Hundratals i fackeltåg för pojken – efter dödsmisshandeln

Emil Forsberg

helskärm

SOLSIDAN. Hundratals samlades i Saltsjöbaden på söndagskvällen.

Med plakat och facklor vandrade de längs gatorna för att hedra tonårspojken som misshandlats till döds.

– Jag trodde inte det var sant när jag fick höra det. Det tog hårt, säger en jämnårig pojke.

Strax efter klockan 20 inleddes fackeltåget vid Solsidans station i Saltsjöbaden.

Flera hundra människor hade samlats för att ta farväl av tonårspojken som dog på sjukhus den 8 september efter att ha vårdats för svåra skador.

Natten till den nionde augusti hittades han allvarligt skadad utomhus i Gustavsberg på Värmdö i Stockholm. Polisen inledde en förundersökning om grov misshandel, den har nu ändrats till mord.

– Jag kunde inte tro det. När jag fick höra att någon jag känner och gått i skola med dött, det var som en chock, säger en jämnårig pojke.

”Saltis ställer upp”

Flera i tåget har på sig idrottströjor med pojkens namn på. Några har plakat där han med händerna i luften firar, vad som ser ut att vara, segern efter en match.

Efter några hundra meter stannar alla upp. Klasskamrater, föräldrar och bekanta samlas i en halvmåne, torkar tårar och håller om varandra medan pojkens musiklärare sjunger och spelar på sin akustiska gitarr.

När Leonard Cohens ”Hallelujah” spelas brister alla ut i sång.

– Jag tycker att det är väldigt fint att så många från Saltis ställer upp. Även utanför Saltis. För att visa sympati och respekt, säger en tonårspojke.

Misstänkt pojke släppt

Dagen efter att pojken hittats vårt skadad greps och anhölls en 15-årig pojke misstänkt för misshandeln. I lördags begärdes han häktad, men tingsrätten ansåg inte att det förelåg sannolika skäl för mord.

Ytterligare en person, denne under 15 år, misstänks för delaktighet i brottet.

– Det är ett väldigt känsligt och tragiskt ärende. När det handlar om unga personer har vi alltid en skyldighet att utreda allt extra skyndsamt, har åklagaren Hanna Loftås tidigare sagt till Aftonbladet.

Ungdomarna som vandrar i fackeltåget vittnar om en oro för att våldet kommer att närmare.

– Tyvärr, det är synd att man går runt och tänker på det. Att inte hamna i bråk och vad konsekvenserna i så fall kan bli. Man måste tänka sig för mycket.