– De dödar mig om jag skickas tillbaka

Eritrea en av de värsta diktaturerna i världen – ändå avvisar Sverige flyktingar dit

helskärm

Få regimer är så utskällda som Eritreas. Få förtjänar det bättre.

En färsk rapport om läget i landet får det att krypa i kroppen av obehag och för tankarna till Pol Pots och Saddam Husseins skräckvälden.

Att Sverige kan fortsätta avvisa flyktingar till Eritrea är en gåta.

Historien som en 44-åriga kvinna jag träffar i ett besöksrum på Migrationsverkets förvar i Flen berättar är typisk.

Hennes man arbetade som mekaniker i armén. Plötsligt en dag knackar polisen på dörren. De börjar ställa frågor om hennes man som de påstår gjort något olagligt. Utan att hon fått veta något har han fängslats.

Kokande vatten på fötterna

När hon inte kan svara tar en av poliserna en kastrull med kokande vatten från spisen och häller över hennes fötter.

Kvinnan tar av sig strumporna och visar två fötter med stora mörka hudfläckar.

Polisen återvänder hela tiden och hotar henne. Hon flyr till Sudan och vidare till Sverige där hon varit sedan 2004.

Nu sitter hon inlåst på förvaret i väntan på avvisning. Livrädd för vad som ska hända med henne.

”De kommer döda mig”

Hon talar snabbt och upprört. Ögonen fuktas.

– Jag vet att de kommer att fängsla mig och döda mig om jag skickas tillbaka, säger hon och torkar bort några tårar.

Human Rights Watch färska rapport ger henne rätt. Precis som FN-organet UNHCR uppmanar de Sverige och andra länder att inte avvisa flyktingar till Eritrea.

De hänvisar till många exempel på asylsökande som fängslats vid återkomsten. Flera har dödats.

I Eritrea är det olagligt att fly. Landet är omgivet av en osynlig Berlinmur. Precis som i DDR har polisen order att skjuta den som försöker ta sig över gränsen.

Eritrea toppar ständigt listorna över att vara sämst. Sämst på pressfrihet. Sämst på mänskliga rättigheter.

Befolkningen tillhör de fattigaste i världen.

En av världens värsta diktaturer

Resultatet av 30 år av frihetskamp blev minst sagt magert för dem som kämpade och deras barn.

Nu tvingas de dessutom utstå ett förtryck som gör Eritrea till en av de värsta diktaturerna i världen just nu.

Ledd av ännu en frihetshjälte som glömt sina ideal och berusats av maktbegär.

Isaias Afewerkis namn är än så länge förvånansvärt okänt i omvärlden trots att han får Robert Mugabe att framstå som en mjukis.

Human Rights Watch beskriver i sin rapport hur människor slumpmässigt kastas i vidriga fängelser i åratal. Nästan alltid utan rättegång. Folk bara försvinner.

Fångarna hålls i underjordiska celler där de kan vara 20 man i ett utrymme på två gånger tre meter. För att få plats tvingas de sova på sidan. Andra hålls i transportcontainrar där temperaturen ofta går över 40 grader.

Slag med stålvajer och andra tillhyggen är vardagsmat. Tortyrmetoderna är många.

"Helikoptern" är när fångens armar och ben binds ihop bakom ryggen och han tvingas ligga på mage i timmar i träck. Ofta ute i den heta solen.

Dör utan att familjen får veta

Dagen handlar bara om en enda sak. Att överleva.

Många dör utan att de anhöriga informeras.

De i arbetsför ålder som inte sitter i fängelse är tvångsrekryterade till armén. År efter år.

Inför all denna ondska kan det kännas rätt meningslöst att kämpa för en svensk-eritreansk journalists frigivning.

Men tro inte att Eritreas regering inte bryr sig om uppmärksamheten kring Dawit Isaak. Diktaturer tycker illa om att få byken tvättad offentligt.

Räkna inte med snabba resultat. Det handlar nog mer om droppen som urholkar stenen.