Hinsehäxan berättar om jobbet innanför murarna
Publicerad 2016-03-17
Författaren Lillemor ”Hinsehäxan” Östlin har själv startat ett bibliotek på fängelset Hinseberg.
Kommunen vågar inte komma dit, säger hon i den nya UR-serien ”Min livstid”.
– De har väl sett den här ”Black is the new orange” och tror att vi mördar varandra i duschen.
Lillemor Östlin, 75, har suttit på anstalt i mer än 25 år. I den nya UR-serien ”Min livstid” diskuterar hon och andra intagna vad läsande och skrivande betytt för dem innanför murarna.
Lillemor Östlin berättar att hon själv startat ett bibliotek på Hinseberg där hon sedan 2013 avtjänar ett straff för narkotikabrott.
– Jag pratade med mitt förlag och frågade om vi kunde få lite returböcker, eftersom vi inte har någon kommunal biblioteksverksamhet här. De vågar inte komma hit. Det är väldigt väldigt tråkigt. De har väl sett den här ”Black is the new orange”, eller om det är tvärtom, och tror att vi mördar varandra i duschen eller någonting sådant. Men så är det inte här.
”Försöker ge råd”
Trots att hon är pensionär, och inte måste jobba, väljer hon att arbeta i biblioteket.
– Jag försöker ge råd i den mån jag kan. Det är inte så mycket att välja på, men jag försöker få folk att komma ner och titta.
Hennes egen bok, den självbiografiska ”Hinsehäxan”, har sålts i 80 000 exemplar och är en populär bok även innanför murarna.
– Det är många som säger att det är den enda bok de har läst. Det gör mig glad. Jag försöker få dem att läsa en till, säger Lillemor Östlin i ”Min livstid”.
”Känner igen sig i boken”
Lisa, som även hon är intagen på Hinseberg, säger att ”Hinsehäxan” var den första boken hon läste på anstalten.
– Man känner igen sig väldigt mycket och förstår att man inte är ensam om saker som har hänt där ute, i den undre världen, som de säger. Det väckte väldigt mycket känslor, det här har verkligen hänt mig också.