De festar och firar våren – med en brinnande Putin-docka
Publicerad 2023-02-28
KIEV. Vännerna strider på frontlinjen, flera har dött.
För att fly tanken på blodbadet blir dansgolvet en fristad för unga i Kiev.
– Sedan kriget startade vill jag leva fullt ut och inte slösa dagar på bullshit längre, säger Anastasiia Krasnik, 26.
Aleksey Smushkov, 34, sprutar tändvätska med frenesi, han tömmer hela flaskan. Putindockan fattar eld på en millisekund.
– Dö kukhuvud, ropar någon.
Publikhavet filmar med mobiltelefonerna och jublar över lågorna. Slava Ukraini!
Sedan börjar festen.
Det är första dagen på våren, och enligt den slaviska traditionen Maslenitsa ska en docka brännas för att fira att vintern lämnas i backspegeln.
För Aleksey var utseendet på dockan – Kreml-ledaren, med röda ögon och bebisknubbiga ben – ett givet val. Miniatyren av den ryske presidenten ligger i en liten träkista.
– Detta är vad vi önskar att göra i verkligheten en dag, säger Aleksey Smushkov, festarrangör, medan elden lyser upp hans ansikte utanför klubben Kurenis.
Marken pulserar
Vännerna Danuta Babych, 27, och Anastasiia Krasnik, 26, har smetat silverglitter i ansiktet och klätt sig i partyoutfits. De dansar i vågrörelser till de patriotiska låtarna medan röken stiger mot himlen. Technolåten, med texten Putin – dö som ett djur, dunkar ur högtalarna.
De fortsätter vidare in på dansgolvet. Där pulserar marken av vibrationerna och den dånande basen får bröstet att hoppa. Under neonlila färger intar Danuta och Anastasiias pole position vid dj-båset.
Klockan är bara 18.30, och klubben är redan full. Några hundratal personer har samlats för att ta en drink i baren efter Putinbrasan.
De skyndar att festa. Kvällen bjuder på ett kort tidsfönster. Före storkriget brukade klubbportarna öppna 22 – nu är klockslaget stängningstiden.
– Folk måste hinna hem före utegångsförbudet, så vi börjar tidigare helt enkelt, säger arrangören Aleksey.
Han säger att tre, fyra andra klubbar i Kiev däremot har illegala fester, hela nätterna.
– De betalar säkert korrupta poliser för att kunna fortsätta, spekulerar han.
– Det är inte bra, och de är säkert på speed allihop på sådana rave. Jag gillar inte den typen av partyn.
Inga flyglarm – bara elektro
Lokalen han arrangerar fester på, alldeles vid Dniprofloden, var stängd när ryssar befann sig ett par mil från stadskärnan. Sedan drog ryska marktrupper sig tillbaka från Kievområdet. Efter det, i somras, öppnade de igen.
Under vintern har ryska missiler kontinuerligt träffat kritisk infrastruktur och orsakat långvariga strömavbrott i den ukrainska huvudstaden. Det har ibland lett till att en del nattklubbar tvingats stänga i sista stund, medan köerna ringlar utanför. Men inte här på klubben Kureni.
– Vi har haft en enorm generator redo. Den senaste tiden har vi inte haft några problem, försäkrar Aleksey.
Än så länge hörs inga flyglarm under kvällen, bara elektro.
Danuta och Anastasiia slänger sig efter en andpaus i soffgruppen.
– Detta är som meditation för mig, jag stänger av min hjärna ett ögonblick och fyller på med energi, säger Anastasiia.
VR-designern Danuta, i orange maglinne och näsring, instämmer. Båda har mängder av vänner som kämpar på frontlinjen. För att glömma ljudet av raketer, skräck och förluster är detta en viktig tillflyktsort.
”Väldigt smärtsamt”
– Våra soldater slåss för vårt sätt att leva i Ukraina, därför tror jag att det bästa vi kan göra är att göra mer av sådant som gör oss glada. När jag är lycklig är jag mer produktiv, och att dansa gör mig glad.
De säger att alla de känner vet någon som dött på frontlinjen. Ibland slöscrollar de på Instagram, och upptäcker nya Rest in peace-poster, för ännu en bekant som stupat.
– Det är såklart väldigt smärtsamt, säger Anastasiia.
Deras föräldrar är också engagerade. Danutas pappa tränar soldater som ska till ”hot zones”, Anastasiias mamma syr kamouflagenät åt soldaterna. Vänner har flytt utomlands.
Danuta säger att hon inte känner skuld eller skam för att hon festar medan andra står på slagfältet. Hon gör det hon kan, och just denna festen samlar dessutom in pengar till soldater.
Ligger som en askhög
Kriget har förändrat hela deras tillvaro, hur de prioriterar.
– Man börjar uppskatta livet ännu mer, säger Danuta.
– Att gå på fester eller dejter, som jag egentligen inte vill gå på – gör jag inte längre. För om en missil kommer är det det sista du gör, säger Anastasiia, och fortsätter:
– Jag vill leva fullt ut och inte slösa dagar på bullshit, saker du inte mår bra av, eller är nervös över. Jag har börjat förverkliga mig själv, göra det jag vill göra, och så som jag vill ha det. Det är en cool fördel.
Det händer dock att hon känner ett hugg av skuld.
– Men bara för att vi dansar betyder det inte att vi förträngt kriget helt och hållet.
Sedan fortsätter duon tillbaka till mitten av festgolvet.
På gatan utanför ligger Putindockan kvar som en askhög.
