”Mellanbarnen” är vidriga på många sätt
Jag har inget emot varken barn eller ungdomar, tro inget annat. Barn är söta-gulliga-rara. Och ungdomar är skönt bråkiga i största allmänhet. Men det finns en mellanålder som jag inte klarar av. Jag talar om ungarna som varken är barn eller ungdomar. De befinner sig i mellanlandet däremellan.
De här ungarna, i regel mellan elva och fjorton år, är vidriga på så många olika sätt. Jag brukar ofta se dem när de sitter på bussar och tunnelbanor och käkar chips direkt ur påsen. Jo, det är sant, de gör det.
De sitter där med sina flottiga fingrar och käkar chips med tom, dum blick. Jag betraktar dem motvilligt. Det finns något oformligt över dem. De har just börjat växa, men de växer ojämnt. De har armar som apor, men näsor som små ärtor. Det finns ingen symmetri i dem över huvud taget.
Och klumpiga som as är de. Går runt och stöter i saker, säger ”oj” och så stöter de i något annat.
Och kåta är de. Killarna i den åldern har just upptäckt det här med onani och då sitter de där och runkar sju, åtta, nio, tio gånger om dagen. Om och om igen.
Det räcker med att de skymtar klasskompisen Saras vita bh under t-shirten och så blir de fulla i fan och måste kuta in på någon toalett och runka.
Och svett luktar de. Deras kroppar har just utvecklat svettporer, men pappa har inte hunnit introducera deodorant för dem. De behöver duscha ofta, men smiter gärna efter gympan. Säger att de ”duschar hemma”, mest för att det blir så pinsamt att visa upp det bara fläckvis utvecklade könshåret där nere. Då struntar de hellre i det och går till tjorren och köper chips. Och så sätter de sig med sina mjukisbrallor på någon buss och äter chips direkt ur påsen.
Och de har ingen smak eller stil. De tar på sig det som ligger överst i tvättkorgen.
Hade de varit barn hade de kommit undan med det. ”De är ju bara barn, låt dem ha mjukisbrallor”, skulle man säga. Men nu är de inte barn och de kommer inte undan med det.
Om det finns någon karaktär i de föräldrar som i dag förfogar över söner och döttrar som är mellan elva och fjorton år så borde de hålla sina ungar inomhus.
Stäng i dem i ett rum och dra för persiennerna.
Låt det gå några år och låt dem åter se dagens ljus som ungdomar.
Tack så mycket.