Men hur hamnade Li Pamp på tv?

Publicerad 2013-07-29

Oisín Cantwell recenserar programledarens sommarprat

Li Pamp

Antikviteter, "det egna undantagstillståndet" och kärleken till Italien.

Programledaren Li Pamp är full av lust till livet.

"Det bästa med mitt jobb är berättelser". Alla föremål innehåller en berättelse. Det kan vara en rokoko-byrå från 1700-talet eller en 20 år gammal lampa: allt säger någonting om sin tid.

Li Pamp inleder sitt sommarprogram med en kärleksförklaring till prylarna, även om en psykiatriker möjligen skulle tala om besatthet.

21 år gammal pluggade hon i lund. En hel del festande, extrajobb behövdes. Det blev som visningsvärdinna på Bukowskis auktioner. Där och då föddes passionen. Pamp skulle bli journalist, men blev kvar i tio år.

Hemliga säljare och köpare av tavlor för miljoner passerar revy. Affärer görs upp över telefon. Kvaliteten på en möbel bedöms.

Nytt ämne. Kvalitetstid är ett fruktansvärt dumt begrepp, säger Pamp. Det har hon rätt i. Hur särskiljer vi den från annan tid?

De fyra sönerna hyllas med Dylan. Utmärkt! Men så är också musikvalet genomgående smakfullt.  

Li Pamp pratar om sitt undantagstillstånd. Hon kommer bäst till sin rätt då hon hamnar utanför sitt vanliga sammanhang. Då familjen sover smyger hon runt i villan och lyssnar på musik.

Dagen efter är hon av lätt insedda skäl utmattad.

Karriären går undan. 26 år gammal är Pamp intendent på Stockholms auktionshus. Och innan vi vet ordet av är hon expert i antikrundan på tv och gör människor besvikna. Tallrikarna som någon ärvt är bara värda ett par tior. Därför skönt att avancera och vara programledare, låta andra göra värderingarna.

Men hur hamnade Pamp på tv? Det får vi inte riktigt veta. Det hade jag velat veta.

Människor passerar revy: pappa som dog för tidigt, en deprimerad taxichaufför som peppas, Silvio Berlusconi läxas upp.

Italien är kärleken. Konsten, litteraturen musiken, skorna. Där blev hon gravid, där vill hon bli gammal.

Li Pamp har hamnat rätt i livet. Det gör henne privilegierad. Hon är klok och ödmjuk nog att uppskatta det.