Schlager är politik – speciellt homopolitik
Uppdaterad 2018-07-25 | Publicerad 2013-08-02
Tusentals studsade vi framför scenen i går kväll - homon, bin, transor och våra heterovänner.
Schlagerkvällen är oslagbart den mest populära under Pride, i går flirtade Anton Ewald med gaypubliken och Gina G fick alla att stöna med i sin ”Ohh ahh... just a little bit”.
Världens bästa fest och i vissas ögon alldeles för långt från Prides ursprungliga politiska syfte.
Men då glömmer man att schlager faktiskt verkligen är politik. Och speciellt homopolitik!
På Eurovision i Malmö i våras var det först kontroversiellt att finska Krista Siegfrids pussade en annan tjej på scenen, med svarta rubriker i turkiska och grekiska medier.
Och sedan gjorde två killar samma sak när de vigdes av Petra Mede i finalens mellanakt på bästa sändningstid över hela Europa, inklusive extremt homofoba länder som Ryssland, Azerbajdzjan och Serbien.
Så schlager ÄR politik. Det hoppas jag kändes när jag tillsammans med tusentals glada schlagerhomon och våra vänner studsade till Krista Siegfrids ”Marry me” och Helena Paparizous ”My number one”.