Säkerheten runt Obama skärps

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-04

Från och med i dag skiljer tjockt skottsäkert glas Obama från folket

CHICAGO.

Scott Wagner stod nedanför podiet där Barack Obama ska tala sent i kväll, antingen som USA:s nye president eller som sensationell förlorare.

Wagner, 47, hade just monterat upp skottsäkra glasväggar vid sidan av talarstolen. De var fem centimeter tjocka, tillräckligt för att stå emot kulan från ett höghastighetsvapen.

Det var ena skillnaden mot alla de podier där Obama har talat under den långa, intensiva valkampanjen.

Han har hållit minst två möten per dag, ofta tre; han har gått på provisoriska gångbroar genom publikhaven; han har tryckt tusentals händer; han har vinkat till hundratusentals, kanske miljoner, människor.

Kommer att omges av skydd

Den magre Barack Obama med det stora huvudet har aldrig verkat skör, men ibland har jag tänkt att han varit skyddslös.

Om han i dag blir president kommer det fortfarande att ingå i jobbet att trycka händer och vinka till folkmassor. Men han kommer alltid att omges av ett massivt skydd och han kommer alltid, bildligt och bokstavligt, att ha ett tjockt, skottsäkert glas mellan sig och omvärlden.

Den andra skillnaden var talarstolen.

Under valkampanjen har Obama stått bakom enkla, omålade pulpeter, han har talat bakom slitna talarstolar och sådana som sett nyinköpta ut. Alla har varit ordinära i konstruktionen, sådana som ledamöterna i vilket stadsfullmäktige som helst får nöja sig med.

Den talarstol som Scott Wagner var med och placerade mellan de skottsäkra glasväggarna var bredare och mer massiv än någon Obama använt. Det var en presidents talarstol.

Förberedelserna var nästan klara. Scott Wagner vilade en stund i brittsommarvärmen. Han är byggarbetare sedan årtionden och har yrkesmässigt varit med om det mesta. Men det han gjorde i går var något mer än att ställa i ordning ett podium.

– Det är ett privilegium att få vara här, sa han.

Han lutade sig mot ett kravallstaket och vände ansiktet mot solen.

– Barack Obama är en fantastisk talare. Snart får vi se om han är lika skicklig som överbefälhavare.

– Så du tror att han vinner? sa jag.

– Det är jag övertygad om.

Scott Wagner tillhör den kategori som valforskare, journalister och alla andra som har åsikter om detta val har undrat över. En vit man i arbetarklassen. Vill han ha en president med mörk hudfärg?

Säger en man som Wagner en sak i opinionsundersökningarna (”inga problem med en svart president”) och gör han något annat när han är ensam i valbåset?

Det kallas Bradleyeffekten när vita smygrasister stjälper en svart politiker som lett stort i opinionsundersökningarna.

Wagner log när jag ställde frågan.

– Jag ska rösta på valdagen och jag tänker rösta på Obama. Jag har inga problem med hans hudfärg och jag vet ingen annan som har det heller. Men vi här i Chicago känner ju Obama bättre än andra. Vi vet vad han går för.

Omvänd Bradleyeffekt

Sanningen är att ingen vet hur smygrasismen kommer att påverka valet, om den alls spelar någon roll.

– Kanske vita i södern har problem med Obama? föreslog Scott Wagner, som ville vara till hjälp.

Det finns också forskare som talar om en omvänd Bradleyeffekt. Att tillfrågade i inbitna konservativa områden säger att de minsann aldrig tänker rösta på Barack Obama, men att de kommer att göra det när ingen ser dem i valbåset.

I kväll fylls Grant Park i centrala Chicago med människor som hoppas att få fira en ny ledare för världens mäktigaste land.

Förhoppningsvis har de fått ett entydigt svar när Barack Obama ställer sig mellan de tjocka glasväggarna.