Våldet är de gängkriminellas valuta

Motivet bakom mordet på rapartisten Einár är fortfarande okänt, men gängkriminalitet är ett av polisens spår.

I de gängkriminellas värld leder en skjutning ofta till en ny skjutning, då upprätthållande av status och heder är avgörande.

Mycket är fortfarande oklart kring dödsskjutningen av Nils Grönberg, eller Einár som 19-åringen kallade sig som artist. Larmet om skottlossningen på en innergård i Hammarby sjöstad kom till polisen strax före klockan elva på torsdagskvällen, Einár hade träffats med flera skott och uppgifter finns om att en eller två personer ska ha flytt från platsen.

Ännu är inga gripna och därmed är också motivbilden, åtminstone officiellt, höljd i dunkel. Därmed är det svårt att säga något om hur risken för nya våldsdåd kopplat till mordet ser ut. Polisen utreder dock eventuella kopplingar till gängkriminalitet.

Vid skjutningar i de här miljöerna har de många gånger följts av hämndaktioner – en våldsam händelse leder till en ny våldsam händelse, som i sin tur leder till ännu en, och det bildas vad som brukar kallas för en våldsspiral. Att kunna utöva våld är en del av gängens varumärke, förklarar kriminologen Amir Rostami.

– När jag blir utsatt för en aktion måste jag reagera, för att inte visa mig svag. Aktion föder reaktion. För våldet har en sådan central funktion, det är både en identitetsmarkör och en lojalitetsmarkör. Det fungerar som valuta i den kriminella miljön, säger han.

Den som inte hämnas riskerar att tappa i status.

– Därför blir det viktigt att upprätthålla den här illusionen om att du har kapacitet att hämnas och agera. Är det någon som vågar sätta sig upp så måste de betala ett pris – om du skjuter på mig så måste jag svara kraftigare tillbaka och så skapas långvariga konflikter, säger Amir Rostami.

Saknade uppbackning

Einár själv hade kopplingar till gängkriminella kretsar och refererade i sina texter till olika personer inom den miljön. Men i hans fall är det inte så självklart att mordet kommer att mötas av en hämndreaktion, eftersom det inte är tydligt vem som skulle vilja hämnas mordet på honom, enligt Diamant Salihu, journalist på SVT som nära bevakat konflikten i Järvaområdet:

– Det hade varit lättare att svara på den frågan om det hade varit en av de kända rapparna som själva har sin förankring i nordvästra Stockholm. De personerna har en tydligare gängtillhörighet, de har en lojalitet som är förankrad i det område man vuxit upp i och bland personer som har ett stort våldskapital.

Einár å andra sidan rörde sig nära tongivande personer i flera olika kriminella grupperingar.

– Han hade själv inte den här uppbackningen i form av ett gäng. Det var också någonting som han blev kritiserad för i den här världen, att han sjöng om något han inte kunde leva upp till, säger Diamant Salihu.

Syfte krävs

Mehdi Adnan Mossa arbetar med unga i riskzon för kriminalitet, som skolkurator på gymnasiet och behandlare med uppdrag åt socialtjänsten, samt föreläsare. Som tonåring rekryterades han in i gängkriminalitet men lyckades lämna den världen. Även han vittnar om att våldet är en nödvändighet för de kriminella nätverken.

– Våldet i de här miljöerna måste finnas, för finns inte det så överlever de inte. Det är via våldet de kan få sina varumärken att växa, det är via våldet de flyttar fram sina positioner, säger Mehdi Adnan Mossa.

Samtidigt är det inte alla gånger ett mord leder till en hämndaktion. Starka band och hedersmentalitet ökar risken, men det måste finnas ett syfte med hämnden, menar han.

– Om jag hämnas den här personen, hur gynnar det mig? Jag känner till jättemånga som blivit dödade i de här miljöerna och ingen hämnas dem. Sedan finns det vissa som dödats där det tar ”hus i helvete” och åtta–nio personer blir begravda.

Mehdi Adnan Mossa upplever i sitt arbete med unga att det skett en förskjutning kring mord.

– Förr i tiden var man mer målinriktad, nu är det mer som ett poängsystem. Det handlar inte om vem du dödar, utan hur många du har dödat.