Transnistriens dödläge på väg att brytas: ”Alla oroade av kriget”
Uppdaterad 2022-05-13 | Publicerad 2022-05-08
TIRASPOL. Betongblock har placerats ut på gatorna i utbrytarrepubliken Transnistrien.
Polis och militär tar skydd bakom högar av sandsäckar vid vägspärrarna.
I centrum pågår livet som vanligt – i väntan på Putins nästa drag.
– Folket vill bara bli lämnade i fred för att fortsätta med sina lagliga, halvt olagliga eller totalt olagliga affärer, säger politikern Alexandru Flenchea till Aftonbladet.
Bilkön ut ur Transnistrien är lång. Vägen in är nästan helt tom. Kriget är inte många mil bort och Transnistrien pekas ut som ett nyckelområde för Rysslands president Vladimir Putin, vilket fått många invånare att lämna utbrytarregionen i östra Moldavien.
Stora betongklossar blockerar eller gör dem svårare att köra igenom vissa vägar. Poliser och militär vid gränskontroller har täckt sina poster med betong och stora sandsäckar.
– I detta avseende agerar Transnistrien precis som om de vore en del av Moldavien – vilket de är. De känner sig också sårbara och hotade av kriget, säger politikern Alexandru Flenchea till Aftonbladet.
Han var Moldaviens vice premiärminister 2019-2020 och ansvarade för att försöka integrera Transnistrien med övriga Moldavien. Han har jobbat med Transnistrienfrågan i 20 år.
– För de som leder och kontrollerar Transnistrien så är den här regionen rent affärsrelaterad, säger han.
– Det är affärer som de driver, och som gör en massa pengar. Från gratis rysk gas, som de inte betalar för utan snarare stjäl från av de moldaviska importörerna. Och från smuggel.
Stopp för smugglandet
Smugglandet har slutat efter att Ukraina under krigets första dagar stängt sin gräns mot Transnistrien. Även gassituationen är oklar, menar Alexandru Flenchea. Tidigare har all gas som levererats till Moldavien från Ryssland gått via Transnistrien, där man tagit en del av leveransen och sedan sålt resten vidare till ett högre pris.
– Det är oklart om det kommer att fortsätta komma gas från Ryssland, säger han.
– Allt de vill är att återställa det dödläge de hade innan kriget och bli lämnade i fred för att fortsätta med sina affärer, av vilka några är helt lagliga, några halvt olagliga och några totalt olagliga.
”Läget för osäkert”
I den transnistriska huvudstaden Tiraspols centrum har spritbolaget Kvint tvingats stoppa sin produktion av bland annat en konjak som dricks över hela Moldavien. Läget i regionen just nu är för osäkert, förklarar en kvinna som jobbar i destilleriets butik.
I övrigt är det svårt att se några tecken på att regionen skulle vara nära att bli inblandat i kriget. Längs den långa paradgatan 25 oktober är lokalbefolkningen ute och handlar kläder, äter glass eller njuter av majsolen på någon av stadens många parkbänkar. Gräsmattor klipps, några vägarbetare målar i vit färg på ett övergångsställe. Huvudstaden ska vara extra fin inför Segerdagen den 9 maj.
Rysk militärbas
Och medan ryska krigssymboler förbjudits i Moldavien ser man det svart-orange-randiga Sankt George-bandet på flera håll i Tiraspol. Längs de stora paradgatorna är varannan flagga Transnistriens röd-gröna och varannan rysk. På den lokala regeringsbyggnadens stora röda byggnad, med en stor staty av Vladimir Lenin framför, hänger Transnistriens flagga jämte Rysslands. Och i centrala Tiraspol ligger en militärbas med texten ”Ryska armén” skrivet på en röd-blå stjärna mot en vit bakgrund.
– Jag vet helt säkert att alla transnistrier är oroade över kriget och emot kriget. Även det officiella transnistriska narrativet har varit extremt försiktigt, säger Alexandru Flenchea.
– De har aldrig någonsin, sedan den 24 februari, benämnt det som ett krig. De har alltid bara kallat det en speciell militär insats. De har inte sagt någonting som skulle kunna uppröra Ukraina eller Ryssland. De har bara pratat om flyktingkrisen och tagit hand om många ukrainska flyktingar, av vilka jag tror många är av transnistrisk härkomst.
Och även om den 9 maj ses som en högtidsdag i det pro-ryska området tror vissa experter att det är då Ryssland planerar att gå in i regionen. De pekar bland annat på aktivitet som upptäckts vid ett stort flygfält i Tiraspol.
”Det tyder på att de förbereder en luftburen landningsoperation och med stor sannolikhet skickar de trupper från Krim”, säger en ukrainsk militärkälla till The Times.
1 500 ryska soldater
Den 4 100 kvadratkilometer stora regionen har sin egen armé, och utöver den finns 1 500 ryska soldater på plats. Men att Ryssland skulle kunna få dem att gå till angrepp mot Moldavien eller Ukraina ser Alexandru Flenchea som en omöjlighet.
– Ryssland vill vinna detta krig, med alla möjliga medel. Kan Transnistrien hjälpa dem att vinna kriget? Och har Ryssland tillräckligt med inflytande för att få Transnistrien att kriga? För mig är svaret till båda frågor nej, säger han.
Trots att Transnistrien har ett fotbollslag med en modern arena som i höstas spelade i Champions Leauge, en huvudgata som kantas av moderna butiker och att restauranger erbjuder besökarna wifi så beskrivs utbrytarrepubliken ofta som en tidsresa för den som vill uppleva 70-talets Sovjet. Det gäller även de militära resurserna, som inte uppdaterats mycket sedan republiken grundades 1990, menar Alexandru Flenchea. Dessutom saknar de ryska styrkorna i regionen både kompetens och vilja att strida, menar han.
– Det rör sig omkring 1 500 personer, som, förutom när det kommer till ett par dussin högt uppsatta befäl, är lokala invånare i Transnistrien, som har ryska pass och ser det här som ett jobb. Deras offensiva militära kapacitet är nära noll, säger han.
– De har bara utrustning från 70- och 80-talet som passerat sitt bäst-före-datum för länge sedan. Den duger inte för modern krigsföring.
”Ingen offensiv kapacitet”
Transnistrienkriget varade i drygt 20 månader och avslutades i juli 1992 då de ryskstödda transnistriska styrkorna gick segrande mot Moldavien med stöd av Rumänien. Sedan dess har inga militärer i regionen fått någon ordentlig träning, menar Alexandru Flenchea.
– De har bara tränats till en fredsbevarande tjänstgöring, vilket innebär att spendera dagar och nätter vid en kontrollstation utan att göra någonting mer än att markera sin närvaro. De har ingen offensiv kapacitet, säger Alexandru Flenchea.
– De ryska styrkorna i Transnistrien och Transnistriens militär är bara kapabla att hota Moldavien, inte Ukraina. Det innebär inte att de slutar att vara ett hot för Moldaviens nationella säkerhet. De har alltid varit det, och det kommer de alltid vara.
Om ryska styrkor går in i Transnistrien då?
– Det kan de bara göra om de ockuperar Odessa. Och om det händer så skulle det vara soldater från Ryssland som skulle hota Moldavien och ha en bra chans att ockupera landet – inte de ryska styrkorna i Transnistrien.
Flera explosioner
Sista veckan i april rapporterades det om flera explosioner i Transnistrien. Den lokala regeringen kallade sprängningarna för terroristattentat och ställde in den planerade paraden för firandet av Segerdagen den 9 maj med motiveringen att läget är för osäkert. I fredags kom rapporter om nya sprängningar i området.
Men vem som legat bakom explosionerna är ännu oklart.
– Explosionerna bör ses som en del av Rysslands desinformationskampanj, säger Alexandru Flenchea.
– För Ryssland är det nödvändigt att hålla så många ukrainska militärer som möjligt uppbundna i Odessaregionen och förhindra att de rör sig vidare mot Donbass där Ryssland kanske har en sista chans att rädda sitt ansikte.
Hoppas på lösning
Alexandru Flenchea tror att kriget kan förändra läget i Moldavien och Transnistrien för alltid. Skulle de ryska soldaterna i området plötsligt tvingas strida mot Moldavien eller Ukraina så sätter det fingret på en konflikt där man plötsligt inte kan stå på två sidor – vilket han hoppas skulle kunna få Transnistrien att vilja bli en del av Moldavien.
– Hur skulle man kunna få transnistrierna att kriga mot sitt eget folk? De är lokalinvånare som har sina liv, familjer och hem i Transnistrien. Och nästan alla där har vänner och familj i resten av Moldavien, i Ukraina eller både och. Det har alltid varit normalt för transnistrier att åka på weekendresor till Odessa för stränderna eller Chisinau för shopping, säger Alexandru Flenchea.
– I nästan tre decennier har de matats med lokal propaganda om att det internationella erkännandet är runt hörnet, att ”vi måste stå upp och kämpa”. Och folk är trötta. Trötta på osäkerheten och på att man måste ansöka om så många olika pass.
Nästan alla i Transnistrien har moldaviska pass. Många har även ryska, ukrainska, rumänska eller bulgariska pass, förklarar han.
– Det visar bara att det inte finns några ideologiska konflikter. Nej, för dem är detta pragmatiska val och de känner inget agg mot vare sig Moldavien eller Europa, vilket är uppmuntrande och ger hopp – om inte säkerhet – att om smarta insatser görs vid rätt tillfällen på rätt platser så kommer denna konflikt att kunna lösas ganska lätt.
