Borde inte frågan om krig hanteras mer seriöst?

Är president Trump planerat oberäknelig eller är det som händer nu bara ett utslag av kaos i Vita huset?

Vore inte situationen så farlig skulle man kunna skratta åt hur frågor om krig och fred numera hanteras.

Ena dagen twittrar presidenten att ryssarna ska se upp för missilerna är på väg.

Nästa säger han att han aldrig sagt när attacken skulle ske. ”Den kan komma väldigt snart eller senare”.

I bästa fall är detta en medveten strategi för att förvilla fienden. Mer troligt är det ett utslag av presidentens tendens att reagera spontant och tänka efter först i efterhand.

Innan han blev vald kritiserade Trump sin företrädare Barack Obama för att hela tiden tala om vad han tänkte göra. När Trump blev president så skulle ha hålla korten nära kroppen och inte lämna ut någon information till fienden. USA skulle under Trump blir mer oberäkneligt.

Därför kritiserade många presidentens tweet om att missiler var på väg mot Syrien. Trump gjorde ju precis vad han anklagade Obama för; avslöjade för fienden vad han tänkte göra.

”Jag sa aldrig när”

Trump bemötte kritiken med den nya tweeten på temat ”jag sa aldrig när”.

Man föreställer sig att frågor om liv och död och vår framtida existens ska hanteras på ett mer seriöst sätt.

Det som hänt verkar vara att Trumps medarbetare övertygat presidenten om att det är en dålig idé att slå till mot Syrien utan att först ha en klar bild av vad man vill uppnå med operationen. Vilka mål är det man ska slå ut? Hur mycket kraftfullare måste den här attacken vara för att övertyga Assad om att han i fortsättningen ska låta bli att använda kemiska vapen? Hur ska onödiga civila dödsoffer undvikas? Ska ryssarna få någon timmes förvarning som inför den amerikanska attacken för ett år sedan?

För några dagar sedan fick samma rådigare och militär övertyga Trump i motsatt riktning när han på 48 timmar ville dra bort alla amerikanska soldater från Syrien därför att IS krossats. Militären pekade på riskerna med att IS kan bygga upp sin styrka igen om USA drar sig ur för snabbt.

Bevisfrågan

En annan faktor bevisfrågan i kemvapenattacken. Även om de flesta är övertygade om att det verkligen var en giftgasattack som inträffade i Douma och att det måste vara regimen som ligger bakom, så är det få bevis som hittills offentliggjorts.

Frankrikes president säger att han har bevis på att det var Assadregimen som låg bakom men han har ännu inte offentliggjort vari dessa bevis består.

Det vore lättare att få internationell acceptans för en attack om bevisen offentliggjordes.

Västvärlden har ett behov av att visa att man inte accepterar att kemvapen används i ett krig 2018. Alla världens länder har sedan länge enats om att dessa vapen ska vara förbjudna. Att låta Assad eller någon annan använda dem ostraffat öppnar för att även andra börjar bruka dem. Bakom Assad står Rysslands president Putin.

Sätta ner foten

Västvärlden anklagar redan Ryssland för att ha använt kemvapen för att försöka mörda en rysk dubbelagent i Salisbury. Om man inte sätter ner foten fruktar väst att Ryssland ska fortsätta på samma linje. Sannolikt är nervgiftattacken på brittisk mark en bidragande orsak till att Storbritannien vill delta i en attack mot Syrien.

Om Trump som det verkar kan få med sig Frankrike och Storbritannien på ett angrepp så ökar det legitimiteten trots att det sker utanför FN-systemet. Säkerhetsrådet, där Sverige just nu är ordförande, är i praktiken obrukbar i en situation där en av stormakterna är inblandade. I det här fallet är det ryssarna som lägger in sitt veto och därmed förlamar FN-systemet.

Ingen strategi

Ett problem är att Trump inte har någon strategi för Syrien. Även ett mer omfattande bombanfall gör inget för att ändra utgången av kriget. I bästa kan det övertyga diktatorn Assad att inte använda kemvapen i framtiden.

Även efter ett bombanfall kommer Assad att ha övertaget i kriget tack vare hjälpen från Ryssland och Iran. Rebellerna har inte längre någon chans att avsätta diktatorn.

Alla vet att varken USA eller något västland är berett att på allvar engagera sig i kriget i Syrien. Taktpinnen har man för länge sedan lämnat över till Ryssland, Iran och i viss mån Turkiet.

Trumps försök att verka oberäknelig ändrar inte på det.

ANNONS