Utfyllnaden som blev en institution
Det var år 1959 på Sveriges Radio som på alla medieföretag. Någon ställde frågan: ”Och vad ska vi fylla med i sommar ...?” En ganska ung man, Tage Danielsson – han var 31 år och hade just blivit underhållningschef – sa: ”Vi låter folk komma hit och göra ett program i en timme eller två. Det ska vara lätt musik och prat med mening i.”
Det var den intrikata formeln till vad som snabbt blev – och fortfarande är – en svensk institution, programmet ”Sommar” med den smittande signaturmelodin och myriader timmar av prat som pendlar mellan pretentiöst och folkligt, klokt och vulgärt och i vilket musiken inte alltid är lätt.
Staffan Heimerson om sommarpratarna – en institution som hållit i 52 år.