Besviken - men ger ändå sin röst till Obama

Wolfgang Hansson

ENGLEWOOD, COLORADO. Randy Varner tvekar inte om vem han vill ska vinna valet.

Men rösta det tänker han inte göra.

Han har sina personliga skäl till varför han inte gör som miljontals andra amerikaner i dag.

För fyra år sedan besökte Aftonbladet Maedick Manor trailerpark utanför Denver. Då var invånarna euforiska över Barack Obama som landets nästa president. De trodde verkligen att han skulle kunna åstadkomma underverk.

När vi återvänder fyra år senare är stämningen betydligt mer dämpad.

– Obama har inte infriat alla löften han gav, säger Shirley Varner.

Många här är besvikna på honom för det.

”Tar mer än fyra år”

Men det innebär inte att invånarna svängt över till Mitt Romney.

– Jag inser att det tar mer än fyra år att fixa den extrema röra som Obama fick ta hand om när han tillträdde. Romney är inget alternativ för oss. Han bryr sig mest om de rika.

Trailerparken ligger inklämd mellan ett industriområde och motorvägen till Denver. Bruset från bilarna är besvärande. Vi tar en promenad mellan de enkla och slitna husen. Här bor de som inte har råd med något riktigt hus eller som bara behöver en bostad tillfälligt. De flesta i Maedick Manor har bott här länge.
Det är skräpigt och nedkört men framför varje hus står en SUV. För en amerikan är bilen viktigare än middagsmaten.

Shirley - som snabbt byter om till en snygg blus när vi knackar på - har hyfsad koll på grannarna.

– Jag har i alla fall inte hört att någon tänker rösta på Romney.

Fått en ny trailer

Sedan vi hälsade på här 2008 har Varners fått en ny trailer. Borta är det läckande taket och den sunkiga inredningen. Fortfarande är bostaden överbelamrad med prylar.

– Vi har faktiskt fått de bättre de senaste fyra åren tack vare att vi fick ta över en ny trailer. Men jag får en chock varje gång jag går in i snabbköpet och ser priserna. Vi äter mycket bönor och potatis för att matpengarna ska räcka.

Ingen av dem har varit och röstat ännu. På valdagen tänker Shirley lägga sin röst på Obama trots alla ouppfyllda löften. Randy, 56, tänker inte rösta alls.

– I USA måste man registrera sig för att få rösta, förklarar han. Den som registrerar sig kan bli tvingat till jurytjänstgöring. Det vill jag inte.

Randy vill ha så lite med myndigheterna att göra som möjligt. Han ogillar också det amerikanska valsystemet där varje röst inte är lika mycket värd.

Systemet med elektorsröster gör att det är vissa delstater som fäller avgörandet.

– Ska jag rösta vill jag att min röst ska betyda nåt.

”Vi får betala”

Han sitter bekvämt tillbakalutad i en gungfåtölj och tittar intensivt mot den lilla tv:n på ett bord framför honom. Favoritlaget Denver Broncos spelar amerikansk fotboll mot Cincinnati Bengals. Denver leder och Randy myser nöjt.

Särskilt nöjd är han inte med landets politiker och finansiella elit.

– De beslutar om löneförhöjningar till sig själva och vi får betala.

Jag tycker alla statligt anställda skulle få sina löner sänkta med 20 procent. Ta bankerna sen. De har fått miljarder av oss skattebetalare för att inte gå omkull men sen när vi behöver låna pengar då vägrar de låna ut till oss.

Shirley tänder en Pall Mall. Läkarna har sagt åt henne att sluta röka ända sedan hon fick en hjärtattack för ett antal år sedan.

– Jag vet att jag inte borde men ciggen är min enda last. Jag njuter verkligen av dem.

Hon drar ett Denver gör en touchdown och Randy jublar.

Jag får en känsla av att Randy sitter kvar i samma fåtölj om vi hälsar på om fyra år igen.