Svenska hjälparbetare på plats i Nepal

Uppdaterad 2015-05-02 | Publicerad 2015-04-29

ÖREBRO-KATMANDU. Här anländer det svenska hjälpplanet till Nepal – kraftigt försenat.

Ett 50-tal svenskar ska nu delta i räddningsarbetet efter jordbävningen.

– Det kommer att vara många döda och många skadade. Traumatiserade människor som förtvivlat letar sina anhöriga. Ensamma barn, säger sjuksköterskan Martina Svensson.

Aftonbladet följde med på den långa flygresan från Sverige till Nepal.

Behovet av hjälp efter jordbävningen i Nepal är enormt. Kort efter jordbävningen i lördags morse fattade Sverige beslutet att skicka en stor räddningsstyrka med hundar för att leta efter överlevande i rasmassorna. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fick i uppdrag att sätta ihop ett team av hjälparbetare och Sida sköt till 13 miljoner kronor.

Därefter hopade sig svårigheterna.

”Tror vi gör mer nytta så här”

Först fick man problem med att hitta piloter med rätt certifikat för att få landa på flygplatsen i Katmandu. Därefter fick man inget landningstillstånd. När det chartrade jordanska flygplanet väl lyfte från flygplatsen i Örebro vid tiotiden på tisdagsförmiddagen hade hjälpbehovet hunnit förändrats.

Insatschefen Lars-Göran Uddholm, 63, – till vardags chef för brandförsvaret på Södertörn – tvingades besluta att såväl hundarna som ett tjugotal besvikna hjälparbetare måste stanna hemma.

– Det var ett jobbigt besked att ge, alla är så laddade. Men jag tror att vi gör mer nytta på det här sättet, säger han.

Det nya uppdraget handlar i stället om att kartlägga hjälpbehovet i Nepal på längre sikt.

– Vår förhoppning är att bygga upp vår camp på landsbygden, där behoven är stora, säger Lars-Göran Uddholm, som också ledde släckarbetet efter den stora skogsbranden i Västmanland förra sommaren.

”Vet att jag kan göra en bra insats”

Så fort han hörde om jordbävningen hoppades han få frågan om att åka. Och när den väl kom tvekade han inte.

– Det är frustrerande att sitta hemma och se på tv hur hjälpen inte når fram. Jag vet att jag kan göra en bra insats.

Totalt består MSB:s hjälpstyrka av 43 personer. De är sjuksköterskor, elektriker, vattentekniker, mekaniker, och ingenjörer. Styrkan är sammansvetsad och övade ihop för bara en månad sedan.

Samtidigt som det jordanska planet gav sig av från Örebro lyfte även ett ryskbyggt fraktplan från samma flygplats med svenskarnas utrustning: tält, generatorer, vattenreningsverk och motorcyklar. Men under tisdagen fick Lars-Göran Uddholm beskedet att fraktplanet fastnat i Azerbajdzjan.

– Det är bekymmersamt. Tanken är att vi ska vara självförsörjande. Allt vi har med oss nu är enklare tält så att vi i alla fall får tak över huvudet, säger Lars-Göran Uddholm.

Planet försenat

Ombord på flygplanet fanns även ett tjugotal andra hjälparbetare. Martina Svensson, 51, från Stockholm är narkossköterska och utsänd av Läkare utan gränser. Hon fick frågan om att åka på måndagen, och var resklar bara några timmar senare. Nu ska hon delta i arbetet att bygga upp en klinik.

– Det var självklart att tacka ja. Jag ser det som en förmån att få hjälpa till där jag behövs som mest, säger hon.

Hon ska vara borta en månad.

– Jag har en förstående arbetsgivare. Och en familj som stöttar mig.

Martina Svensson har tidigare varit i Sydsudan och Sierra Leone. På plats väntar hon sig ett land i kaos.

– Det kommer att vara många döda och många skadade. Traumatiserade människor som förtvivlat letar sina anhöriga. Ensamma barn.

Det jordanska planet mellanlandade först i Amman i Jordanien. Det fick sedan även tillbringa sex timmar på flygplatsen i Karachi i Pakistan. Något tillstånd från flygplatsen i Katmandu kom aldrig, men den jordanske piloten valde att landa ändå.

Och på onsdagsmorgonen nådde den svenska hjälpstyrkan fram – kraftigt försenad.

Fotnot: På onsdagsmorgonen stod det svenska fraktplanet fast i Dehli i Indien. Det lyfte från Örebro i måndags.