Regi: Ingmar Bergman

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-08-03

Begravningen blir hans sista föreställning

Inga blommor eller tal.

Men körsång och cellomusik.

Regissören Ingmar Bergmans sista verk blir hans egen begravning.

– Vi ska göra vårt bästa för att följa pappas vilja, säger sonen Lill-Ingmar.

Ingmar Bergmans barn arbetar nu för fullt med att planera pappans begravning. Som underlag har de hans sista önskan: skriftliga instruktioner för hur begravningen ska utformas.

– Det börjar falla på plats nu. Den blir stram och väldigt traditionell, nästan lite gammalmodig, säger sonen Ingmar Bergman.

Höll på traditionerna

Hans pappa var en man som höll på traditionerna.

Datumet för begravningen i Fårö kyrka är satt – men hemligt. Det blir en sluten ceremoni för familj och vänner.

Personliga inbjudningar ska nu skickas till dem som är välkomna.

– Det blir ungefär lika delar släkt, Fåröbor och Dramatenmänniskor. Vi försöker hålla det nere. Kyrkan rymmer 350 personer, tror jag, och avsikten är inte att fylla den, säger Lill-Ingmar.

Ingmar Bergmans regi är tydlig och detaljerad: han har valt musik, pratat med prästen Agneta Söderdahl och sagt till hur han inte ville ha det.

– Det är en uttrycklig vilja att det inte ska vara några tal.

Ingmar Bergman ville inte ha några blommor heller. Pengarna ska användas till ”något klokt” i stället.

Alla barnen deltar

– Vi vet inte vad det blir. Det där har vi verkligen funderat på, säger Lill-Ingmar.

Alla barnen är delaktiga även om Lena, Eva, Ingmar och Linn är de som arbetar mest aktivt med förberedelserna.

– Vi har kontakt flera gånger varje dag. Vi försöker ta stor hänsyn till varandra, berättar Ingmar.

Pappans död har fört syskonen närmare varandra.

– Vi har fått en ny och annan kontakt. Nu är det vi som är vuxna och ska ta ansvar. Det känns väldigt fint, säger Lill-Ingmar.

Så ville han ha sin begravning

Bergmans val: Fåröprästen Agneta Söderdahl.

Tidigare artiklar

Kristina Edblom

Följ ämnen i artikeln