”Lyser av hat när Reinfeldt debatterar med mig”

Anette Holmqvist

Jimmie Åkesson om sina motståndare - och vem som är trevligast

För Jimmie Åkesson råder det ingen tvekan om vilken av de andra partiledarna som är hårdast emot honom.

Det är Fredrik Reinfeldt.

– Det lyser av hat och avsky när han debatterar med mig, säger SD-ledaren.

Lagom till EU-valet i maj har Jimmie Åkesson varit partiledare för Sverigedemokraterna i nio år. Han är därmed en av de mest erfarna i partiledarkretsen.

Under hans tid i toppen har partiet försökt att tvätta bort rasiststämpeln genom att utesluta medlemmar enligt nolltoleransen och framhålla partiet som socialkonservativt snarare än främlingsfientligt.

I valet 2010 lyckades Åkesson ta sitt parti ända in i riksdagen – nu står han inför supervalår där svenska folket ska rösta två gånger inom loppet av några månader.

Hur nervös är du?

– Jag är inte nervös egentligen. Vi har ingenting att förlora, vi har allt att vinna. Med den utgångspunkten är allt positivt.

Räknar ni med att ta plats i EU-parlamentet?

– Ja, vi var ganska nära förra gången. Våra väljare är ganska dåliga på att bry sig om det här valet, så vi har svårare än andra partier. Men vi var så nära och har växt så pass mycket att det skulle vara märkligt om vi inte kom in nu. Jag tror till och med att vi kan få två mandat.

Vilket valresultat får ni i riksdagsvalet?

– Det vet jag inte. Jag har medvetet sagt att vi inte ska ägna oss åt den typen av sifferexercis. Vi har en målsättning om att få en ännu starkare vågmästarställning i riksdagen och bli tredje största parti. Vi måste bli så stora att det inte spelar någon roll vilken sida MP väljer att samarbeta med efter valet. Sedan om det innebär åtta, tio, tolv eller femton procent, det kvittar. Det viktiga är vad vi kan göra med de röster vi får.

Enligt er partisekreterare Björn Söder handlar det om att sno röster av S för att ni ska nå dit?

– Så är det. I stora mätningen från SCB ser man att det är väldigt nära en majoritetsregering för Stefan Löfven med hjälp av MP och V. Det är inte bra för oss, det skulle förta vårt inflytande så vi måste motverka det. Det kan vi göra genom att göra nya inbrytningar bland S-väljare.

Experterna tror att valrörelsen blir en "presidentkamp" mellan Reinfeldt och Löfven. Hur tror du att det kommer påverka er?

– Det vet vi inte. Vi såg något liknande 2006 och det påverkade oss ganska negativt. Vi låg hyfsat i opinionsmätningarna inför valspurten men sedan blev det den där tvåpartivalstämningen, vilken gjorde att vi andra halkade efter. Nu har vi ett delvis annat läge. I en sådan situation blir det två alternativ och vi ett tredje alternativ mitt emellan. Det kan gynna oss och det kan missgynna oss.

Du har just blivit pappa. Är du orolig för hur det ska bli att vara barn till Jimmie Åkesson?

– Ja, det är jag.

Hur tänker du kring det?

– Massor. Det dyker upp tankar hela tiden i situationer som man kanske inte har funderat på, hur det ska bli. Nu kanske jag inte är så här högt profilerad politiker den dagen som han ska börja skolan, så det kanske inte måste bli ett jättestort problem. Men det är klart att jag är orolig för min familj när jag inte är hemma. Ibland rör det sig konstiga figurer i kvarteret eller på tomten, så jag är alltid orolig för hur de har det.

Är det värt det?

– Jag håller ju på med det här fortfarande, så ja det är det. Säger jag nu. Men det vet man inte förrän något kanske eventuellt händer. Det är en ständig ångest, men samtidigt har jag också ett ansvar gentemot partiet och de hundratusentals väljare vi har. Det är en inre kamp i mig hela tiden, där olika sidor av mig kämpar mot varandra.

Vad säger du till dem som tycker att du får skylla dig själv?

– Inte så mycket faktiskt. Det är en ganska osund och tråkig inställning, men man har rätt att ha den om man vill. Fredrik Reinfeldt hade den i valet. När en ledande politiker säger så sänder det signaler som är obehagliga och som kan få långtgående konsekvenser. Men när en vänsterextremist som kastar sten gör det, då bryr jag mig inte så mycket.

Vem av de politiska ledarna tycker du går hårdast åt dig?

– Hårdast är Fredrik Reinfeldt, det råder ingen tvekan. Det lyser av hat och avsky när han debatterar med mig. Han har en väldigt balanserad och statsmannamässig profil i nästan alla andra sammanhang men när han ska prata om oss eller debattera med mig faller den masken. Han är ganska grov i sin retorik.

Hur är Stefan Löfven?

– Han är jättetrevlig. Han säger inte så mycket om någonting så det är svårt att värdera hur han är, men de få gånger vi har träffats så har han varit artig och trevlig.

Känner du att ni har påverkat debatten om invandring i Sverige?

– Ja, det tycker jag.

Hur då?

– Bara det faktum att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring den här mandatperioden lyfte integrationspolitiken som en av de största utmaningar vi har framför oss. Det ser jag som ett direkt svar på att vi kom in i riksdagen. Sedan hade han utgångspunkten att många som röstat på oss hade gjort det för att de inte vet bättre, och att han tror att om han bara talar om att vi inte är ett seriöst parti så kommer de att sluta rösta på oss. Så har det inte alls blivit, det har blivit tvärtom. Vi har fortsatt att växa i stället. Och man kan se ganska tydligt att väldigt många i dag säger att integrationspolitiken är ett misslyckande. Debatten glider mer och mer åt vårt håll så att man diskuterar det här ur ett problemperspektiv. Så ja, vi har påverkat debatten och jag tror att vi i kraft med att vi växer kommer att fortsätta att påverka.

Oppositionen brukar säga att ni röstar med regeringen i de flesta frågor. Är SD ett borgerligt parti?

– Nej, vi är ett mittenparti. Det tycker jag blir tydligt när man ser på vår fördelningspolitiska profil som är kanske lite till vänster om mitten. Men sedan när man tittar på de mer värderelaterade frågorna, familjen och så, står vi lite mer till höger. Ekonomiskt är vi ett mittenparti. Det illustreras tydligt av den skattepolitiska debatt som varit. Vi stödjer skattesänkningar för vanligt folk men är motståndare till ytterligare sänkningar för dem som tjänar mest.

Med vilket parti har ni lättast att samtala?

– Det är väldigt olika, det beror på i vilket perspektiv vi pratar. Från mitt eget perspektiv så har jag ingen direkt relation med de andra partiledarna.

Söker de andra partierna upp er för att få stöd?

– Ja, det händer. Nu vet jag inte allt som sker i riksdagsarbetet och utskotten. Men jag hör ju om den typen av samtal som skett i diskussionen kring a-kassan till exempel, där det blev ganska tydligt att vi hade samtalat även om S inte ville erkänna det. I trafikutskottet vet jag att man har pratat med de borgerliga partierna.

Du har sagt att du gick med i SD på grund av EU-motståndet. Varför gick du inte med i V i så fall?

– Jag identifierar mig inte med socialism. SD var lite av ett alternativ, man kallade sig på den tiden "det enda ickesocialistiska partiet som är motståndare till EU".

Men på den tiden var SD ett rasistiskt parti?

– Det var det väl kanske inte. Däremot fanns det en hel del knäppgökar, det tillstår jag. Det är väldigt lätt i dag att tycka något om allting, men på den här tiden fanns inte internet. Vi hade begränsade kunskaper om politik. Vi hittade SD genom att slå i gula sidorna på biblioteket och faxa och beställa ett informationspaket. När jag blev medlem insåg jag att det var inget perfekt parti och att det fanns jättemycket att göra. Avgörande för mig var att Mikael Jansson tog över som partiledare och hade ambitionen att skapa ett mer konventionellt parti. Han gjorde sig av med extremister och skinnskallar. Med facit i hand tycker jag att vi har gjort ett ganska rejält jobb med att förändra partiet.

Har du varit på någon kungamiddag?

– Ja, jag har varit på några stycken. Det är trevligt, men lite segt kanske.

Vad tycker du om att du inte blir inbjuden på Nobelmiddagen?

– Det har lite olika bottnar. För min egen del är det ingenting som lockar. Det är inte min grej att sitta stilla så många timmar och äta mat, så det är ingenting jag är ledsen över. Det jag retar mig på är de märkliga resonemangen från Nobelkommittén där man å ena sidan säger att mina påstådda åsikter inte skulle vara i Nobels anda, samtidigt som man inte har några problem med allehanda diktaturer vars ambassadörer bjuds in. Det tycker jag är dubbelmoral.

LÄS HELA INTERVJUN MED PARTILEDAREN: Jimmie Åkesson om varför han lever med ständig ångest

I morgon: Jan Björklund (FP)