Folket slaktas – hon shoppar

Erik Wiman

, 

Kerstin Danielson

Blodet flyter på Syriens gator – men diktatorfrun tycks mest tänka på vilka skor hon ska köpa

Beirut/Stockholm. Medan män, kvinnor och barn slaktas i staden Homs sitter Syriens första dam, Asma al-Assad, 36, vid sin dator.

Men hon har helt andra problem.

Hon undrar vilka skor hon ska köpa.

Kanske ett par exklusiva Christian Louboutin med 16 centimeter höga glitterklackar för 40 000 kronor?

”Öknens ros” har förvandlats till arabvärldens Marie Antoinette.

Men nu är det slutshoppat.

Hon kallades ”Öknens ros” – och sågs som en arabisk motsvarighet till Englands Lady Di.

När hon gifte sig med Syriens ­nyblivne president för tolv år sedan spred hon stjärnstoft över arabstaten, en glans även Storbritannien gärna ­solade sig i.

Den unga, vackra och smarta, brittisk­födda presidenthustrun med syrisk bakgrund men blev för många en symbol för den förnyelse de trodde och hoppades att Syrien stod inför, när Bashar al-Assad tog över efter sin far ­Hafez i juli år 2000.

Det var före ”den arabiska våren”.

I dag ser allt annorlunda ut.

Tidigt på morgonen lördagen den 4 februari bombar den syriska armen staden Homs, känd som oppositionens starka fäste.

Ett provisoriskt sjukhus sprängs i bitar och på gatorna ligger döda män, kvinnor och barn.

I ett gathörn i den värst utsatta stadsdelen Baba Amr står 25-årige Maged. Han är golvläggare, men sedan nio ­månader tillbaka har han tagit till ­vapen för att försvara sin hemstad från militären.

Han har vuxit upp här. Gått i skolan, spelat fotboll och följt med sina föräldrar till moskén. Kvarteren har varit hans värld och nu krossas den inför hans ögon av en urskiljningslös krigsmaskin.

I massakern dör 260 människor – och många fler skadas.

”Såg flera vänner dödas”

Det är den hittills blodigaste dagen i upproret mot president Bashar al-­Assads regim.

– Det är den värsta dagen jag någonsin upplevt. Jag såg flera vänner dödas alldeles intill mig. De bara försvann. ­Deras kroppar splittrades, säger Maged när Aftonbladet möter honom drygt två månader senare på ett sjukhus för krigsskadade.

Själv har han klarat sig undan med skottskador i benen.

– Jag kan aldrig beskriva så att du förstår om du inte har upplevt det. Det är som kaos. Det till och med smakar död i luften.

Den 3 februari, dagen innan Maged ser sina vänner slaktas, sitter presidenthustrun vid datorn.

Hon drömmer om nya skor.

Till en vän och en familjemedlem skickar hon ett mejl med bilder på ­exklusiva Christian Louboutin-pumps som hon har hittat på nätet – bland ­annat ett par kristallbeströdda med 16 centimeter höga klackar för drygt 40 000 kronor – och undrar om det är några som vännen gillar.

”De här är inte gjorda för den stora allmänheten ...” skriver ­Asma.

Vännen svarar att skorna verkligen är coola, men tillägger:

”Jag tror inte att de är användbara inom den närmaste framtiden ­tyvärr ...”

Skjutna av regimen

I en annan del av Syrien har den 37-åriga tvåbarnsmamman Hasifas skor försvunnit på en grusväg. De försvann tillsammans med hennes ­båda ben.

Vid samma tillfälle dödades hennes man och hennes två små barn.

– Min sons hjärta slog i fem minuter efter explosionen, säger Hasifa.

Familjen var på väg hem till byn ­Arjan i nordvästra Syrien när de besköts av regimens trupper. Granaten slog ner på vägen och slet sönder familjen.

Varför?

– Vi var väl terrorister jag och mina barn. Det är ju så han kallar oss, Assad, säger Hasifa.

Om presidentfrun Asma al-Assad ­säger hon bara:

– Hon har sin man och de har tre barn väl? Då är hon en lycklig kvinna.

Bilden av Asma al-Assad som en ­arabisk Lady Di har krackelerat ­betänkligt. I dag jämförs hon i stället med ­Marie Antoinette, Frankrikes drottning som blev en symbol för de privilegierades slöseri och avrättades med giljotin.

Eller den mytomspunna Lady MacBeth, som i dramat styr sin make med järnhand och hela tiden är spindeln i nätet som smider nya ränker å sin ­makes vägnar.

Vissa jämför henne även med den en gång så avskydda Elena Ceausescu, hustru till Rumäniens diktator, som avrättades tillsammans med sin make på juldagen 1989.

Numera inte välkommen

I Storbritannien har Asma al-Assad mer eller mindre förvandlats till persona non grata.

Hon som för bara ett år sedan prydde den franska modetidningen Vogues framsida.

Nu vill ingen längre förknippas med henne – och den som vill kan få problem.

Nyligen frös EU alla hennes tillgångar i Europa och hon är förbjuden att resa in i unionen. Till Storbritannien kan hon dock återvända, eftersom hon fortfarande har ett brittiskt pass.

Frågan är om hon vill – och törs.

I Acton, i Londons västra utkanter där Asma växte upp, bor hennes föräldrar fortfarande kvar.

Men huset på den sömniga förortsgatan ser i dag övergivet ut.

Gardinerna är fördragna och ingen öppnar när nyhetsbyrån Reuters ­reporter ringer på.

Den trygga och självsäkra Asma al-Assad var den som skulle föra presidentfamiljen närmare folket.

Att hon, till skillnad från resten av familjen men liksom majoriteten av folket, är sunnimuslim, sågs också som en fördel.

Visst var hon glamorös, men ändå seriös. Till och med radikal – med hjälp av henne skulle familjen Assad bli mänskligare. Genom konst och väl­görenhet skulle hon, den sofistikerade, världsvana och välutbildade trebarnsmamman med ett fotogeniskt ­utseende, öppna Syrien för världen.

Mejl läckte ut

Nu har Syriens folk – och världen – fått en helt annan bild av ”Öknens ros”.

Medan blodet flyter på gatorna i Homs och andra städer, medan regimens motståndare torteras och soldaterna skär halsen av kvinnor och barn lever landets diktator och hans familj ett liv i lyx.

Det visar presidentparets privata mejl, som läckt ut via oppositionen och bland annat publicerats i brittiska The Guardian.

Av mejlen framgår att president­paret tycks mer intresserad av vackra möbler och var man kan köpa den ­senaste Harry Potter-filmen eller en ny chokladfondue än om Syriens framtid.

Medan världen fördömer hans agerande ägnar sig presidenten åt att, under fingerat namn, ladda ned musik, filmer och böcker på Itunes – och hans hustru åt lyxshopping, via familj och vänner.

Handlar superexklusivt

För hundratusentals och åter hundratusentals kronor har hon köpt smycken och ädelstenar, ljuskronor, exklusiva handmålade möbler, dyra gardiner och målningar och kläder och skor – i mängder.

Gärna från kända designers i Storbritannien och Frankrike. Som:

En vas från Harrods i London för 30 000 kronor.

Ett marmorbord av designern Baxter Gilbert från en möbelfirma i West Sussex för 70 700 kronor.

Ljusstakar, bord och ljuskronor från en designer i Paris för 113 000 kronor.

Möbler och inredningsdetaljer från Paris för 329 000 kronor.

Fyra diamantbeströdda halsband i guld och onyx, specialtillverkade av en juvelerare i Paris för okänt belopp.

Sedan upproret bröt ut har Asma ­al-Assad blivit allt mer osynlig.

Men i februari bröt hon tystnaden och ställde sig i ett uttalande bakom sin make.

Det finns de som hävdar att hon ­bara är en marionett i händerna på diktatorssläkten Assad – att hon i själva­ verket är en samvetsfånge i presidentpalatset, att hon genomgår en moralisk kris och är oförmögen att tala klarspråk eller fly.

Oppositionen hävdar motsatsen.

Och nu tycks Asma själv ha bränt ­alla broar – frågan är om hon någonsin kan återvända till Storbritannien där hon kunde ha levt ett helt annat liv, som en smart och välbärgad ­finanskvinna, långt från bomber, blod och tortyr.

När hon mötte sin blivande make var han förvisso son till en president och diktator, men ville arbeta som ögon­läkare – att sitta vid makten var inget han traktade efter då.

Nu fördöms både han och hon av världen, och ingen vet ännu hur historien slutar för deras del.

För Marie Antoinette och Elena Ceausescu gick det illa.

Tidigt på morgonen den 28 december 2011 skriver Asma al-Assad ett mejl till sin make. Budskapet är kort, men tydligt:

”Om vi är starka tillsammans, ­kommer vi att över­vinna det här tillsammans ... Jag älskar dig ...”