’Politiskt spioneri’

Åklagaren Tomas Lindstrand tycker att läckan från förhandlingarna är olämplig – men får mothugg av Wilhelm Agrell

Bildts goda relationer till USA är ingen hemlighet.

Men läckan från regeringsförhandlingen är i högsta grad olämplig, ­anser experterna.

– Det kan handla om ­politiskt spioneri, säger Tomas Lindstrand, chef för åklagarkammaren för säkerhetsmål.

Carl Bildt har alltid varit mån om sina goda relationer till USA. Genom hela sin karriär har han visat att han talar förtroligt med amerikanska politiker, enligt Jan Hallenberg, chef på Institutionen för säkerhet och strategi på Försvarshögskolan.

– Vissa menar att han gått över gränsen. Jag har svårt att uttala mig om den saken, men han har i varje fall varit ganska nära några gånger. Inte minst under ubåtskommissionen på 80-talet, säger han.

Uppgifterna om att Bildt ska ha läckt information från slutna regeringsförhandlingar kallar han uppseendeväckande.

”Är fel ute”

– Det är ovanligt att en person i så pass låg position som Bildt var i då samtalar med diplomater. Det låter som känsliga politiska ting, säger Hallenberg.

Även den S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld anser att uppgifterna är anmärkningsvärda.

– Om Carl Bildt säger att det här är normalt och helt i sin ordning är han fel ute, det är helt enkelt inte sant. Jag tror att den här typen av informationsutbyten är tämligen vanliga i dag, men det var de definitivt inte på den tiden, säger han.

Om läckan är brottslig är svårt att säga.

Tomas Lindstrand, chef för åklagarkammaren för säkerhetsmål, menar att om uppgifterna lämnats ut utan de övriga parternas godkännande, kan det vara fråga om ”politiskt spioneri”.

– Ett beteende kan ifrågasättas eller se dumt ut, men det är en annan sak om det är straffbart. Det är otroligt knepigt att leda i bevis att den här typen av upp­gifter har äventyrat rikets säkerhet, vilket är ett krav för att det ska vara fråga om ett spioneribrott.

Författaren Jan Guillou, som själv har anklagats för spioneri, är dock övertygad:

– Om han inte sanktionerat detta hos Ahlmark och Fälldin är det fråga om något slags spioneribrott, säger han.

Inte förvånande”

Carl Bildt hävdar själv att det rör sig om oskyldiga uppgifter och att kontakten med USA var ”helt i sin ordning”.

– Det är säkert sant att den här typen av uppgifter läcker till ambassader, men Carl Bildt jobbade inte inom underrättelsetjänsten. Att en politisk tjänsteman lämnade information som gick vidare till CIA måste anses som mycket ovanligt, säger Guillou.

Carl Bildts samröre med USA förvånar dock inte Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys:

– Jag tror inte att det här är särskilt ovanligt. Dessa uppgifter rör inte rikets säkerhet och då kommer det inte i närheten av något som är formellt sekretessbelagt. Man kan alltså inte påstå att Bildt gjort sig skyldig till en brottslig handling. Jag anser inte att det här är anmärkningsvärt eller förvånande på något sätt.