”Bara jag överlever nästa våg”

Erik Wiman

LAMPEDUSA. Skulle du ge dig ut på havet i den här båten?

Ja, förmodligen om du riskerade att säljas till IS eller att torteras i ett libyskt fängelse.

– Jag är två personer, en som är glad att jag överlevde och en som gråter över alla som dog längs vägen, säger 17-årige Sadat.

Torsdagen den 16 april noterade Sverigedemokraterna en ny topp i ännu en opinionsmätning. På SCA:s årsmöte höll avgående vd:n ett 40 minuter långt försvarstal och i Ystad höll familjebadet stängt fram till 16.30. En sökning i nyhetshistoriken vittnar om en relativt vanlig vardag i Sverige.

På Medelhavet någonstans mellan Libyen och den italienska ön Lampedusa upplevde 17-årige Sadat också en relativt vanlig dag.

Åtminstone i den bemärkelsen att han fruktade för sitt liv.

Det har han gjort i stort sett dagligen det senaste ett och ett halvt året, sedan den blodiga konflikten om odlingsbar mark till sist nådde hans by i Ghana och hans hem sattes i lågor, berättar han.

Den dagen blev Sadat en flykting. En av drygt 50 miljoner i världen.

Han berättar att flykten tog honom till fots genom Ghana. Att han färdades på ett lastbilsflak genom Burkina Faso, Niger och upp till norra Libyen.

”Lika gärna dö på havet”

I torsdags klamrade han sig fast tillsammans med 84 andra personer på en uppblåsbar båt som lämnade Libyens krigshärjade huvudstad Tripoli, berättar Sadat. Det hade tagit nästan ett år att spara ihop de 700 dollar som smugglarna krävde för resan mot drömmen eller döden.

– Jag visste att resan över Medelhavet är livsfarlig, men det var lika farligt att vara kvar i Tripoli och jag tänkte att ska jag dö, kan jag lika gärna göra det på havet.

När vi träffar Sadat står han på fingertoppen av det Europa han drömt om. Han har Lampedusas hamn bakom ryggen och Afrika någonstans förbi den disiga horisonten.

– Jag är här nu, jag klarade mig, säger han.

Han försöker beskriva dagarna ombord, när de inte såg land åt något håll och vågorna slog över den låga relingen.

– Till slut tänkte jag bara på att överleva nästa våg.

Dödens hav

För bara några år sedan var Lampedusa mest känt som ett turistparadis mitt ute i Medelhavet. Vykort härifrån visar ofta båtar som ser ut som de svävar över det kristallklara vattnet.

Nu är det andra bilder på andra båtar vi vant oss vid, men den vänliga vårvinden gör det stundtals svårt att föreställa sig den humanitära katastrof som pågår utanför den här kusten. Det är mindre än två dagar sedan omkring 900 personer drunknade i vågorna här.

900 människoliv som blev noll.

Under 2014 räddade italienska myndigheter 219 000 människor på väg till Europa. I år väntas flyktingströmmarna bli mångdubbla.

– Du vågar bara försöka om du inte har något val och vi är många som inte har något val, säger Sadat.

Han och hans jämnårige kamrat Joe visar oss några av de uråldriga träskutor som fungerat som flyktingtransporter under de stormiga vintermånaderna, men nu ligger uppfläkta på land.

– Jag kom med precis en sådan här, säger Joe och pekar på en blå hög av brädor som bara delvis påminner om en båt.

– Vi var 450 personer ombord när den italienska kustbevakningen plockade upp oss, jag tror att de flesta överlevde, men jag såg barn som de körde iväg med ambulans direkt vi kom i land.

”Min tur nu”

Två 17-åriga pojkar, två överlevare i en värld som ställt alla odds emot dem. Hur ser de på framtiden?

– Jag vill bli någonting stort, säger Joe.

– Jag har överlevt och det borde vara min tur nu, jag vill bli elektriker.

Vart vill du leva då?

– Vilken fredlig plats som helst blir bra.