Drivkraften: Pappas dröm

Wolfgang Hansson

, 

Magnus Wennman

helskärm

Grant Bennett guidar oss runt i Mormonkyrkan i den välbärgade förorten Belmont. Här har Mitt Romney och hans familj bott ­sedan 1971. Då sköt Romneys föräldrar till pengar för att han och Ann skulle kunna köpa ett hus.

Ute står träden i vacker höstskrud med morgon­solen spelande mellan lövhögarna.

Bennett är en tunn medelålders man med grått hår och mjukt handslag. Han har känt Romney sedan 1978. De har umgåtts privat under alla år.

– När jag och min fru kom till mormonkyrkan första gången syntes det väl att vi inte kände någon. Mitt och Ann kom fram och hälsade. Vi har varit goda vänner ­ända sedan dess.

I den stora salen där orgelpiporna ståtar några meter höga brukade Romney hålla predikan under åren han fungerade som församlingens biskop. Ett ideellt uppdrag. Religionen är en viktig del av Romneys liv. Trots sitt heltidsjobb som finansman ägnade han 15–20 timmar i veckan åt kyrkligt arbete.

Ändå talar han sällan om sin tro på valmöten eller i intervjuer. Bennett – som var Romneys assistent och tog över som biskop när Mitt slutade – är övertygad om att det är en medveten taktik.

Många missuppfattar

– Mitt är rädd att skrämma bort folk om han talar om sin tro. Det finns så många missuppfattningar om mormoner. Om månggifte och sånt.

Religionen är en viktig nyckel till Romneys personlighet. Men ingen har haft större inflytande än pappa George.

– Mitt idoliserade sin far, säger Bennett. Han pratar om honom som den perfekta människan. Han gör allt för att gå i hans fotspår.

George var affärsman och politiker. Republikan men mer åt vänster än höger ­inom partiet.

Han växte upp under fattiga förhållanden och ville inte skämma bort sina barn. Så trots att familjen hade väldigt gott om pengar och George var chef för landets största bilfabrik, American Motors, fick Mitt inte som de flesta av sina klasskompisar köra egen bil till skolan.

Familjen bodde i Bloomfield Hills utanför Detroit, en av USA:s då mest välbärgade villaförorter där nästan alla familjer höll sig med en trädgårdsmästare. Inte Romneys. Mitt och hans bröder fick kratta löv och klippa gräsmattan på sommaren och skotta snö på vintern.

– Mitt har lagt sig till med lite av samma asketiska livsstil trots sin rikedom, förklarar Bennett.

Ingen toppstudent

Vilket inte hindrar att unge Mitt gick i en prestigefylld privatskola, Cranbrook. Flickor och pojkar gick i skilda klasser men det var ändå här han först fick syn på sin livs kärlek, den vackra Ann.

Romney var ingen toppstudent. De som kände ­honom då säger att de skulle skrattat om någon sagt att han en dag skulle bli USA:s president. Ändå fanns tecknen redan då.

Redan när Mitt var i tidiga tonåren fick han följa med pappa på valkampanjen för att bli guvernör i Michigan. Snart talade han själv på valmöten och sålde in sin fars kandidatur till väljare.

Hemma vid köksbordet älskade Mitt familjens diskussioner i alla tänkbara ämnen. Han intog ofta en ståndpunkt helt motsatt sin egen bara för möjligheten att få argumentera.

När George bestämde sig för att försöka vinna nomineringen som republikanernas presidentkandidat var Mitt omåttligt stolt. I början såg det bra ut men till slut förlorade George Romney mot Richard Nixon.

Mitt tvingades åse pappans förödmjukande nederlag på distans från Frankrike där han gjorde tjänst som missionär i mormonkyrkan.

Ta revansch

Så när han nu försöker bli USA:s president, är det delvis för att ta revansch och uppfylla pappans dröm?

– Jag är säker på att det är en viktig del av hans motivation, säger Grant Bennett och vrider intensivt på sin breda vigselring. Han skulle få en enorm tillfredställelse av att avsluta det som George påbörjade.

Men vännen ser också att där finns pliktkänslan hos en person som levt en priveligerad tillvaro. Mitt har hela tiden pappans talesätt ringande i öronen, ”Av den som fått mycket förväntas också en hel del”.

– Mitt tror verkligen han kan göra skillnad, säger Bennett.

Själv förstod han Mitts presidentambitioner på allvar först när han inte ställde upp för omval till guvernör i Massachusetts.

– Men jag hade haft det på känn långt tidigare.

I vår rundvandring i Mormonkyrkans stora komplex i Belmonts församling har vi kommit till gymnastiksalen där svettlukten fortfarande hänger kvar efter en tidig morgonmatch i basket. När jag frågar om Mitt spelar basket skrattar Grant Bennett en aning rått.

Var hans chef

– Mitt har aldrig varit mycket till idrottsman. Särskilt med bollar var han fumlig. Utförsåkning är den enda sport som jag minns att han är bra på. Och vatten­skidor.

Bennett är inte bara vän med Romney utan också ­före detta arbetskamrat.

1980 började Bennett arbeta för Bain & Company. Romney som börjat något år tidigare blev hans chef. Bennett noterade direkt att Romney hade en speciell metod som han inte bara tillämpade på jobbet utan även i kyrkan och hemma.

För att lösa ett problem samlade Romney in mängder av data. Sedan försökte han se på det från alla håll och kanter. Han var mycket noggrann och analyserade allt.

– Men när han väl fått sitt svar så tvekade han inte att agera därefter.

I Bennetts ögon – och många andras för den delen – är Romney inte särskilt ­social av sig. Småprat upplever han som bortkastad tid.

På firman var han en lite udda fågel eftersom han ­inte ens fyllt 30 men redan hade 3, 4 barn. När de andra killarna gick ut efter jobbet och åt middag eller besökte en bar hade Mitt alltid bråttom för att i stället hinna hem till familjen och äta middag.

– Han gick aldrig på några cocktailpartyn, säger Bennett och ler lite generat å sin väns vägnar.

– När jag ser honom på ­alla dessa valmöten där han skakar hand med folk och säger några få ord tänker jag att han måste undra om det inte finns ett mer effektivt sätt att bli vald till president.

Romney är stel men Bennett intygar att det finns en annan sida av Mitt.

– När man träffar honom mellan fyra ögon är han en väldigt underhållande och engagerad person.

Vi kliver ut ur kyrkan och sätter oss i stället i Bennetts svarta Saab för en tur i Belmont. Vännen visar oss ­husen familjen Romney levt i under sina många år här. Vi passerar ett stort ­rosa hus i kolonialstil där ­familjen bodde längst. De flyttade häromåret. Ett gäng gästarbetare håller på att lägga om gräsmattan. Intill huset ligger en tennisbana där Ann brukade spelas för att hålla sjukdomen MS stången.

”Är snål”

Numera bor Mitt och hans fru på McLean Drive i ett bostadsrättshus i ett nybyggt område. Smakfullt men inte flott.

– De fem barnen är utflugna så de behöver inte bo så stort längre.

Bennett blir lite tagen på sängen när jag frågar vad Romneys värsta sida är. Han funderar en lång stund men vill kanske inte säga något negativt om sin vän. Jag säger att jag hört att Romney är snål. Då skrattar han och nickar instämmande.

Han minns att varje gång familjen Romney flyttat har Mitt hyrt en flyttbil och ringt runt till vänner i kvarteret och bett dem hjälpa till.

– Trots att han har råd skulle det aldrig falla ­honom in att betala en flyttfirma för att göra jobbet. Mitt har en instinktiv motvilja mot slöseri.

När kollegorna på Bain skulle ut och köpa lunchmacka brukade de fråga vad Romney ville ha.

– Ta det billigaste, blev det ständiga svaret.

När Romney offentliggjorde sina deklarationer blev vänner och grannar förbluffade.

– Vi trodde att han var god för 70–80 miljoner ­kronor. Inte mer.

I själva verket har han en förmögenhet överstigande två miljarder kronor.

Men förmodligen är pengarna inte alls lika viktiga för Romney som att lyckas uppfylla pappas dröm.