De äldre röstade ut – de unga får betala priset
London. De äldre röstade massivt för en brexit.
Men de unga, som överväldigande ville stanna kvar, är de som tvingas leva med beslutet.
Det demokratiska i den ekvationen kommer att ifrågasättas.
När jag stod utanför en vallokal på Cromwell Street i London i går var den förste som kom ut efter att ha röstat en äldre man. Clive Bettingdon var skitförbannad och öste verbalt ovett över EU som han kallade korrupt och inkompetent. Han hävdade att länder som Grekland och Portugal dragit ner hans fina Storbritannien i skiten.
Vote leave-knapp på hans bröst gjorde att jag inte behövde fråga vad han röstade på.
Nästa som gick ut var en yngre man i löst sittande kostym. Han berättade med en lätt läspande stämma att han röstat på remain. Han såg det som en fråga om liv och död att landet stannade kvar i EU.
Han var inte skräckslagen inför en brexit men menade att ingen kommer att tjäna på en sådan.
De här två männen illustrerar den generationsklyfta som avgjort brexitomröstningen.
Vill återupprätta nationens storhet
Av de som var över 65 år röstade 58 procent för brexit. De har statistiskt 16 år kvar i livet.
I åldersgruppen 18-24 år röstade 64 procent för att stanna. De förmodas leva tills de blir 90 år.
Siffror som bekräftar ett mönster som jag upplevt när jag rest runt i landet och frågat människor från London i söder till Aberdeen i norr hur de tänkte rösta.
De äldre drömmer om att återupprätta nationens storhet. De minns de stolta dagarna när Storbritannien vann kriget och fortfarande var en stormakt att räkna med, både militärt och politiskt. De ogillar de snabba och genomgripande samhällsförändringar som globaliseringen och den nya tekniken medfört.
De har fallit för Boris Johnsons slogan "take back control" som är en variant av Donald Trumps "make America great again" som många amerikaner låtit sig förföras av.
Många äldre brukar måna om att lämna eftervärlden i gott skick för sina barn. Med brexit har de brittiska gamlingarna tagit en rejäl chansning i de efterkommandes namn.
Spår minskad tillväxt
Sant är att ingen riktigt vet hur framtiden ser ut och att det också finns uppenbara nackdelar med EU. Kanske kan Storbritannien till och med lyckas bättre utanför, kanske kan de få till ett bra handelsavtal med den europeiska klubben.
Men ska man gå på vad en nästan enig kår av ekonomiska experter säger så är det tuffa ekonomiska tider som väntar landet. Både på kort och på lång sikt. Tillväxten kommer att minska och arbetslösheten öka.
Säkert inte vad de äldre önskar sig för sina barn.
Men den här valrörelsen har handlat förvånansvärt lite om ekonomi. Istället är det känslomässiga argument om att få styra sig själva i ökad utsträckning och slippa pålagor från Bryssel som styrt hur en majoritet röstat.
Vid sidan av ålder kan man också se andra klara skillnader i väljarkåren.
Risk för backlash
De utan högre utbildning har i större utsträckning röstat för brexit. Där är det främst en trötthet på invandringen och en rädsla för att den bidrar till att sänka lönerna för de enkla jobben, som styrt. I den här gruppen ingår många britter som känner att de under de senaste tio åren stått och stampat medan de rika fått det bättre. Nu vill de ge igen genom att rösta mot etablissemanget. Låt det gå åt helvete. Bara det också drabbar högre samhällsskikt.
Risken är stor för en backlash hos den nästan halva delen av befolkningen som förlorat. De unga och välutbildade som röstade för att stanna kommer att vara bestörta och i vissa fall chockade över att det blev en brexit. Medan leave-anhängarna är glatt överraskade över att de mot alla odds vann. Många, både på remain- och brexitsidan var i grund och botten övertygade om att majoriteten skulle välja att stanna.
Spelbolagen som brukar vara bättre än opinionsmätningar på att förutsäga valresultat misstog sig grovt den här gången.
Början på något nytt
När London vaknar till resultatet står jag vid Lambeth Bridge på Themsens södra sida och tittar ut mot Union Jack som majestätisk vajar över parlamentet vars fasad glänser i den bleka morgonsolen. Folk är på väg till jobbet precis som vanligt. Bortsett från ett och annat glatt tutande och några trötta men spralliga leaveanhängare som precis lämnat valvakan med segerbudskapet pulserande i kroppen, så är det mesta som vanligt.
Ingen panik. Ingen känsla av annalkande katastrof. Livet går vidare. Kanske blir det inte så farligt.
Det kommer att ta tid för britterna både att smälta resultatet och få se effekterna av det. Följder som det idag mest går att gissa om, men som på sikt i grunden kan förvandla både Storbritannien och resten av Europa.
Följder som nästa generation får leva med.