Sorg på Karolinska Institutet efter fryskatastrofen

Publicerad 2024-02-18

Decennier av forskning förstördes i samband med fryskatastrofen på Karolinska Institutet. 

Forskare, doktorander och professorer än några av de som drabbats. 

– Alltså det var totalt overkligt, som en mardröm. Och en sorg, säger Vanessa Lundin, 41, forskningsledare.   

Forskning som handlar om blodsjukdomar och framförallt blodcancer är den forskning som gått förlorade på avdelningen för hematologi på Karolinska Institutet. Prover från patienter, både före och efter ett sjukdomsförlopp, och före och efter behandling, hade hämtats in genom åren. 

– Det är ett enormt viktigt material. Vi har material som sträcker sig i en del fall 30 år tillbaka i tiden. Vi har använt materialet för att förstå när en behandling fungerar, men också förstå när en viss behandling inte fungerar, säger Eva Hellström Lindberg, professor och överläkare på Centrum för Hematologi och Regenerativ medicin (HERM) på Karolinska Institutet . 

Fryskatastrofen innebär att vissa typer av publikationer som var planerade inte kommer kunna slutföras inom den tidsram som forskarna planerat. 

– Den första känslan när det här hände är ju chock. Och sen kom ju sorgen. Och sen också en ilska. Hur kan det här hända på ett modernt universitet som vårt? säger Eva Hellström Lindberg, professor och överläkare.

Vanessa Lundin, forskningsledare.

Doktoranden drabbad

I ett litet labbrum med mikroskop och fläkt sitter doktoranden Jonas Thier, 28. På sig har han en gul rock och gröna plasthandskar. Han är från Tyskland och har forskat i Sverige i fyra år på blodcancer.

Forskning som förhoppningsvis, i förlängningen, ska kunna rädda människors liv, världen runt. Men den senaste månaden har han fått byta fokus och jobbar nu hårt för att se vad som går att rädda efter fryskatastrofen inträffade den 22 december. 

– När vi fick nyheten om katastrofen var det förödande, för det har tagit flera år att sätta ihop de proverna, säger Jonas Thier.

Eva Hellström Lindberg, professor och överläkare.

Hoppas göra skillnad

I labbet jobbar också doktoranden Katharina Kirchhof, 25. Hon har varit i Sverige i fyra år. Två år på just det här labbet. Hon forskar på en specifik mutation som leder till att vissa människor har en mycket högre risk att utveckla blodcancer. Hon hoppas hitta en lösning på det.   

–l3BMry Jag hoppas verkligen att jag kan göra en skillnad. Vi hoppas att vi hittar hur det fungerar. Jag har haft turen att alla mina celler som jag arbetade med fortfarande är levande. Men forskning tar lång tid, och när saker som detta händer, och det blir ett bakslag, kan det vara ganska frustrerande, säger Katharina Kirchhof, 25.

Jonas Thier, doktorand.

”Var förödande”

Jonas Thier har jobbat med ett större forskningsprojekt. Forskningsgruppen tog ett beslut att göra de sista testerna efter jul. Men efter att frysarna på Karolinska Institutet havererade under julhelgen blev det ett bakslag. Just de proverna förstördes. De förlorade en del av den forskningen som de ville bevisa, med hjälp av nya tester.

– Vi har kämpat med alla våra relevanta celler och försökt att rädda dem. Lyckligtvis har vi kunnat restaurera de flesta av de vi har jobbat med. Men en del av materialet som vi ville göra experiment med är nu borta, olyckligtvis.

Hur mycket blev ert arbete uppskjutet på grund av det här?  

– Vi hoppas inte så länge, men i alla fall den här månaden. Men vi känner att det har varit svårt för de andra forskningsgrupperna som har förlorat så mycket.

Katharina Kirchhof, doktorand.

Nobelprisforskning

Vanessa Lundin är handledare åt Jonas och Katharina och jobbar som forskargruppledare på avdelningen. Hennes grupp forskar på hur blodcancer bildas i benmärgen och använder sådana stamceller från olika patienter som har anlag för cancer, eller som har blodcancer. Vanessas grupp forskar på om blodcancer bildas i benmärgen. En metod inom stamcellsforskning som fick Nobelpriset i medicin 2012.

– Vi hade tur i oturen att vår kryptotank bara gick upp till minus nio, men den var fortfarande på minusgrader. I teorin finns en chans att några celler har överlevt. Sen hade vi också tur att några av våra mest kritiska linjer, forskningsmaterial, fanns i andra kryotankar, av en slump. Eller att de fanns hos samarbetspartners.

Forskare runt om i världen hör av sig

Just nu försöker de tina celler som fanns i frysarna, kryotankarna, som gick sönder. För att se vad som går att använda i forskning. Biomaterial och cellinjer förvaras i kryotankar, med en temperatur på −190 grader.

Forskarkollegor har hört av sig från runt om i världen och vill hjälpa till och kolla hur det går.

– Jag tror ändå att de flesta som hör om det här känner stark empati, säger Vanessa Lundin, forskningsledare.

11 av 12 frysar gick sönder

Av avdelningens 12 frysar var det 11 som gick sönder. Från att ha haft flera miljarder celler, måste forskarna nu klarar sig med tusen. En välhållen biobank den kan dessutom användas nästan hur mycket som helst.

 Aftonbladet får inte gå ner på avdelningen där fysarna, kryotankarna, finns. Det är av säkerhetsskäl, får vi besked om.

Innan fryskatastrofen har det varit återkommande problem med larmsystemet. Frysarna har havererat tidigare och det fanns ingen fungerande jourverksamhet på Neo utanför ordinarie arbetstid. 

Jonas Thier, Vanessa Lundin och Katharina Kirchhof.

Karolinska Institutet klättrar på listan

Nyligen kom en ny lista där Brittiska tidskriften Times Higher Education (THE) rankar årligen de 200 universitet som har högst anseende bland akademiker världen över. För första gången sedan Macciarini-skandalen 2015 vänder det uppåt för Karolinska Institutet. I mätning 2023 fick KI en plats i spannet 71–80. 

Hur tror ni fryskatastrofen påverkar anseendet för Karolinska Institutet?  

– Jag vet inte. Det är det ärliga svaret. Vi får se helt enkelt. Men vi fortsätter att utbilda unga forskare.

Vunnit ett pris

Just den här dagen då vi är på plats i labbet får avdelningen meddelande att Jonas Thier vunnit ett så kallat ”Travel award”. Han ska få åka på en stamcellskonferens på University of Wisconsin-Madison. Ett ljus i mörkret. 

– Även om det här är ett bakslag så är vi väldigt engagerade att fortsätta forskingen och försöka att få mer förståelse runt de här sjukdomarna, säger Jonas Thier, 28,

Följ ämnen i artikeln