”Här har ni en förebild”
Uppdaterad 2015-08-05 | Publicerad 2015-08-04
När Bibi Rödöö, som är kejsarinna för Sommar i P1, väljer ut nästa års sommarpratare ska hon till dem alla posta tisdagens Sommarprogram och skriva en not:
”Lyssna! Här har ni en förebild. Varierat. Flera ämnen. Dramaturgiska knep. Ledig stil. Finurligt. Personligt men inte självupptaget.”
Just det. Alexander Ekman står för den här (annars eländiga) sommarens bästa program.
Du lyssnar nyfiket från start. Nyfikenheten växer.
Musiken var smakfull (varmed menas rockbefriad). Ekman, som är dansare, hade rytm och balans i sitt språk, goda, enkla meningar´med vardagsuttryck (vara packad, skiter i, etc).
Han hade ljudillustrationer med kortintervjuer.
Den unge Ekman är ett stort namn i den internationella balettvärlden, som varit en utmanande och uppseendeväckande koreograf på de mest ansedda scener, Wien, Det Kongelige, Berlin, Cullbergsbaletten, etc. Men inte Parisoperan. Skäl: ”Jag fick inte överraska”.
Hans motto är: Jag vill leka. I baletten känner han sig ”som i en kelande lejonflock”. Men han ville bli ett ledardjur. Han vill och det lyckades han med, när han nyligen lät Oslobaletten framföra Svansjön i åtta tusen liter vatten.
Han hade någonting att berätta och det gjorde han okonstlat, även när han - som förväntat - kom ut ur garderoben. Han sa: ”Det bästa med att vara gay är man kan skapa sin egen värld. Jag kan vara annorlunda.”
Obekymrat skildrade sin tid i New York, då han gick på dragklubbar och jagades av polisen för att han, på svenskt vis, pissat på gatan.
Bäst var han när det blev kulturpolitik. Han är motståndare till att Stockholmsoperan för två miljarder kronor och med stängning i mer än tre år enligt myndigheternas plan ska bli en modern opera inuti men i ett gammalt skal. Vi bör i stället bygga en modern, funktionell opera i enkla material. ”Nytt, billigt, modernt.”
Ekmans Sommar skulle kunna gå under en annan rubrik: Så ska det låta