Daily Mail.
”Betydande effekt”
Astrologerna håller inte med. Enligt Richard Nolle orsakade den senaste supermånen — den 18 februari — jordbävningen som drabbade Nya Zeeland den 22 februari.
– Även en supermåne som inte är på maximalt kort avstånd gör att vi får en betydande effekt, säger Nolle.
Den australiensiske astronomen David Reneke kontrar:
– Om man anstränger sig riktigt mycket kan man tidsmässigt associera nästan vilken naturkatastrof som helst med något på natthimlen — en komet, en planet eller solen, säger han.