Fler offer kommer att skördas
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-30
Jag skulle vilja säga att jag vet hur det känns, och det gör jag, ungefär.
Men att förlora 1,4 miljoner kronor – allt – på ett enda dygn utan att falla ihop är en ofattbar prestation.
I min bok ”Kraschad” försöker jag beskriva hur det går till, och hur det känns, att under 1,5 år förlora ungefär lika mycket pengar som Paraskevoulla Kokkinou i
Kvicksund.
Läkaren förlorade allt på bara ett dygn. Ett dygn och allt hon ägde var borta.
Chocken måste ha varit ofattbar.
Självföraktet likaså. Hur kan man lägga alla ägg i samma ruttna korg – ett överbelånat investmentföretag vars enda tillgångar var den rasande ryska gas- och oljejätten Gazprom?
Det är fantastiskt starkt att hon står upp än.
Han valde döden
Andra har fattat drastiska beslut efter misslyckade affärer. Som den tyske mångmiljardären Adolf Merckle, han valde döden.
En helt irrationell handling, givetvis, men när pengarna plötsligt är borta, försvinner verklighets-förankringen.
Man blir till ett hål. Man tror att pengar är allting. Man glömmer allt som en hippie tycker om. Man glömmer kärlek, vänner, solen. Man mår som en avgrund. Man kräks.
Det gjorde jag när de sista hundratusen kronorna försvann i höstens börskrasch och jag insåg att det räcker nu.
Det måste räcka nu.
Pengarna kommer inte att gå att vinna tillbaka. Det går inte att slå marknaden och jag måste sluta innan lägenheten tas av banken.
Kokkinou slutade inte i tid. Väldigt många som litade på experter och fondmäklare och sitt eget ruttna omdöme lyckades inte sluta i tid.
Livet går vidare
Lågkonjunkturen kommer att skörda fler offer. Dystra rapporter kommer slag i slag.
Till och med fräls-aren Barack Obama kommer att få problem att röja upp i det ekonomiska moraset i USA.
Men det går över. Förr eller senare vänder det.
Och under tiden går livet vidare – även om pengarna är borta.
Vädret är ännu värdelöst, maten smakar ännu gott, kärleken är ännu kvar och det är fortfarande samma skit på tv. Man andas.