Dubbeloffensiven kan innebära slutet för IS

Staffan Lindberg

Slaget om IS huvudstad Raqqa inleds samtidigt som gatustriderna i Mosul blir allt blodigare.

Dubbeloffensiven kan innebära slutet för terrorgruppen.

Men jihadisterna har ett sista trumfkort att spela ut.

Beskedet från den kurdisk-arabiska alliansen SDF att man inleder anfallet mot terrorgruppen IS självutnämnda huvudstad Raqqa i Syrien på söndagen överraskade världen.

Inte att man skulle anfalla.

Men att det sker redan nu, innan slaget om Mosul är över.

Den konspiratoriskt lagde kanske kopplar ihop tajmingen med det amerikanska presidentvalet på tisdag. Troligare är att de psykologiska och strategiska skälen avgjorde. Att förhindra terrorister på flykt från Mosul att nå Raqqa är helt väsentligt.

Ingen räknar med någon snabb seger. Efter tre veckors offensiv är Mosul inte i närheten av att falla. Först måste stadens till stora delar labyrintliknande kärna rensas, hus för hus, från terrorister.

Kan bli ännu värre blodbad

På många sätt kommer slaget om Raqqa att påminna om det om Mosul, med lokala styrkor på marken och amerikanskt flyg i luften. Först ska den omgivande landsbygden erövras. Sedan ska staden omringas. Därefter väntar gatustriderna.

Men om Mosul är en mardröm, talar mycket för att Raqqa blir ett ännu värre blodbad.

I Raqqa finns stora mängder ditresta jihadister (däribland svenska). De vet att hela kalifatet riskerar att kollapsa om Raqqa faller, något som skulle reducera IS till på sin höjd en jihadistgrupp i mängden. Allt talar för att utlänningarna kommer att slåss till sista blodsdroppen.

Men den viktigaste skillnaden är en annan: Mosul ligger i Irak och Raqqa i Syrien.

I Irak leds offensiven av en välutrustad regeringsarmé med internationellt stöd och man har lyckats uppnå en bräcklig enighet. I Syrien finns president Bashar al-Assad, som västvärlden vill störta. Ingen vet hur han – och Ryssland – kommer att agera.

Medan IS gräver ner sig i den syriska öknen hopar sig frågorna.

Splittring spelar jihadisterna i händerna

Merparten av de 30 000 soldaterna i SDF-styrkan kommer från kurdiska YPG, en grupp som Turkiet (också allierat med USA) har terrorstämplat. Lösningen tills vidare tycks vara att stänga Turkiet ute från offensiven.

Men är det realistiskt i längden? Kommer Turkiets president Erdogan, och de sunnitiska rebeller han stödjer i Syrien, verkligen bara att se på när kurderna tar åt sig äran av att ha krossat IS?

Mardrömmen är att IS fiender än en gång börjar förgöra varandra.

Sönderfallet i Syrien var förutsättningen för att IS kunde växa sig starka. Världens splittring har under de senaste tre åren spelat jihadisterna i händerna.

När slutstriden nu inleds riskerar det att än en gång bli terrorgruppens räddning.