Malin Wollin: Jag vet att jag måste hålla hårt i Joachim

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-23

"Det sägs att folk skiljer sig för mycket. Jag tycker att folk skiljer sig för lite"

Malin Wollin.

Mellan fem och nio år. Då krisar det tydligen satan. Folk blir förbittrade på varandra och börjar vika upp banankartongerna i garaget och flytta hem till mamma med färsjärparna och pappa som muttlar ”Vad var det jag sa” bakom Lantbruksnytt.

Joachim och jag har varit tillsammans i 6,5 år och jag väntar med spänning på den stora krisen. Sjuårskrisen har jag hört talas om, och i mars är vi där. Hur ska det gå?

Jag fattar inte hur folk vågar dela på sig, det är ju så pinsamt. Vad ska alla säga? Jag vet vad de skulle säga om oss. ”Jaha, det visste man ju att det skulle gå åt helvete, skaffa barn så tidigt, det sa jag redan från början, visst gjorde jag det Uffe, visst sa jag det?” ”Ja, det sa du.”

Det tänker jag inte bjuda på. Hellre lever jag en bitter livslång lögn än att ge dem rätt.

Det sägs att folk skiljer sig för mycket. Jag tycker folk skiljer sig för lite. Det är ju så sabla svårt att hålla sams. Man är kåt och glad i början, sedan kommer hatet och millimeterrättvisan, förlåt barnen.

Varför är det så svårt? Vi älskar så mycket och sedan går det åt Splitvillage.

Jag vet att jag måste hålla hårt i Joachim. Det finns ingen annan som skulle stå ut med mig. Mitt lynniga humör, min oförmåga att kompromissa, min ständiga känslomässiga utpressning om allt från bebisar till hämtpizza dagen före match.

Det fanns en kille på den här planeten som fixar detta år ut och år in. Jag hittade honom. Fan heller att jag tänker släppa honom.

Så hur gör man då för att hålla ihop?

Ett tips är att skaffa barn tidigt och tätt. Du hinner inte krisa för det finns så mycket att bråka om. Vi ska bråka om jämställdhet, städning, pengar, barnuppfostran och antalet samlag. Man skulle nästan behöva ett extra förhållande för att hinna med allt tjafs. ”Jag tänker inte lämna dig nu din sabla apa, jag har alldeles för mycket innestående ovett att ta ut på dig ditt as. Aldrig i livet att jag tänker låta dig komma undan med en liten separation.”

Joachim och jag pyser ut vårt uppdämda hat över året och det blir inga kriser. Vi krisar lite vid frukost, lite på kvällen och lite på natten. Annars är vi precis så där kära som jag låter folk tro att vi är.