Det tog 20 år för Ylva, 39, att få rätt diagnos
Publicerad 2015-05-27
”I dag är livet hanterligt. Jag är glad och ledsen i lagom former”
Uppsala.
Hennes liv har präglats av djupa depressioner sedan tidiga tonåren.
Det tog 20 år för Ylva Larsson, 39, att få korrekt diagnos - bipolär typ 2 - och rätt medicinering.
– Just nu är jag på topp. Livet är i balans, säger den ensamstående tvåbarnsmamman.
De mörka tankarna har rådbråkat henne sedan åtta års ålder.
– Det kändes som något var fel, att det var fel på mig, berättar Ylva Larsson hemma i den brokiga trerumslägenheten i Uppsala.
Där samsas hon med sina två barn Theodor, 6, och Tuva, 9, samt två katter och fem råttor.
I högstadiet började Ylva skära sig och skolka. Hon var deprimerad och fick hjälp hos BUP som 14-åring. Hon var innesluten i sig själv, kallades "musslan" av sin mamma.
När hon var 17 år blev hon inlagd för depression och självskadebeteende. Sedan dess har Ylva medicinerat med antidepressiva, utan att må bättre, och varit inlagd ett 40-tal gånger, gissar hon.
Varje dag var en kamp
Två år vårdades hon på behandlingshem för självskadebeteendet. Då avbröts gymnasiestudierna och några mer studier blev det aldrig.
Hon missbrukade alkohol och lugnande för att stilla sin oro. Efter två år på ytterligare ett behandlingshem blev man fri från missbruket.
Ylva har gjort flera självmordsförsök, men nu var det länge sedan. Hon har haft boendestöd och personlig assistent för att klara av sitt liv. Hon förtidspensionerades när hon var 20 år.
Sedan Ylva blev mamma har hon gjort allt för att vara en bra förälder.
– När barnen var små har jag bitit ihop. Men jag fick kämpa väldigt mycket med ångest och depressioner.
Den dagliga tillvaron har varit en kamp, samtidigt är det tack vare barnen som Ylva orkat kämpa. Ansvaret för två små barn har tvingat henne till daglig struktur.
– Att ta hand om barnen och deras rutiner har hjälpt mig att hålla mig ovanför vattenyta, berättar Ylva.
"Jag blev lugnare, men lite tråkigare"
För fem år sedan fick hon korrekt diagnos - biopolär typ 2 - och därmed rätt medicinering.
– Jag märkte skillnad väldigt fort. Jag blev lugnare och mer fungerande. Lite tråkigare, men mer balanserad, säger Ylva.
– Innan var det ju hysteriskt uppåt eller nattsvart. I dag har jag mildare svackor. Det går lite upp och ner, men det är hanterligt. Det är en otrolig skillnad.
Sjukdomen finns i hennes släkt, med fem drabbade.
Någon gång om året slår hypomanin till.
– Då blir jag väldigt energisk, är ute och shoppar saker som jag inte behöver, skaffar en massa husdjur som jag inte behöver, samlar på mig en massa grejor, säger Ylva.
Därav de många råttorna. "Det räckte ju med tre egentligen". Och en tatuering i form av en vacker maskros på höger överarm.
– Jag tar på mig mer än jag klarar av. Och sätter sprätt på pengarna.
"I dag är livet mer vardag"
Det är dock inga stora utsvävningar, inget som stjälpt omkull livet, knäckt ekonomin eller skickat henne till kronofogden.
Till sin personlighet är Ylva ganska tillbakadragen och fåordig. Men när hon är hypomanisk blir hon yvig, "översocial", pratglad och "fladdrar runt".
– Det är en euforisk period.
• Känns det inte underbart?
– Jo, det gör det ju, men jag vet ju att jag måste bromsa, annars går det överstyr.
Det lyckades hon med nyligen.
– Jag hindrade faktiskt mig själv för två veckor sedan från att skaffa två råttor till. Det var ett framsteg, säger Ylva Larsson och skrattar.
– Nu är livet vardag. Vardagstristess.
En fasa för vissa, men ett uttryck för stabilitet och psykisk balans hos Ylva.
Drabbades av djup depression
I somras fick hon "en liten krasch" och blev inlagd igen. Det var då hon köpte de två råttorna och tatuerade sig. Hypomanin övergick i en depression som varade i ett halvår.
Fem olika mediciner ska hålla henne i balans - antidrepressiva, lugnande och mot bipolär sjukdom. I somras byttes de mot bipolaritet ut mot andra med bättre effekt.
– Min dotter säger att jag inte blir lika arg längre. Det är positivt.
Som ambassadör för föreningen Hjärnkoll föreläser Ylva och berättar om sig själv och sin sjukdom.
Två dagar i veckan hjälper hon till på ett kafé för personer med psykisk ohälsa.
– Jag mår så pass mycket bättre av det än att bara vara hemma, för jag vill ut.
Ylva målar även tavlor i tusch, bläck och akvarell och har haft fyra utställningar i svenska kyrkan och vården.
I dag är hennes liv bra tack vare medicinerna och stödet från psykiatrin i Uppsala.
– Livet är enklare, på alla sätt. Nu lever jag, jag är både glad och ledsen i lagom former, säger Ylva Larsson.
Om du behöver prata med någon, har frågor eller funderingar:
1177 Vårdguiden är hela Sveriges samlingsplats för information och tjänster inom hälsa och vård
Hjälplinjen Kostnadsfri psykologisk hjälp
http://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/
1177 Vårdguiden om psykisk hälsa
http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/
Nationella Hjälplinjen telefonjour
Jourhavande Medmänniska telefonjour