Quick högg 12 gånger
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-17
John, 64, överlevde knivdådet: Han är ingen småbrottsling
John, 64, var en hårsmån från att bli mördad av Thomas Quick.
För första gången på 35 år berättar han om knivhuggen som kunde ha kostat honom livet.
– Nu framställs Quick som en patetisk småbrottsling. Men han är fullständigt livsfarlig.
John har aldrig tidigare pratat om vad som hände i studentrummet i Uppsala natten den 7 mars 1974.
Men i Aftonbladet och på debattsajten Newsmill väljer han nu att berätta om hur Thomas Quick försökte mörda honom.
– Jag mår illa av dokumentären på SVT och hur sådana som Jan Guillou och Leif GW Persson beskriver honom som en nästan harmlös småbrottsling. För det är han sannerligen inte.
Möttes på en bar
John mötte Quick, eller Sture Bergwall som han hette då, på en bar i Uppsala. De hade aldrig träffats tidigare, men hade trevligt och när det började närma sig stängningsdags beslöt de att fortsätta prata hemma hos John.
– Jag gick på toaletten. Jag kommer aldrig glömma hans vilda blick när jag kom ut.
Thomas Quick slog John i
huvudet med en stekpanna. Sedan plockade han fram en kniv och började hugga.
– Jag minns hur kniven blixtrade. Han högg gång på gång. Jag såg mitt eget blod spruta på väggarna.
Torkade bort avtryck
Quick lämnade sedan John att förblöda.
– Han torkade bort lite fingeravtryck från kniven och gick. Jag lyckades ringa 90000. Det sista jag minns är vita rockar och att jag las på en bår.
Vi träffar John i hans lägenhet i Stockholmstrakten. Han säger att överfallet för alltid förändrade hans liv.
Träffade levern
Läkarna kunde konstatera tolv olika hugg i buken och levern.
– Jag hade dött om jag inte omedelbart fått vård. Jag förlorade 3,5 liter blod och låg kvar på sjukhuset i flera veckor.
Polisen besökte honom på sjukhuset och visade foton på olika män. John kände omedelbart igen Sture Bergwall på en av bilderna.
– Jag minns att jag sa att om ni släpper honom så släpper ni gärningsmannen.
Quick nekade till en början. Först sedan han bundits med teknisk bevisning erkände han. Brottet rubricerades som försök till dråp, men det blev ingen rättegång.
Minns tydligt
I stället fördes Quick tillbaks till Säters sjukhus som han var försöksutskriven från. Där satt han efter att ha dömts till rättspsykiatrisk vård för flera sexuella övergrepp.
Många år efter överfallet fick John syn på en bild av Quick i en tidning.
– Jag blev alldeles kall. Mannen som var dömd för en massa mord var samma person som överföll mig.
Han har tittat på det första avsnittet av journalisten Hannes Råstams dokumentär på SVT.
Så här 35 år senare har minnena bleknat. Men de kommer tillbaks.
– Jag blir illamående av dokumentären och proffstyckarna. De försöker förminska Quicks ondska.
”Ett ansvar”
John har under alla år undvikit att berätta om Thomas Quicks bestialiska överfall.
– Men nu känner jag ett ansvar att berätta min historia. Den nya bilden av Quick är helt sned-
vriden.
– Att han nu hävdar att han är oskyldig förvånar mig inte. Han vill väl inte sitta på Säter resten av sitt liv.