Rättfram och stolt om sin framgångssaga

Uppdaterad 2016-07-28 | Publicerad 2016-07-27

Självbelåtet gav Bert Karlsson en serieentreprenörens Höga visan när han debuterade i ”Sommar i P1”, skriver Staffan Heimerson.

Bert Karlsson är en vulgär och genuin, kontroversiell och kommersiell, osnobbig, snabbkäftad, flitig, fiffig och folklig figur, med självinsikt och utan respekt för etablissemang och auktoriteter.

Naturligtvis gjorde han inte sin stora, breda publik besviken, när han i eftermiddags var Sommarpratare. Han är den bästa i år. Han återupplivar Sommars annars nedlagda tradition att vara trevligt.

Det hade funnits orosmoln. Karlsson utsattes för vad han själv kallade censur. Sveriges radio visste inte, att bjuder man in en celebritet till en panel eller framför en mikrofon, accepterar man att utan säkerhetsnät lyssna till personens upplevelser och åsikter. Regel: man tar honom med gula tänder, med warts and all, med fel och brister. Accepterar att Bert Karlsson är Bert Karlsson och inte en förbundssekreterare i SSU. Det är en del av yttrandefriheten.

Men producenten hade sagt, att programmet som alla andra program skulle följa Sveriges Radios programregler om opartiskhet, saklighet och icke-gynnande.

Bert Karlsson opartisk? Kom igen, en sådan Bert finns inte. Karlsson icke-gynnande? Det vi vet om honom är, att han ogenerat sålt sina varor med alla tillgängliga metoder.

Karlsson borde sagt, att ”nu får det fan i mej vara nog - nu blir det inget program, jag åker hem till Skara och skickar tillbaka honoraret”. (Inte Karlsson; honoraret är ju 10 000 spänn).

Karlsson betonade, att ingen skugga föll över producenten Kerstin Brunnberg. Han prisade henne. Ingripandena kom från ”högre upp”.

Men glöm det. Karlsson fick friskt fäkta på. Han sa taskiga saker om folkpartisten Bengt Westerberg. När han pratade om Ny Demokrati, som han ledde in i riksdagen 1991, nämnde han knappt vapenbrodern, den obehaglige Ian Wachtmeister.

Rättframt och stolt drog Karlsson sin framgångssaga om lanthandlar och som partiledare, om dansband, orientering, dokusåpor, skivbolag (250 låtar på Svensktoppen), flyktingförläggningar, korvkiosk, nattklubb med trubadur, klädbutik och bingo. (På bingo tjänade han på två år 30 millar).

Välformulerade meningar på talspråk med gott sting i rösten och återhållsam raljans; du lyssnar med ett leende och väntar på nästa poäng.

Självbelåtet gav han en serieentreprenörens Höga visan. Det var en banal folklivshistoria samtidigt som den speglade den stora klyftan i värderingar mellan huvudstaden och den svenska landsbygden.

I årets Sommar-serie är det obligatoriskt att redovisa olycka. Kortfattat och sakligt berättade därför Karlsson om skyhöga PSA-värden och sin prostatacancer.

Karlsson, som är tondöv, spelade ogenerat nästan bara låtar som han själv haft med att göra. Det var bra. Lyssnarna fick äntligen lyssna på dansbandsmusik. Dock borde han lagt in en Taubelåt som bör vara Sommars sanna signum.

Karlssons styrka i musik- affärslivet har varit, som han sa, ”att jag vet vad som går hem”, att våga balansera mellan succé och fiasko. Så gjorde han också i sitt Sommar.

Bert Karlsson

Ålder: 71 år

Bor: Född i Tidan, bosatt i Skara

Yrke: Nöjespappa, debattör, f. d. partiledare.

Tidigare medverkan i Sommar: Debutant

Snabbguide:

Skrytkvot 5/5

Skvallervärde 5/5

Känslostyrka 4/5

Humornivå 3/5

Åh fan-faktor 5/5

Första meningen:

”Jag heter Bert Karlsson och det är överraskande att jag sitter här - i P1, det är inte precis min kanal.”

Sista meningen:

"Jag vill spela ’Världens bästa Morfar’.”

3 typiska låtval:

Sven-Ingvars - Säg inte nej, säg kanske kanske

Schytts - Aj aj aj, det bultar och det bankar

Carl Bildt - 4 bugg och en Coca Cola