”Min kusin kastade syra i mitt ansikte”

Publicerad 2012-01-04

Saira är i 40-årsåldern och på återbesök hos plastikkirurgen på sjukhuset i Bahawalpur. I 20 år har hon levt med sitt förstörda ansikte.
– Min kusin kom fram till mig och kastade syra i mitt ansikte. Han hade velat ha mig och när jag gifte mig med en annan hämnades han. Månggifte är tillåtet enligt islam så efter attentatet gifte min man om sig. Jag hade blivit så ful, sa han. Men jag har ändå fått fem barn så helt oduglig är jag tydligen inte…
Doktor Muhammad Mughese Amin behandlar Saira och de andra syraoffren. Han är en av två plastikkirurger som betjänar 2 000 kvadratkilometer, näst intill halva Pakistan. Här finns tusentals offer som aldrig kommer till doktorn över huvud taget, och nästan alla kommer för sent, när skadorna börjat läka.
Syran har blivit ett allt vanligare vapen, främst riktad mot kvinnor, ofta som hämnd för att kvinnan nekat en man sex. Vätskan finns överallt, i varje jordbrukares förråd. Vem som helst kan köpa syra, och den är ett förskräckligt vapen. Man häller syran i en plastpåse och kastar den i ansiktet på folk. Syran får huden att smälta och bokstavligt rinna bort, ibland så att benet syns under köttet. Ibland löses också benvävnaden upp. Ett syraskadat öga går inte att reparera.
Progressive Women’s Association som arbetar med misshandlade kvinnor har tagit emot närmare 9 000 syraattackerade överlevare sedan starten 1994.
Doktor Amin säger att syraattackerade Kishwar kanske inte är något för oss. Visserligen var det en man, en granne, som för fem månader sedan trängde sig in till henne när hon låg och sov och kastade syra i hennes ansikte, men det var för att hämnas för att hon gett mannens brorsbarn stryk när de bråkat med Kishwars barn.
Så det handlar nog inte om att hon är kvinna, trodde doktorn.
När vi pratar med Kishwar kommer en annan historia fram. Hon är änka och därmed skyddslös, och hon var före attentatet mycket vacker.
– Min man dog för fyra år sedan och den här mannen har uppvaktat mig många gånger. ”Du som inte har någon man kan behöva någon…” Han ville ha sex med mig, men jag sa nej.
– Jag tror han ville hämnas, och förstöra mitt ansikte. Om min man hade levt hade det här aldrig hänt. Då hade han kunna skydda mig.
Kishwar har en liten fickspegel bredvid sig på sängen. Hon tittar ofta i den och tårar fyller hennes högra öga. Det vänstra är för alltid förstört.-
– Jag var mycket vacker. Och nu ser jag ut så här.
Kishwar har kommit till sjukhuset för ännu en operation. Den här gången är det hennes utvikta underläpp som ska opereras. Vätska rinner lätt ut ur munnen när hon äter och dricker. Läkaren skär bort en stor bit av hennes förstorade underläpp och syr istället fast en liten remsa tunn hus som han tagit från insidan av hennes underarm. Hudfärgen på hakan och underarmen är ungefär densamma.
Kishwars mamma är med henne på sjukhuset. Hon är rasande. Syramannen sitter i häkte, i väntan på rättegång. Han kan få sju års fängelse, i bästa fall.
– Det borde bli livstid, säger Kishwars mamma sammanbitet.

Pakistan är ett av världens farligaste länder för kvinnor. Till och med lagstiftningen värderar kvinnors vittnesmål lägre och varje dag mördas kvinnor ”i hederns namn”.

Mörkertalet är stort, men man tror att våldet faktiskt ökar – i takt med att fler kvinnor vägrar lyda mannens eller familjens bud.

Möt de modiga advokatsystrarna och syraattackerade Kishwar som varje dag ser sig i spegeln och gråter över sin förlorade skönhet. Det är bara ett öga som har tårar kvar. Det andra är för alltid förstört.

Dödade kvinnor |
Aftonbladet

Karin Alfredsson

Följ ämnen i artikeln