Aftonbladet fällt i Pressens Opinionsnämnd

Mia Carron

Tidningen gjorde en granskning av mäklare som på olika sätt gjort fel gentemot sina kunder. En av mäklarna anmälde publiceringen. Denne figurerade på bild tillsammans med påståenden om att mäklarna bluffat och ljugit. Det fanns inget belägg för detta i anmälarens fall.
 

Pressens opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 7 november 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från J till Pressens Opinionsnämnd.

Beslutet har följande lydelse

Vad tidningen skrev

Den 18 augusti 2012 hade Aftonbladets förstasida rubriken Mäklarna som fälldes för sina bluffar. En av underrubrikerna löd Hela listan: De fick bakläxa av ARN.

Över huvudrubriken visades fem porträttbilder. Ingen var namngiven, men samma bilder återkom inne i tidningen, nu med namn. En av bilderna föreställde mäklaren J.

Inne i tidningen löd huvudrubriken Han lurades av mäklaren med underrubriken Per Olsén blev av med 345 000 kr – 42 av 140 ärenden fällda av ARN.

Ingressen inleddes:

”Se upp för fastighetsmäklarna som ljuger och bluffar. Aftonbladet har listat de elva värsta fallen där köpare och säljare förlorat 10 000-tals kronor.”

Artikeln handlade om Aftonbladets granskning av de ärenden i Allmänna reklamationsnämnden som berört mäklares verksamhet. Flera ärenden beskrevs.

Intill artikeln fanns vinjetten Här är de elva värsta fallen. Ett av de fallen gällde J, mäklare vid Svensk Fastighetsförmedling.

Enligt den som klagade till ARN hade hon beräknat uppvärmningskostnaden för huset till 17 000 kronor om året. Den verkliga kostnaden hade varit 50 procent högre. Nu krävde den klagande ersättning för fyra år av merkostnad, sammanlagt 35 716 kronor.

I nämnden hade mäklaren svarat att det varit riktigt att kostnader för nät- och elöverföring skulle tillkomma.

Nämnden hade rekommenderat mäklarfirman att betala 35 716 kronor eftersom mäklaren gjort en felaktig beräkning av uppvärmningskostnaden.
 

Anmälan

Publiceringen anmäldes av J genom ombud.

Som bilagor till anmälan fogade ombudet brev till den aktuelle reportern, Aftonbladets utgivare och Allmänna reklamationsnämnden. Av dessa framgick att anmälaren menade att det inte fanns någon som helst grund för att påstå att hon ljög och bluffade, de ord som Aftonbladet använt.

Vad som inträffat var att hon av misstag tagit husets energideklaration på 17 000 kW om året och skrivit kr istället för kW.

Efter Allmänna reklamationsnämndens beslut hade företaget betalat den summa som nämnden rekommenderat och anmälaren hade betalat företagets självrisk på 5 000 kronor ur egen ficka.

Publiceringen var ett övergrepp och hade medfört allvarlig skada för anmälaren.
 

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin ställföreträdande utgivare med att bekräfta de omständigheter som framhållits av angivaren; kilowatt blev kronor. Tidningen citerade ur ARN:s beslut:

”Den felaktiga uppgiften om en uppvärmningskostnad på 17 000 kr/år härrör i stället från en felaktigt gjord omräkning av J. Då mäklaren således på eget bevåg har lämnat en felaktig uppgift trots riktig information från säljarens sida, måste hon anses vara försumlig och är i princip ersättningsskyldig för eventuell skada som köparen lidit på grund av felet.”

Artikeln i Aftonbladet var en granskning av tre års ärenden i ARN som gällde fastighetsmäklare. Av 140 anmälningar hade 42 lett till att ARN rekommenderat mäklaren att kompensera sin kund.

I elva av de 42 fallen hade nämnden ställt sig helt på anmälarens sida och rekommenderat att hela den summa anmälaren yrkat skulle betalas av mäklaren. Dessa elva beslut utgör underlaget till underrubriken Här är de elva värsta fallen.
 

Anmälarens kommentar

Anmälaren vidhöll att det hela varit ett misstag och att misstaget egentligen drabbat köparen i ganska liten grad eftersom priset på en kW låg nära en krona.

Att anmälaren fått figurera som bluffmakare i Aftonbladet skulle, som det såg ut när inlagan skrevs, leda till att hon skulle få sluta på sitt arbete.
 

PO:s bedömning

Mäklare har en förtroendeställning, såväl mot köpare som säljare. Att köpa eller sälja hus är de största affärerna de flesta människor gör. Därmed är det rimligt att granska mäklares verksamhet och redogöra för den kritik som framkommer, till exempel i beslut från Allmänna reklamationsnämnden.

Om tidningen väljer att publicera namnet på den mäklare som kritiserats, är det emellertid viktigt att beskrivningen av det som inträffat är korrekt. En missvisande beskrivning kan göra skadan för anmälaren allvarligare än det finns skäl till.

I det här fallet har Aftonbladet valt att göra en samlad granskning av flera olika mäklare, som på olika sätt gjort fel gentemot sina kunder. Tidningen redogör sakligt för anmälarens fall i den ruta som är ägnad åt hennes ärende.

Det pressetiska problemet uppstår i den gemensamma presentation tidningen gör av dessa mäklares olika fel. Det gäller två avsnitt.

Det första är förstasidans huvudrubrik Mäklarna som fälldes för sina bluffar. Denna rubrik illustreras med en bild av anmälaren. En bluff förutsätter en avsikt att lura någon. Tidningen belägger emellertid inte att en sådan avsikt funnits – eller att Allmänna reklamationsnämnden haft den uppfattningen.

Det andra avsnittet är ingressens inledning till huvudartikeln:

”Se upp för fastighetsmäklarna som ljuger och bluffar. Aftonbladet har listat de elva värsta fallen där köpare och säljare förlorat 10 000-tals kronor.”

Här handlar det inte bara om bluff utan också om lögn, även det något som förutsätter en avsikt. Att det inte bara är en generell beskrivning framgår av att tidningen med den därpå följande meningen kopplar lögn och bluff till elva specifika fall. Varav anmälarens är ett.

Tidningen påstår att anmälaren bluffat och ljugit, utan att ange några belägg för att så är fallet. Den bör därför klandras för brott mot god publicistisk sed.
 

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
 

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.