Våldtäkterna – ett vapen i kriget
Västvärlden är inte utan skuld
Våldtäkter i krig är inget nytt.
Men i Kongo används våldtäkterna systematiskt som ett vapen i kriget.
Ett sätt att bryta ner samhällets sociala nätverk.
När jag läser nyhetstelegrammet om 150 kvinnor som våldtagits i flera dagar tänker jag på en bok jag läste för något år sedan. En vidrig men viktig bok som handlade om hur våldtäkterna används som ett vapen i det långvariga inbördeskriget.
Vumilia hette en av de intervjuade kvinnorna. Hennes historia var grym men väldigt typisk.
Nio rebellsoldater trängde in i familjens hus i östra Kongo. Det var precis på väg att skymma. Först beordrar de Vumilias make att bära ut alla familjens tillhörigheter. Därefter för de bort honom och säger till Vumilia; "Nu ska vi göra det svårt för dig".
Soldaterna våldtar henne en efter en. Mekaniskt och utan att bry sig om att hon är gravid i sjätte månaden.
Utsvultna
De gör det inte för att de är sällsynt brutala eller sexuellt utsvultna. Våldtäkterna är beordrade av deras befäl. De ingår som en del i krigföringen.
Inte sällan tvingar förövarna offrens män att se på. Vilket ofta leder till att maken förskjuter sin hustru. Han står inte ut med skammen.
Våldtäkterna är ett sätt att bryta ner det sociala kittet i byarna. Kulorna dödar men våldtäkterna gör att samhällena långsamt bryts ner långt efter det att soldaterna lämnat.
Kongo är inte unikt även om användningen av våldtäkter här förts till en extrem nivå.
Skyldiga går fria
Taktiken används även i Europa. Kriget i Bosnien 1992-95 är ett färskt exempel. Tack vare krigsförbrytartribunalen i Haag togs vittnesmål upp och några av de skyldiga dömdes för brott mot mänskligheten.
I Kongo går de skyldiga fram till nu fria.
Kriget dominerar knappast nyhetsflödet i vår del av världen. Inte ens i Afrika. Det är vad som brukar kallas ett lågintensivt inbördeskrig. Fronten är flytande. Soldaterna dyker upp plötsligt och utan förvarning. Lika snabbt är de borta igen.
Krigets motor
Övergreppen går mestadels oförbemärkt förbi. Del av krigets grymma, orapporterade vardag.
Trots att kriget är långt bort är västvärlden inte helt utan skuld. Krigets motor är naturtillgångarna i östra Kongo. Den som kontrollerar gruvorna där värdefulla mineraler utvinns blir rik. Coltan och andra mineraler säljs till väst för att användas i mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning.
Sorgligast av allt är att övergreppen sker rakt framför ögonen på FN. Fredsstyrkan på dryga 20 000 man verkar helt hjälplös både när det gäller att stoppa kriget och våldtäkterna.