Barnens egna ord – inifrån överfulla häktena

De är inlåsta på sju kvadratmeter dygnets flesta timmar – aldrig förr har så många barn suttit häktade som nu.

Aftonbladet har tagit del av barnens egna ord inifrån häktescellerna.

– Jag saknar att krama min mamma och pappa, säger ett av de häktade barnen.

Han är 17 år och misstänkt för ett allvarligt brott.

Sedan flera månader sitter han i ett häkte och nästan dygnets alla timmar tillbringar han bakom en låst dörr.

– Jag tycker det är väldigt jobbigt. Jag tycker det är konstigt att jag inte får krama min mamma eller pappa, säger 17-åringen.

Han är långt ifrån ensam.

Antalet barn som sitter häktade i Sverige just nu är fler än någonsin. I takt med att fler barn dras in i de kriminella nätverken blir även brotten de misstänks för än allvarligare. Barn så unga som 15 år sitter häktade misstänkta för mord, mordförsök och allmänfarlig ödeläggelse – brott som är så grova att de medför restriktioner.

Samtidigt larmas det om att de häktade barnens rättigheter inte uppfylls.

Barn under 18 år har enligt lag rätt till fyra isoleringsbrytande timmar per dag, timmar som ska hjälpa dem att komma bort från den potentiellt skadliga isoleringen i cellen. Det kan handla om att få baka en kaka i köket eller spela ett spel med häktespersonal.

Men både advokater och Kriminalvården själva menar att de kraven inte uppfylls, på långa vägar.

– Man måste bära med sig att även om de här barnen misstänks för allvarlig brottslighet så är de ännu inte dömda. Vissa av dem kommer kanske aldrig att bli det heller. Och oavsett vad de gjort eller inte gjort så har de rättigheter som nu inte uppfylls. Och det är allvarligt, säger advokat Seher Nuredini.

Aftonbladet har genom flera advokater som har unga klienter i häkte ställt frågor om hur det är att som barn sitta häktad.

En av dem som svarat är den 17-årige pojken. Situationen för honom inne på häktet påverkas av vad han beskriver som personalbrist.

– Jag upplever att personalen är väldigt stressade, de har bytt personal och det går ut över de intagna, över mig. Det kan var svårt att få svar på vissa frågor, ibland kan man få ett besked från en person och sedan kommer ett besked från en annan.

I den våldsvåg som har drabbat Sverige i år har många av de inblandade varit tonåringar – barn och unga som nu misstänks för grov brottslighet som mord och medhjälp till mord.

Färska siffror som Kriminalvården tagit fram åt Aftonbladet visar hur antalet häktade barn, det vill säga personer som är yngre än 18 år, ökat kraftigt de senaste åren.

Antalet påbörjade häktningar av barn under januari–september var 269 stycken.

Under en genomsnittsdag i september var antalet barn under 18 år som satt häktade 71 stycken. En tredubbling jämfört med samma period året innan.

Siffrorna visar även att de längsta häktningstiderna för barn mellan åldern 15–17 år där den person som suttit häktad längst i åldersgruppen suttit i 353 dagar.

Men det växande antalet barn, tillsammans med att så gott som samtliga landets häkten är överbelagda, gör att barnen inte får komma ut från sina celler så många timmar som de har rätt till.

Tidigare i år gjorde en advokat en JO-anmälan mot häktet i Huddinge där advokatens 15-årige klient var placerad.

”Enligt dokumentet har han som mest fått bryta isolering i 155 minuter, dvs cirka 2,5 timme. Vid flera tillfällen har han fått bryta isolering i mindre än 30 minuter.”

Den advokaten är inte ensam om att se hur klienter inte får lämna cellen så ofta som de ska.

Seher Nuredini, liksom flera andra advokater som Aftonbladet varit i kontakt med, menar att det är allmänt känt att det inte fungerar som det ska inne på häktena just nu. Enligt Seher Nuredini har hon klienter som inte får mer en 1–2 timmars isoleringsbrytande åtgärder per dag.

– Det passar inte en rättsstat att behandla barn på häkte så här, säger Nuredini.

Saman Paknejad är försvarsadvokat och har flera unga klienter. Han har sett hur de påverkas av att sitta frihetsberövade.

– I början försöker man upprätthålla en fasad men sedan, när det gått en viss tid, så ser man hur barnen bryts ner psykiskt. Det är bara att föreställa sig hur det är att sitta frihetsberövad i en cell på sju kvadratmeter tjugo timmar om dygnet, säger han.

Även advokat Seher Nuredini som har flera unga klienter i häkte har sett hur isoleringen påverkar dem.

– Man märker av det rätt snabbt hos dem. Hur humöret blir sämre, de sover sämre, äter sämre, går ner i vikt, har inte samma livsglädje. Även vi vuxna skulle påverkas enormt av att vara isolerade i ett rum så många timmar.

Saman Paknejad menar att det verkar saknas rutiner för hur man tar hand om barn i häktet.

– Det är uppenbart att det saknas resurser för att hantera barn och de rättigheter de har till isoleringsbrytande åtgärder under tiden som de sitter frihetsberövade. Alla verkar ha blivit tagna på sängen. Vi har jättemånga barn som nu misstänks för allvarlig brottslighet.

Anna Fromm är häkteschef på Kronobergshäktet i Stockholm. Där, precis som på flera andra häkten i landet, är det fullt.

Just nu finns 298 intagna inne på det häktet och av dem är 15 barn – en siffra som sticker ut, enligt Anna Fromm.

– Det är mycket och det har ökat vilket rakt av beror på kriminaliteten i samhället, att vi har nätverksbrottslighet och att man då använder sig av barn.

På grund av den ansträngda situationen uppfyller häktet inte det lagstadgade kravet på isoleringsbrytande åtgärder för barn.

– Det är såklart allvarligt. Själva brytandet av isoleringen är viktigast. Det går inte att sitta inlåst 23 timmar om dygnet. Fokus för oss är att i så stor utsträckning som möjligt få ut våra barn och våra intagna ur isolering.

På häktet i Huddinge är situationen som på Kronoberg.

– Vi har haft konstant överbeläggning sedan årsskiftet. Just nu har vi runt 15 häktade unga i åldrarna 15–17 år, säger Mirjam Jorulf, häkteschef på Huddinge.

För att lösa problemet får man ha två häktade i varje cell i den mån de bedöms kunna sitta med varandra. Man får även belägga i besöksrum.

Vad gäller de fyra isoleringsbrytande timmarna för barn och unga hinner man inte med det.

– Vi har varken lokaler eller en organisation som klarar av det. Men vi försöker jobba med det så mycket vi kan, för isolering är skadligt, säger Mirjam Jorulf.

– Dels jobbar vi mycket med bemötandet av de häktade, hur vi bemöter dem när vi öppnar en dörr eller ger dem mat. Sedan är vi i ständig dialog med åklagare om att få tillstånd att låta olika häktade få mötas i grupp så att vi på så sätt kan få till fler isoleringsbrytande timmar men det är svårt. Vi kan inte sätta ihop vilka klienter som helst med varandra och vi måste ha åklagarna med oss för kunna göra det, säger Mirijam Jorulf.

Hon säger att lång tids isolering påverkar människor och att målet är att bryta den.

– Men en del av de som kommer till oss har haft extremt hektiska liv med press och hot om våld, vissa av dem kan till och med tycka det är skönt att komma in hit. Vi har lärare och man kan studera, så de får sätta igång med skolarbetet när de kommer hit, så det behöver inte bara vara skadligt att sitta häktad.

En 17-årig pojke säger till Aftonbladet att det är mycket som är jobbigt med att sitta häktad.

Men en sak saknar han mest.

– Att krama min mamma och pappa.