Efter Aftonbladets granskning – nu vill Björklund ändra lagen

Mattias Sandberg

, 

Claes Petersson

”Vi måste modernisera regelverket”

Utbildningsminister Jan Björklund hyllar Aftonbladet skolgranskning.

– Det är en viktig granskning och det leder till viktiga debatter i Sverige.

Nu vill han ändra lagen.

Här är hela intervjun – ord för ord.

I ett konferensrum på utbildningsdepartementet i centrala Stockholm konfronterar vi Jan Björklund med vår granskning.

Har du följt skolgranskningen?

– Ja, åtminstone övergripande. Jag har läst en del av artiklarna, kanske inte varje bokstav men rätt mycket.

Vad tycker du?

– Jag tycker att det är väldigt bra att skolan debatteras och att ni deltar i den här... Det är ju många, skolan är på tapeten nu så ni är inte de enda som gör det men det är en omfattande och intensiv granskning av den svenska skolan. Det är en viktig granskning och det leder till viktiga debatter i Sverige om hur vi ska förbättra det hela.

Många av dina tidigare kollegor på utbildningsdepartementet häpnar över dagens jättebolag. Hur ser du på utvecklingen?

– Den har gått väldigt snabbt. Då var det ingen som förutsåg eller tänkte sig att vi skulle få den snabba utvecklingen med friskolor och inte bara mängden friskolor utan också som drivs i ganska stora koncerner. Men vi har fått den utvecklingen och därför så är det nu dags att anpassa regelverket efter detta. Regelverket har inte varit uppbyggt och anpassat efter den här situationen och nu måste vi modernisera den.

Vi har visat skattefifflare, brottslingar och svårt skuldsatta personer startat friskolor. Vad tycker du om det?

– Nej, det är för dålig koll. Nu låter det på dig som att nästan alla friskoleaktörer är sådana. Och så är det ju inte. Det är ju dessbättre ett fåtal hoppas jag. Men de ska ju inte få göra det.  Så det har varit för dålig koll på vilka man gett tillstånd. Man har kollat upp rätt mycket om den pedagogiska idé som ligger bakom men jag menar ju att det de här aktörerna som startar måste man också granska.  Så att det blir en seriös verksamhet.

Skolinspektionen kan inte kontrollera dem fullt ut. Behöver de mer befogenheter?

– Ja.

Hur då?

– Ja till exempel med möjligheter att göra utdrag ur brottsregister och annat.

– Men sen tror jag att de kan kolla mer än vad de kollat också. Det är också en attityd hos våra myndigheter. Den har funnits både i regering och riksdag och i våra myndigheter. Man har fokuserat på den pedagogiska idén för det är ju helt centralt för att driva skolor men det måste också finnas seriösa aktörer. I några fall har det uppenbart slunkit igenom aktörer som inte borda ha slunkit igenom.

Du menar att Skolinspektionen har brustit...

– Ja, de kunde ha kollat mer men det är också så att regelverket varit slappt utformat så det har inte krävts att man ska kolla detta. Men det vill jag ändra i skollagen.

De största svenska skolföretagen ägs av ofta kortsiktiga riskkapitalbolag som ibland styrs från skatteparadis. Hur påverkar det kvalitén?

– Det vet vi ju inte för de är en ganska ny företeelse. Jag tycker att om man har en hög kvalité, goda resultat, god kvalité och man uppfyller målen och följer alla bestämmelser, om man då gör ett ekonomiskt överskott dessutom så har jag ingen invändning mot det. Men om man sänker kvalitén, har brister i kvalitén för att kunna ta ut ett ekonomiskt överskott, då blir jag rätt provocerad av det. Då har ju lagstiftning och tillsyn varit för naiv. Och den behöver skärpas upp. Och därför förbereder vi nu förändringar i lagstiftningen på detta.

Men ska då svenska skattepengar, pengar som var ämnade för elever, kunna gå till finansmän som är ute efter snabba klipp till exempel?

– Men alltså, det är ju... Allt som staten betalar via skatter, skolor, sjukvård men också byggnader... Den här byggnaden som vi står i nu är statlig den har byggts av ett byggföretag som är vinstdrivande. Skolmaten levereras till skolor, vi har företag som är vinstdrivande, skolböcker. Jag har inga fördomar mot att företag, som driver verksamhet, de går in och tar en ekonomisk risk. De satsar pengar och vill naturligtvis ha ut ett ekonomiskt överskott. Så man får inte vara naiv.

– Men de lyckas ju bara få ut ett överskott om de i längden har en bra verksamhet.  Om en skola har dålig verksamhet så får de i längden inga elever. Men myndigheterna uppgift och lagstiftningen uppgift är att gå in och ställa krav, tydliga krav, kontrollera. Och är det så att nån missköter sig så ska det finnas skarpa sanktioner. Och detta har varit för slappt. Och det är det vi nu ska strama upp.

Men vi har bland annat granskat den här mannen (Rune Nensén, ägare vård- och skolkoncernen Oasen) och han har tagit ut tiotals miljoner i aktieutdelningar och löner osv. Är det rätt att man kan göra så?

– Alltså, jag har inte satt mig in i det fallet och kan inte kommentera det heller. Men min principiella uppfattning är den att om man uppfyller alla krav, om man har god kvalitet, om man har goda resultat, följer alla bestämmelser och klarar av att göra det och driva det så bra att man också får ett överskott. Då har jag ingen invändning mot det. Men om man tullar på detta och på nåt sätt sänker kvalitén får att tjäna mer pengar. Det ska inte vara tillåtet. Och sen så kommer jag naturligtvis att om personen följer alla regler men ändå agerar på ett sätt som allmänheten upplever som provocerande då kommer föräldrarna inte vilja välja det så de får ju passa sig. Det är klart de är föremål för allmänhetens granskning. Men statens ansvar det är att se till att alla krav och kvalitetsmål uppfylls.

Sverige har ju ett unikt system där offentliga pengar kan ge vinst till friskoleägarna. Vi har en läsarfråga från Sven.

Han skriver: "Detta är barnens pengar som går till privata vinster. Varför är det bara Sverige som har det här systemet och ska inte skolpengen gå till elevernas skolverksamhet?"

– Det som är unikt med det svenska systemet är att en friskola, eller privatskola som det heter i andra länder, får inte ta ut avgifter. Alltså i England där det är mycket privatskolor där betalar föräldrarna hundra, tvåhundra, trehundratusen. Så fungerar deras system. Det skapar en enorm segregation där det är föräldrarnas ekonomiska, tjockleken på plånboken, som avgör. Vi har bestämt i Sverige att vi ska också kunna ha friskolor och kommunala skolor som konkurrerar med varandra men alla ska oavsett plånbok, och då har ni helt rätt, där är vi unika, där vi har det här skolpengsystemet som istället gör att det är samhället som betalar och inte föräldrarnas avgifter. Vi betalar solidariskt med skatter. Jag tycker det är ett riktigt system. Det är ingen tvekan om att det på många punkter nu behöver stramas upp. Men i grunden är det ett bättre system än när till exempel föräldrarna betalar stora avgifter för att gå i skolan.

Men du tar upp England som exempel. Men hur ser du på Finland där man presterar mycket bättre än vad man gör i Sverige och reglerar friskolemarknaden mycket hårdare när det gäller att ta ut vinster?

– Det intressanta med Finland är ju... De har ju enormt goda skolresultat. Och där finns ju ingen större efterfrågan på friskolor. Att många föräldrar och elever väljer friskolor i Sverige beror ju på att det finns ett väldigt stort missnöje med den kommunala skolan.

Ja, fast nu avviker du från ämnet. Varför tror du att de reglerar vinsterna i Finland?

– Ja, det finns knappt nån friskolemarknad i Finland så de har aldrig funderat över detta. Men för min del är det helt okej om man går med ekonomiskt överskott om man uppfyller kvalitetskraven. Då ser jag inga problem med det, problemet är om man sänker kvalitetskraven för att tjäna pengar. Och i ett system där man tillåter ekonomiska överskott, då måste naturligtvis både regelverk och tillsyn och kontroll vara väldigt skarp för att undvika att det blir möjligt att sänka kvalitén för att ta ut vinster.

Hur långt är du beredd att låta Skolinspektionen gå när de ska granska?

– Så långt som behövs.

Och det är ner på att kolla brottsregister på personer i styrelsen eller?

– Det finns målkonflikter, för då finns andra principer i Sverige som man måste väga av. Om en person har begått en dumhet i tonåren. Hur länge ska man vara förhindrad att göra andra saker i livet? Det är klart att det... Att man får kolla saker betyder ju inte att den personen för all framtid är förbjuden att göra vissa saker. Jag är beredd att gå långt, mycket längre än idag, men det här med individens integritet, att man får sona sitt brott, den principen måste man också väga in när man ska utforma lagstiftningen. För har man begått en dumhet för länge sen så kan man inte för all framtid vara förhindrad att... Men det beror på vad det är och man till exempel har nån som har begått pedofili eller annat, det fanns ju ett sånt exempel som kom upp i debatten, då är man naturligtvis olämplig att driva den här verksamheten.

För nu tar man inte ens ställning till saken?

– Nej, och det är det jag vill ändra på.

Vi går vidare med frågor om den kommunala skolan. Forskning visar att det är de svagaste eleverna som blivit allt sämre de senaste tio åren. Samtidigt vill du satsa på elitklasser. Varför går du emot forskningen?

– Ja, jag går inte emot forskningen men saker utesluter ju inte varandra. Vi måste lyfta resultaten i hela den svenska skolan. Den stora utmaningen vi har är att så många elever inte når målen överhuvudtaget, blir underkända och når inte ens de mest grundläggande läsa-, skriva-, räknamålen. Det är det stora problemet vi har. Det är därför vi lägger om hela den svenska utbildningspolitiken nu med rader av reformer. Syftet är att lyfta resultatet och i synnerhet de som har de sämsta resultaten. Men sen har vi ett annat problem som du lyfter och det är att en grupp elever är så oerhört studiebegåvade så de skulle kunna prestera mycket mer än idag om det tilläts läsa i sin egen takt. De hålls tillbaka idag.

– Så jag tycker inte det finns nån motsatsställning till att göra stora satsningar på de som har det svårt och samtidigt låta de mest studiebegåvade läsa i sin takt.

På eleven Aras skola i Stockholm klarar sig knappt hälften vidare till gymnasiet. Vad ska du göra åt det?

– Det är en lång rad åtgärder som behövs för dessa elever. Dels är det de som nyligen har kommit till Sverige och där har du på Hjulstaskolan en sån grupp och även om man lyckas lyfta de elever som går på skolan efter ett tag så kommer det nya hela tiden så skolan har hela tiden låga resultat för det kommer hela tiden nya nyanlända. Men ett par saker är centrala. Det ena är att för det första måste det vara ett otroligt fokus på det svenska språket i de här skolorna med mycket invandrarbarn. Så jag tycker att i de här nya läroplanerna ska skapa ett utrymme att man helt enkelt den första tiden, de första åren kanske, mer eller mindre struntar i övriga ämnen och totalkoncentrerar sig på svenska. Det går naturligtvis inte bara läsa svenska från morgon till kväll för det måste blandas lite men ett oerhört fokus på svenska.

– Sen när de väl kommit in i skolsystemet ska vi ha väldigt tydliga utvärderingar vad eleverna kan. Nationella prov... Och så att man kanske ser att här har vi tre elever som inte når målen och så sätter man direkt in hjälp. Vi återför ju nu den svenska speciallärarutbildningen som lades ner på 80-talet. Lärare som är expert på att hjälpa barn med svårigheter.

Om man tittar idag på de kommunala skolorna som drar det tyngsta lasset.. Bara sex procent i genomsnitt av den totala skolbudgeten läggs på att jämna ut sociala skillnader. Borde den andelen vara större?

– Vet du hur mycket Hjulstaskolan har jämfört med de på Östermalm?

Nej, men det är inte det det handlar om. Det handlar om att i genomsnitt så lägger kommunerna sex procent av sin totala budget på att jämna ut sociala skillnader.

– Det tycker jag är en totalt felaktig beskrivning. Hela skolbudgeten läggs ju... Den är ju kompensatorisk. Nästan hela skolans verksamhet går ut på all lyfta elever som har det svårt. Sen är det då så att inom varje skola, av den budget man har, så lägger man ju mycket mer pengar på de som har det svårt inom den enskilda skolan. Hjulstaskolan som du nämnde, de har närmast dubbelt så hög lärartäthet, som skolorna har i Stockholms innerstad exempelvis. Men att det blir sex procent, vilket låter lite, beror ju på att det är ett mindre antal skolor. Men de skolorna, när de får de här sex procenten, så blir det ju väldigt mycket pengar på de skolorna. Så att de här skolorna, jag skulle säga att jag har ingen heltäckande statistisk men min bedömning är att de här skolorna i Sverige som har väldigt mycket invandrarelever i utanförskapsområden, de tillhör de skolor i världen som har mest resurser.

Men tycker att det kompensatoriska anslaget är stort som det är idag eller borde det vara större?

– Vad Skolinspektionen säger är att det varierar kraftigt mellan olika kommuner. Och jag beskrev hur det var i Stockholm. Här har man en väldigt omfattande omfördelning. En del kommuner har inte det. Och jag tycker att vi ska skriva in i skollagen att alla kommuner ska omfördela. Det är inte lätt att i lagen skriva in exakt hur mycket procent men självklart är det så att de skolor som har stora utmaningar måste ha mer resurser. Och de kommuner som inte omfördelar alls, eller väldigt lite, de gör fel tycker jag.

När kan man se en sån förändring?

– Ja, lagstiftningen är ju på gång så att säga. Ja, det är inom nåt år i lagen. Men man ska ha klart för sig att eftersom lagen knappast kan föreskriva en exakt procentsats för varje kommun så blir det ju ändå till sist en tolkning hur mycket ska vi omfördela just här och hur mycket problem har den skolan. Men min bedömning är att en hel del kommuner i Sverige behöver omfördela mer. Dock gäller det inte överallt. En hel del kommuner omfördelar redan rejält, men resultaten är ändå inte tillräckliga. Det visar att pengar inte är allt, utan också vad man gör inom ramen för de resurser man har och där menar jag att ett fokus på det svenska språket är det helt centrala. Och man kan i det närmsta spola andra ämnen ett tag och bara fokusera på svenska i början. Det är ju så att en skola med många invandrare i regel har lägre resultat. Och det beror ju inte på att de eleverna har svårare för studier utan deras handikapp är ju att de inte kan svenska. När man väl kommer över den tröskeln så har ju de eleverna naturligtvis inte svårare än andra elever.

Det finns ju forskare som menar att det pågår en "White flight" i Sverige. Det vill säga att föräldrar tar sina barn från invandrartäta skolor. Vad vill du konkret göra åt det problemet?

– Ja, beskrivningen är riktig. "White flight" antyder ju att det bara är svenskar som tar sina barn ur skolan. Men det är ju också så att många invandrare som bor i invandrartäta områden sätter sina barn i andra skolor. Ja, det är ju ett antal saker som måst göras. Till exempel är det ju så att när man flyttar sina barn ur en sådan skola är många rädda att det svenska språket inte håller tillräcklig standard. Man talar om begreppet Rinkebysvenska exempelvis och man vill att barnen ska lära sig riktig svenska. Återigen - fokus på svenska skolan. Omfördelning av resurser. Det är klart att de här skolorna har problem och utmaningar. Det handlar om att lyfta dem på olika sätt.

Forskare har kritiserat det fria skolvalet för att de ska öka segregationen och kamrateffekten försvinner. Vad anser du om det?

– Jag tror att det finns en sådan risk. Samtidigt som man ska ha klart för sig att innan vi hade det fria skolvalet så hade vi närhetsprincipen. Och den innebär också en väldig segregation. För det betyder i praktiken att alla barn som bor i Rosengård ska gå i skolan i Rosengård. Och det finns ingen möjlighet att välja någons annanstans. Så eftersom vi bor så väldigt segregerat så innebär också närhetsprincipen en väldig segregation. Så jag tror att valfriheten på ett sätt innebär en ökad uppblandning. Men på ett annat sätt så kan man också säga att den innebär en ökad segregation. Den har både plus och minus. Det är klart att i USA på 60-talet tvångsbussade man elever för att mixa ihop. Det tror jag inte på, det skulle inte nå någon acceptans. Vi ska lyfta de skolor som har det tufft på olika sätt. Mer resurser. Fokus på svenska. Speciallärare. Och medge att det visst kan vara ett problem. Men inte tror att en återgång till närhetsprincipen skulle lösa det hela. För då blir det också segregerat för vi bor segregerat.

De senaste tio åren har hundratals kommunala skolor tvingas lägga ner. I många fall har det varit välfungerande skolor där föräldrar till högpresterande elever tagit sina barn från skolan och så har de svagare barnen blivit kvar. Vad tycker du om det?

– Jag tycker man ska bara beredd att ibland fatta ett beslut att lägga ned en skola. Jag har själv varit skolkommunalråd i många år och vet hur det funkar. Om en skola blir mindre attraktiv och populär så börjar man ju från kommunens sida med att satsa lite mer för att lyfta kvaliteten och så försöker man göra det. Men om det där minskar efter ett tag så att allt färre vill välja den där skolan. Till slut så tycker jag man ska våga lägga ned den och då ska de där eleverna erbjudas andra skolor. Vad är alternativet? Att tvinga folk att gå i skolor som de inte vill gå i? Det är ju inte heller en bra lösning.

Vi träffade till Nadire på Fredriksdalsskolan i Helsingborg, som tidigare var en välfungerande skola, där den stora majoriteten kom vidare. Sedan så försvann de högpresterande eleverna, som hjälpte de mest resurskrävande eleverna genom kamrarteffekten. Då sänkte de svagaste eleverna sig ännu mer. Vad ska man göra för att komma åt den problematiken?

– Ja, i ett visst läge så tycker jag i och för sig att det kan vara helt rätt att lägga ned skolan. Nu vet jag inte just med den. Det behöver man inte vara främmande för. Men innan man gör det vill jag, precis som jag beskrev, först försöker man från kommunens sida att stötta. Men om det till slut skolan blir så att allt fler väljer bort den och den blir mest förknippad med låga prestationer och problem, ja, men, att de eleverna då får gå i andra skolor som är mera populära, vad är problemet?

Under de här sju veckor som vi har gjort den här granskningen har vi bland annat avslöjat att lärare fuskar med nationella provet och många skolor sätter i dag glädjebetyg på eleverna. Hur ser du på det?

– Det förekommer absolut och därför behöver både betygsättning och rättning och annat runt nationella prov stramas upp väldigt ordentligt. Jag tror att det beror på ett antal faktorer, där konkurrensen om eleverna är en faktor. Det finns fler faktorer. Läroplanen har varit väldigt luddig, vad som krävs för att få olika betyg, så det finns ett enormt tolkningsutrymme. Därför blir det svårt för Skolinspektionen att säga "de här betygen är fel", för tolkningsutrymmet är så stort. Nu gör vi ett antal saker. Den nya läroplanen är mer tydlig för vad som krävs för varje betygsteg. Sedan ska de ett statistiskt urval av nationella proven dubbelrättas av statens Skolinspektion, som då kollar att de blir rättade på rätt sätt. Sedan ska det jämföras med betygen på skolorna. Och ligger då en skola. häftigt över i betyg eller rättar alldeles för generöst, då ska Skolinspektionen ingripa. Så det har varit för naivt runt detta tycker jag.

Du vill införa skolk i betyg. Samtidigt går Barnombudsmannen, Skolverket och även Skolinspektionen mot dig och är kritiskt mot beslutet. Varför vet du bättre än dem?

– Ja, det finns olika uppfattningar och det är till sist mitt ansvar som utbildningsminister att väga ihop olika saker. De har redovisat de invändningar som finns, när det nu finns ett remissförslag. Men jag menar att skolket är för stort och jag är rätt övertygade om att närvaron kommer att skärpas upp när skolan blir noggrannare på att följa upp detta direkt. Samtal hem till föräldrarna varje dag och sedan att det också summeras upp i terminsbetyget. Då kommer fler elever att vara närvarande.

Det är tre ganska tunga instanser som arbetar för barnens bästa. Kan det inte ringa en varningsklocka är de är emot, medan du kör på?

– Jag är ju folkvald. Jag värnar också om barnen bästa och det finns olika synpunkter på detta. Jag tror att det är barnens bästa att man är närvarande på lektionerna. Några av dem säger att det finns barn med problem och som därför skolkar. Det är jag medveten om också. Och de barnen behöver ju hjälp och stöd. Hjälpen kan inte vara att de uteblir från skolan. Det är ingen hjälp.

När vi har rest runt och besökt massa skolor så har vi sett att det råder en väldig matstress. Många barn äter på 20 minuter. Vad ska man göra åt det problemet?

– För mig låt det som en organisationsfråga lokalt. Schemaläggning, utnyttjande av matsalen och så vidare. Det är ofta att bra när en sådan sak uppmärksammas. Det kan ju vara genom era artiklar eller att föräldraföreningar agerar eller protesterar. Sådana saker brukar kunna gå att rätta till genom att skolan organiserar om schemat. 20 minuter är ju för kort.  

Lärarnas status har ju rasat de senaste åren. Vad beror det på?

– Flera saker där anställningsvillkoren är en faktor.

Vi har till exempel träffat läraren Jenny som är 37 år, har en högskoleexamen och har jobbat i 12 år. Vad ska hon tjäna?

– Jag är inte beredd att säga det rakt av. Men generellt sätt ligger lönerna för lågt. Så kan man fråga vad som är rätt nivå. Rätt nivå kan man säga är när vi får tillräckligt många som vill jobba i skolan så att vi har ett ordentligt urval att välja bland. Ett tydligt tecken på att det är för dåliga villkor är att det är alldeles för få som söker in i läraryrket. Så det är ju tyvärr så att medelpoängen på de som kommer in på lärarutbildning, den är mycket lägre i dag. Det är också ett tecken på att det sjunkit i attraktionskraft. Toppstudenterna väljer andra utbildningar. Lönen behöver höjas.

Men är det rimligt att Jenny tjänar 30 000?

– Jag är inte beredd att säga en summa, Men det behövs upp.

Alla säger att den ska upp, vad är rimlig höjning?

– Jag tänker inte svara på det för jag vet inte. Utan man får ju börja och höja från kommunsidan och när man har en inströmning av många då har man väl hamnat så att man har ett urval och kan välja och många duktiga vill jobba i skolan. Och det går inte på förhand att säga vad det är. Men att det är för lågt i dag är helt uppenbart när man ser på söktrycket.

Men Folkpartiet driver ju frågan att man ska förstatliga skolan igen och då blir det ju till sist ditt ansvar vart lärarlönen ska ligga. Så du måste ju ändå ha en uppfattning om hur mycket den ska upp?

– Ja, men det är som jag säger. Det går inte att säga i kronor och ören. Men de måste upp och så så småningom hamnar man på nivån, där vi har en balans, där många unga söker sig till yrket. Och de som är i yrket vill vara kvar. För så här är det naturligtvis, du kan fråga vilken yrkesgrupp som helst, till och med journalister, jag vill gärna ha mera lön. Så det räcker ju inte att en yrkesgrupp vill ha mera lön. Det är ju inte tillräckliga skäl. Men det är klart att när vi har så många människor som vill söka sig till yrket så att vi kan få en kompetent lärarkår. Då är det ungefär rätt. Men där är vi inte i dag.

Hur viktiga är lärarna i samhället?

– Helt avgörande.

Men är det inte problematiskt att vissa lärarutbildningar bara har en sökande?

– Jo.

Vad bör man förändra?

– Framför allt är det inom de naturvetenskapliga inriktningarna där söktrycket är väldigt svagt. En ung person som är väldigt duktig eller intresserad av kemi har hela läkemedelsindustrin att jobba i stället för att bli kemilärare och då får vi ett väldigt svagt söktryck mot kemilärare. Medan det är ett bra söktryck mot historielärare. I dag är det kommunerna som är arbetsgivare. Jag tycker att detta är problematiskt. Jag vill återförstatliga skolan. Det kommer inte ske inom överskådlig tid eftersom alla andra partier tycker den ska vara kommunal. Men då måste kommunerna ta det här ansvaret.

I år träder en ny skollag i kraft. När får vi se resultaten?

– Ja, det är otroligt vanskligt att säga när slutresultaten kommer att synas. Vissa resultat av vår politik syns redan. Det är klart att när Sveriges kunskapsras vänder igen och går uppåt, det måste man ha klart för sig att det dröjer. De stora internationella instituten brukar säga tillhöftat att sex-sju år från det att de stora reformerna genomförs och de genomförs ju i år så då får man räkna när det innebär. Men det är en väldigt ungefärlig bedömning.

Vad skulle du vilja säga till de 14 000 elever som inte kan läsa vidare på gymnasiet för att deras betyg är för låga?

– Om de nu går ur nian så erbjuds de ju, när de inte kommer in på något nationellt program, olika former av kompletterande program på gymnasieskolan. Så välj ett sådant om du är studiesugen och ansträng dig att plugga in det där, och där får man mycket hjälp. Är man väldigt skoltrött så föreslår jag att man väljer en yrkesintroduktion med lärlingsinriktning i stället så att man snabbare kommer ut i arbetsliv.