Hela förhöret med barnflickan
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-15
Läs hela förhöret som övertygade tingsrätten i Ystad
Förhöret med barnflickan var det som övertygade tingsrätten i Ystad om att Tito Beltrán var skyldig till våldtäkt.
Aftonbladet.se har begärt, och fått ut ljudbanden med förhöret.
Här är det, ord för ord.
Åklagaren Anna Håkansson:
Berätta vem du är i dag?
– Jag är 26 år, bor i Stockholm, jobbar som konsult inom datamanagement. Tycker mycket om att hålla på med musik, sjunger mycket, det har jag alltid gjort. Var med i kyrkan och så.
Berätta vem du var när du var med på turnen.
– Jag hade ett år kvar på gymnasiet. Jag hade fortfarande inte bestämt vad jag skulle göra i livet. Jag hade stor glädje, stora framtidsdrömmar och var engagerad i olika aktiviteter, mycket i kyrkan. Var självsäker, men hade inte så stor livserfarenhet och var ganska ung i sinnet för att vara arton år.
– Jag hade inte varit med om så mycket dåligt som hänt mig, jag hade ingen aledning att inte lita på vuxna människor och vad de sa eller inte sa.
Hur var det med killar och pojkvänner?
– Jag hade aldrig haft en kille. Aldrig kysst en kille eller haft sexuellt umgänge. Jag var helt oerfaren - aldrig haft ett förhållande.
Hur väl kände du Maria Lundqvist och på vilket vis?
– Henne kände jag sedan jag var liten. Min mamma och Maria Lundqvists kusin är bästa vänner sen de var små, så min mamma har ju känt Maria Lundqvist genom kusinen. Så jag hade träffat Maria flera gånger. Och sen när hon flyttade upp till Stockholm tipsade kusinen om mig, eftersom jag varit mycket med kusinens barn och haft kul med dem, så det var naturligt att hon tipsade Maria om mig. Jag blev jätteglad, jag tyckte det var kul att vara barnvakt.
Hade du passat Marias barn före det att du var med på turnen?
– O, ja. Väldigt många gånger.
Hur gamla var barnen?
– Ett var elva år. En nio och en drygt ett år. Jag var ju där flera år, så jag vet inte riktigt, men däromkring.
Hur kom det på tal att du skulle med på turnen?
– Det var Maria som frågade under en middag när de var hemma hos mina föräldrar. Hon frågade om jag ville vara barnvakt när Marias man jobbade.
Hur lång tid skulle du vara med?
– Kommer inte ihåg, från att vi till Öland tills att vi åkte hem från Marstrand. Drygt en vecka, kanske två.
Kan du ge bild av hur det var på turnen med arbetet och kontakten med övriga, hur ni bodde och hur stämningen var och så?
– Ja, först så flög vi till Öland, sedan åkte vi dubbeldäckare och då var det de svenska musikerna, några som var mer solister. Bland annat en trobonist och en trumpetare. Anders tror jag han heter. Robert Wells åkte en egen bil, men annars var det jag och Carola och Little Mike och barnen som satt därnere så var de andra på övervåningen. Så Carola och hennes barnflicka och Amadeus då och Little Mikes två barn som kom med lite senare och Maria. Det var ju vi som fick mest kontakt för vi satt på bottenvåningen då. De andra kom ju ner i bland och pratade med Carola och Maria och så. Men vi var mest därnere. Det var väldigt trevlig stämning.
Så åkte ni runt på olika ställen och gjorde föreställningar och bodde på hotell?
– Ja, jag och Maria och barnen bodde ofta i en svit.
Hur var det med kontakt med Tito Beltran, före händelsen?
– Jag hade inte pratat med honom personligen vad jag kommer ihåg innan den aktuella kvällen. Utan han hade som andra liksom kommit ner ibland och pratat och sådär. Men jag kommer inte ihåg att jag hade pratat med honom direkt utan bara sett honom liksom prata med de andra och så.
Det stod någonstans att ni hade repetitioner innan ni åkte iväg på turnen. Var du med på någon repetition?
– Nej. Jag såg alla först på flygplatsen när vi skulle flyga från Stockholm till Öland.
När då detta händer, hur många dagar har du varit med då, har du någon uppfattning om det?
– Ja, om jag såg turnebeskrivningen skulle jag veta exakt hur många dagar. Den finns ju på nätet har jag sett. Men jag har inte tänkt på hur många dagar det var, men över en vecka i alla fall. En vecka eller mer.
Som du hade varit med när detta hände?
– Ja, det här var ju tre dagar från när jag åkte hem eller något sånt. Det var ju i slutet.
Då får du berätta vad som hände. Från att ni hade varit på Svaneholms slott.
– Ja, det var konsert där den kvällen. Det var då Little Mike hade fått med sig sina barn också. Han hade ingen barnflicka till dom. Det var två vilda ungar. Jag förstod att de skulle inte komma i säng om inte jag ryckte in och hjälpte till lite. Så jag hjälpte till att lägga dem också den kvällen. Så det var fem barn jag tog hand om. Sen var Carolas barnflicka lite dålig den kvällen också så hon kunde inte hjälpa till med det och så hade hon svårt med Amadeus. Så det blev mycket, just den kvällen. Speciellt att duscha alla och läsa sagor och allt man gör när de ska sova.
– Jag var ganska trött och så jag gick ner. Hotellrummen var på första våningen sedan kunde man gå ner, där man åt. Så fikade jag då med Maria och Tito var där och så var det några till. Jag kommer inte ihåg vilka de andra var. Vi satt och pratade där ganska länge om ditten och datten. Det var trevlig stämning sådär och Tito berättade om sina barn och att de snart skulle komma. Han var glad för det.
– I något sammanhang sa jag att jag hade ont i ryggen för att jag hade tagit hand om så många barn den kvällen, eller det var väl därför men jag sa inte att det var därför. Jag var extra trött just då. Så då erböd sig Tito att ge mig massage och sen pratade vi vidare och när det var dags för uppbrott frågade han igen om jag ville att han skulle massera mig då – om jag fortfarande ville det.
– Jag pratade med Maria om det och sa att jag kommer upp senare så hon visste att jag skulle få massage av honom. Jag frågade var vi skulle vara och så fanns det inget bättre ställe än på hans rum, han föreslog det som jag kan minnas, så gick vi dit.
– Vi gick in på hans rum. Där fick jag ett stort badlakan av honom så jag kunde ta av mig kläderna och vira det runt mig. Det var inte så att jag klädde av mig alla kläderna och sedan fick badlakanet utan jag kunde klä av mig så att han aldrig såg mig barhudad så att säga. Jag tyckte inte det var något konstigt så hade det varit tidigare när jag hade fått massage så det var väl så det brukar gå till, trodde jag. Så la jag kläderna, ganska nära dörren på golvet tror jag. Sen la jag mig på sängen med magen neråt med ansiktet mot dörren. Sängen stod parallellt med fönstret så att säga. När han stod och masserade stod han på den sidan där jag inte hade ansiktet då.
– Sedan började han massera mig. Där någonstans sa han till att han behövde ta av sig byxorna för att de inte skulle bli förstörda av massageoljan och det tyckte inte jag var något konstigt. Och jag kommer ihåg att han tog av sig byxorna för jag kommer ihåg klirret av spännet när man tar av sig skärpet.
(börjar gråta)
– Jag antar att han tog av sig byxorna efter att massagen börjat, jag såg det inte, jag minns bara det där klirret. När han började massera så började han nere vid vaderna och gick uppåt. Där i början någonstans sa han att jag var ganska spänd i musklerna men att jag hade långa muskler eller något sånt. Då sa jag att jag hade dansat mycket och så. Då förstod han det. Jag tyckte de där kommentarerna, att han sa så gav ett proffesionellt intryck av att han var duktig på att massera. Jag visste ju sedan innan att han hade masserat Carola och så där och att han hade sagt att han var massör eller hade något intyg eller att han kunde det där i alla fall. Han var utbildad på något sätt. Så att jag tyckte inte det var något konstigt.
– Sedan började han massera uppåt längs benen då. Det är här någonstans som, jag vet inte om det knackade på dörren eller om han bara öppnade dörren men in kommer i alla fall trombonisten, han i hästsvans. En trevlig kille hade jag fått intryck av men det var så konstigt för när jag sa "hej, hej" till honom så svarade han inte utan han såg konstig ut, ett konstigt ansiktsuttryck vilket jag inte funderade på så mycket då men förstod efteråt varför, men då var det försent.
– Men i alla fall, jag vet inte vad han gjorde i rummet om han skulle hämta något eller men han gick ut sen i alla fall. Sen fortsatte massagen. Och vid något tillfälle frågade Tito mig om han kunde ta av mig mina trosor för att de inte skulle bli förstörda av massageoljan. Det var första gången jag kände att något var lite obehagligt men jag litade på honom så jag tänkte inte så mycket mer på det utan lät honom ta av mig mina trosor. De var ganska lågt skurna, det var ett par bomullstrosor med små blommor på. Han skulle ju massera mina lår, så jag förstod ju argumentet. Jag hade ju fortfarande handduken över mig, den gick ju också över rumpan så han tog av mig dom. Sen fortsatte han massagen sen efter ett tag så känner jag (lång paus) så känner jag någonting mellan benen. Först tänkte jag att det var handduken eller någonting, jag försökte väl hitta någon förklaring för mig själv men sen när jag insåg vad det var han försökte göra så frös jag till is. Jag kunde inte röra mig. Jag skrek till mig själv, alltså i huvudet att jag var tvungen att göra någonting, att röra på mig men jag kunde liksom inte göra någonting. Jag var bara helt stel. Sedan fick jag i alla fall tillbaks rörelseförmågan och tog händerna och försökte pressa mig uppåt som en armhävning. I och med det så slutade han massera mig och istället pressade ner mig i sängen och höll kvar mig därnere när jag försökte ta mig upp och samtidigt så gjorde han, ja vad kallar man det, juckade rörelser eller samlagsrörelser och sen helt plötsligt så slutade han så jag kunde trycka mig loss. Han ramlade åt sidan så jag kunde komma upp ur sängen. Jag vände mig om och såg att han var naken. Jag blev helt chockad. På något sätt borde jag väl förstått att han var naken med det han gjorde på mig men ändå att se det var väldigt jobbigt.
(börjar gråta högt igen)
– Och när han höll på där alltså, det var ju verkligen att.. hans könsorgan mot mitt. Jag vet inte om han kom in i mig eller om han inte gjorde det. Han kom inte in helt men jag vet inte om han kom in litegrann eller om han bara var innanför blygdläpparna men han var där någonstans. Jag hade fokus bara på att komma loss.
– När jag hade gjort det sprang jag upp ur sängen med handduken fortfarande om mig, den hade legat över ryggen så. Jag hade den runt mig och så försökte jag ta på mig kläderna och försökte springa ut direkt men Tito stoppade mig och sa ”kan du inte stanna en liten stund”, eller någonting sånt. ”Ta åtminstone på dig kläderna” eller något sådant sa han. Jag kommer inte ihåg exakt orden. Så jag började sätta på mig trosorna, jag tror att det var han som kom och gav mig dom, men jag är inte säker. Det var då jag upptäckte att jag var kladdig mellan benen också. Jag tror jag fick på mig byxorna men resten av kläderna hade jag i famnen. Tito försökte tror jag få på mig någon tröja och i samband med det försökte han ge mig någon slags puss. Det var jätteäckligt. Jag värjde mig ifrån men han pussade mig någonstans i ansiktet i alla fall innan jag kunde gå därifrån.
– Så sprang jag ut. Där mötte jag en städerska innan jag gick upp för trappan stod hon där nedanför, jag sa ingenting till henne utan bara sprang förbi henne. Och sen upp och in i vårt rum då där jag och Maria sov, hon till vänster och jag till höger. Maria satt upp i sängen när jag kom in och läste någonting. Och sen har jag väldigt svaga minnen sen. Jag vet inte vad som hände riktigt. Jag vet att jag berättade för henne och hon kom framspringande, hjälpte mig av med mina kläder, hjälpte mig in i duschen. Jag vet att jag pratade med henne - att jag berättade för henne, men jag vet inte alls vilka ord. Det är liksom en dimma. Trosorna jag tog av mig, det var så äckligt jag ville bara slänga dem i papperskorgen men Maria frågade om det var okej att hon tog hand om dem eller nånting sånt. Bara jag slapp se dem så kunde hon få ta hand om dem. Hon sprang iväg då, när jag var i duschen, och skällde ut honom, sa hon sen att hon hade gjort. Det var ganska skönt att hon gjorde det, fast samtidigt så ville jag inte anmäla det pratade vi också om då. Jag ville inte anmäla det för jag ville inte att mina föräldrar skulle veta om det och jag förstod att det skulle bli en stor grej och så i pressen.
– För mig så hade jag fortfarande inte hört något illa om honom utan jag trodde att det här var någon, jag visste inte om. Jag gick i skolan och så också. Det är jobbigt för det skulle spridas i skolan såklart vad som hänt. Det gör ju alltid det. Så jag bestämde mig för att inte anmäla väldigt snabbt. Dagen efter så pratade jag med Carola, hon kom fram till mig och vi pratade om det. Det kändes skönt för hon var också troende så vi kunde prata om det på ett annat sätt. Vi pratade inte om själva händelsen, exakt vad som hänt och så. Hon sa att hon hade hört vad som hänt och vi pratade lite om Gud och så. Sen sa hon att jag gärna fick vara med och be med hennes bönegrupp om jag ville, men jag tycktes att det inte skulle kännas så bra att be med hennes bönegrupp för jag är inte van vid att göra såna grejer i min kyrka. Men jag ville gärna att hon skulle be för mig - det sa hon att hon skulle göra.
– Samma dag så kom också Tito fram till mig och sa att han hade betett sig som ett stort svin och bad mig att förlåta honom, det sa jag att jag inte kunde göra. Sedan dess har jag inte sett honom. Han var duktig på att gömma sig. Det var skönt, för det gjorde väl jag också för honom. Sen var det ett par dagar till, sedan kom Marias man och jag kunde åka hem.
Åkte du hem enligt planen? undrar åklagaren.
– Jag åkte hem som planerat, mina föräldrar visste hur mycket jag tyckte om att vara med barnen, så de skulle förstå att det hänt någonting om jag valde att avbryta.
Åklagaren fortsätter att ställa frågor om kvällen, om hur frågan med massage kom upp.
– Det var han som föreslog det.
Har någon annan fått massage av honom?
– Jag vet att Carola fick det, i bussen när de åkte.
Var det någon annan som fick massage där, under kvällen?
– Nej, inte vad jag kommer ihåg.
Visste du om Tito kunde något om det?
– Ja, jag hade uppfattningen att han var utbildad, men jag vet inte var den uppfattningen kom ifrån. Men han hade massageoljor och grejor, så det kändes ju seriöst.
Kan det ha varit så att det är du som frågar om det?
– Nej. Jag skulle inte gjort något sådant, jag brukar inte fråga om tjänster. Folk gör saker för mig.
Gick ni tillsammans till hans rum?
– Jag kommer faktiskt inte ihåg. Vi bröt upp samtidigt, men jag kan ha stannat kvar och pratat med Maria. Men det var ingen lång period emellan i sådana fall.
Minns du hur du var klädd den här kvällen?
– Trosorna minns jag väl, det var bomullstrosor som gick ner över rumpan som hade små blommor på. Jag hade ett par med blå blommor och ett par med rosa blommor. Jag tror det var de med rosa blommor jag hade då. De två var mina favorittrosor, de var så sköna så jag kommer ihåg dem väl. Jag blev så arg, det är knäppt, för han hade förstört att jag inte kunde ha några av dem sen igen.
Vad hade du mer på dig?
– Jag hade mina Filippa K-byxor, tror jag. Ljusbeiga och någon långärmad tröja _– jag vet inte riktigt vad det var för tröja men den var långärmad i alla fall. Och så bh såklart. Jag vet inte om jag hade någon t-shirt under tröjan.
Minns du hur Tito var klädd?
– Jag tror han hade svarta kostymbyxor och vit skjorta eftersom det var så som jag sett honom klädd. Jag skulle ha reagerat om han hade något annat på sig. Han hade i alla fall byxor eftersom jag kommer ihåg det där klirret när han tog av sig dem.
Åklagaren ställer frågor om hur de gick in i rummet, vem som gick först.
– Jag tror Tito gick in före mig. Han gick in och satte på tv:n.
När du tog av dig, tog du av dig alla kläder?
– Allt utom mina trosor. Jag har handduken runt mig. Jag minns inte var han var i rummet, men jag kommer ihåg att det inte var obehagligt i alla fall. Så det måste vara så att han antingen var inne på toaletten eller inte tittade så tog jag av mig dem under handduken. Jag skulle ha reagerat om han tittat på när jag tog av mig mina kläder.
Barnflickan får beskriva hur rummet ser ut. Hon minns det väl. Åklagaren fortsätter:
Vem föreslår att du ska ta av dig alla kläder?
– Det är Tito som kommer fram med handduken och sa att jag kunde ta av mig kläderna, och eftersom jag fått massage innan så tyckte jag inte det var något konstigt.
Vilken sorts massage hade ni pratat om?
– Det hade vi inte pratat om, vad jag kommer ihåg.
Såg du massageoljorna?
– Det kommer jag inte ihåg.
Flickan lägger sig på sängen. Hon säger att hon inte minns om de pratade med varandra, men än att han sa att hon hade stela muskler.
Kan ni ha talat om Maria?
– Det är möjligt. Men jag skulle bara säga positiva saker om henne i så fall.
Hur kommer det sig?
– Hon var som en andra mamma till mig. Och hennes barn var som min andra familj, säger barnflickan med gråt i rösten.
Innan du gick iväg, pratade du med Maria då?
– Ja.
Vad sa hon då?
– Nej, jag trodde, jag ville prata med henne, om hon hade sagt något emot det så hade jag inte gjort det.
Sa hon hur länge du skulle vara borta?
– Nej.
Är du säker på det?
– Jag sa att jag skulle komma tillbaka direkt efteråt.
Åklagaren ber barnflickan beskriva sängen och hur det går till när han masserar.
Står Tito bredvid sängen när han masserar dig?
– Alltså, jag vet ju att han sitter grensle över mig senare när han masserar längre upp vid låren och upp mot ryggslutet. Men jag vet inte vad han hade för ställning, jag såg ju honom inte.
Minns du om han tog av sig byxorna före eller efter att trombonisten kommer in?
– Nej, det minns jag inte.
I ditt första förhör säger du att han är helt påklädd, och att du först efteråt ser att han är naken. Att du inte alls har märkt att han tagit av sig?
– Ja, klirret av byxorna har jag kommit på senare. Att jag minns. Jag minns inte vad han hade för kläder, men jag minns klirret av byxorna. Då måste han haft byxor som han tog av sig.
Fram till första förhöret, hur mycket har du tänkt på det som hände?
– Jag har förträngt det mest, det var i samband med polisförhöret som jag började gå hos en psykolog och prata om det. Det var i och med att jag polisanmälde, eller i och med att jag berättade för mina föräldrar. Det var i juni. Jag berättade inte för mina föräldrar förrän det var dags att gå på polisförhör.
Så föräldrarna kände inte till när du gjorde anmälan?
– Nej.
Du sa att du började tänka mer och mer?
– Det var väl när jag gjorde polisanmälan. Det var efter det som jag träffade Thomas och berättade. Det var då man var tvungen att börja minnas igen.
Ok. Vi går tillbaka till rummet. Du ser inte hur han står i början när han börjar med dina vader?
– Ja.
När är det han sätter sig grensle?
– Det vet jag inte, men det är innan han tar av mig trosorna i alla fall.
Har han tagit av sig sina egna byxor då?
– Det vet jag inte när han gjorde det.
Hade han kalsongerna på sig?
– Det vet jag inte. Jag antog ju det. Jag vet inte när han lyckades få av sig dem.
Kan du minnas under vilken del av massagen ni är när trombonisten tittar in?
– Nej, det är innan jag får av mig trosorna. Men jag vet inte. Det är när han masserar mig på benen, tror jag. I början, innan jag kände något obehag.
När han sätter sig grensle över dig, känner du inte då om han har kalsonger eller inte?
– Jag tänkte inte på det.
Plötsligt känner du att det är något mellan benen. Vad är det du känner? Kan du beskriva det?
– Ja, jag... känner något mellan benen och först trodde jag det var handduken sen känner jag något trevande sen börjar jag förstå att han försöker leta sig in då. Det var då, när jag förstod att han försökte leta sig in, det var väl med handen, jag vet inte han måste ju ha masserat där. Det var där någonstans jag verkligen förstod vad han höll på med.
Masserade han samtidigt? Var masserade han då?
– Han måste ha masserat på ryggslutet och rumpan.
Är det med en eller två händer han masserar?
– Det kommer jag inte ihåg tyvärr. Jag var så fokuserad på att jag kände att något inte stod rätt till – att han försökte komma in med någonting mellan benen. Jag vet inte vad han gjorde riktigt, jag kände att det var någonting som kom in där. Och sen, när jag började göra motstånd, alltså han masserade och började göra någon slags rörelser, det var väl då han höll fast mig medan han fortsatte med sina... rörelser.
Hur håller han fast dig?
– Han har sina händerna på min rygg och pressar ner mig i sängen så att jag inte kan pressa mig uppåt.
Var är snoppen när han gör så? undrar åklagaren.
– Den är mellan mina ben och nuddar mitt kön. Han kommer inte ända in så att säga. Han är bara vid öppningen av mig. Jag vet inte hur långt in, eller om han kommer in eller om han bara är mellan blygdläpparna.
Kommer han in mellan blygdläpparna?
– Ja.
Med snoppen eller händerna?
– Med snoppen. Eftersom han hade båda händerna på min rygg så måste det ha varit snoppen.
Vad händer sen?
– Sedan slutar han bara helt plötsligt och jag får chansen att komma loss. Han släpper trycket. Jag pressar mig upp och han faller åt sidan.
Hur lång tid rör sig detta om?
– Det är så svårt att säga. För mig kändes det som en evighet. Men han hann med flera samlagsrörelser under tiden jag gjord motstånd så det måste ha varit ett tag.
Och plötsligt slutar han? Vad händer sen?
– Jag... (gråter) tar mig upp och vänder mig om, då ser jag honom sitta där – naken. Och så säger han "hoppsan" eller något sånt konstigt och så skyler han sig med en handduk. Jag ser aldrig hans könsorgan, men jag ser att han är naken. Han är väldigt snabb på att skyla sitt könsorgan.
Säger du någonting till honom?
– Jag kommer inte ihåg vad jag säger. Det är här det börjar bli suddigt. Jag tror jag säger något, men jag kommer inte ihåg vad. Jag tror jag säger att jag måste gå upp.
Kan du ha sagt något om tiden, eller Maria?
– Det är möjligt. Jag kan ha sagt vad som helst för att komma därifrån.
Tog du på dig någonting?
– Ja, han stoppade mig från att springa ut naken med bara handduken. Han sa något om att han tyckte jag skulle stanna vilket jag vägrade såklart. Men han försökte hjälpa mig att få på mig mina kläder. Det var i samband med att han försökte få på mig tröjan han försökte pussa mig.
Har du gett honom någon puss när du gick iväg?
– Absolut inte.
Den här trombonisten, vad gjorde han i rummet?
– Jag vet inte. Han stod i dörren, jag fick uppfattningen att han skulle hämta någonting. Men jag vet inte.
Det här med att Tito plöstligt släpper taget, hur kommer det sig?
– Ja, eftersom jag hade hans sperma mellan mina ben så kan ju det vara en förklaring att han inte behövde hålla fast mig längre.
Hur vet du det?
– Att jag hade hans sperma där? Ja, även om man inte har sett det tidigare så vet man vad det är när man ser det.
När märkte du det?
– Jag märkte att jag var kladdig mellan benen innan jag sprang upp men det var det var först när jag var uppe i Marias rum som jag förstod att det var det. Då kände man lukten och allting.
Är det du eller Maria som förstår det?
– Det är jag som förstår det. Det var ingenting som hon behövde upplysa mig om.
Hur långt hade du hunnit berätta?
– Jag vet inte. Jag hade kommit in i duschen, men jag vet inte hur mycket jag hade hunnit berätta.
Det kan inte vara av oljorna du var kladdig?
– Nej.
Har du läst vad Tito menar hände?
– Jag har inte läst vare sig i tidningar eller i andra förhör vad någon ha sagt.
Det ska ha sagt i något förhör att du sagt att Maria var en slavdrivare?
– Det stämmer inte alls.
När du förhördes första gången sa du att han försökte ha sex med dig, men att han inte lyckades komma in.
– Ja, när jag menar komma in, så menar jag komma helt in. Han var aldrig helt inne i mig.
Innan ni kommer till rummet, har du märkt av någon uppvaktning eller flirt från Titos sida?
– Hade jag märkt något sådant hade jag aldrig gått med på att han skulle massera mig.
Märkte du något i rummet, var det någon laddning?
– Nej, inte vad jag märkte.
Hur såg du på Tito Beltran före den här händelsen?
– En trevlig familjefar. Som man kunde lita på.
När du är med Maria, sen på rummet, hur mådde du?
– Ja, jag var i total chock. Det var det värsta jag varit med om. Jag litade så på honom. Jag fattade inte vad som hade hänt. Det kändes fruktansvärt.
Hur länge höll det i sig?
– Ända fram tills idag, höll jag på att säga. Men riktigt dåligt var det under sommaren och sista året i skolan.
Vad minns du från natten?
– Inte så mycket mer än att jag pratade med Maria och att jag inte sov så mycket.
Ville Maria att du skulle anmäla?
– Ja, hon försökte övertala mig, men jag vägrade lyssna. Jag ville inte att mina föräldrar skulle få veta.
Hur fick Carola veta vad som hänt?
– Jag antar att det var Maria som hade berättat. Men det var ok så länge det inte spreds eller blev någon rättssak av det.
Så det var ingen risk att det skulle komma ut då?
– Jag tänkte inte på det.
Vad sa Carola? Pratade ni om vad som hade hänt?
– Nej, bara om gud och så.
Hur pass väl kände ni varandra?
– Vi satt tillsammans nere i turnébussen under hela resen tillsammans med barnen och så så det var naturligt att vi satt och pratade och så.
Var är ni när Tito ber om ursäkt?
– Vi är utomhus, backstage någonstans. Det är ingen som hör, men folk är runtomkring.
Har Maria sagt till dig att inte ha någon kontakt med Tito?
– Nej, men varför skulle jag vilja ha kontakt med honom?
Fick arrangörerna, Robert Wells och Vicky van der Lancken, reda på vad som hänt?
– Det vet jag inte, kanske om Maria pratat med dem. Jag har för mig att hon sa att hon berättat, men jag pratade aldrig med dem.
I december var du på en gynundersökning och då sa du att du blivit våldtagen, är det så?
– Jag vet inte om jag sa våldtagen eller sexuellt utnyttjad, våldtagen hade en annan innebörd då, alltså att man var tvungen att vara fullt inne, så jag vet inte vad för ord jag använde. Men jag berättade vad som hade hänt. Hon sa att hon var tvungen att skriva i journalen, men jag bönföll henne att inte göra det, för jag ville inte att mamma skulle se. Jag var bara glad att jag inte hade blivit smittad med något.
I mars 2007 anmälde du, varför blev det så?
– Jag hade följt rättegången mot den lilla flickan och när jag hörde att det blev friande dom så kändes det som om han inte fick något straff för någonting han gjort. Nu blev han friad, så funderade jag länge på det där, sen så blev jag uppringd av Maria och Monica och jag bestämde mig ganska snart för att anmäla dels för att hjälpa den lilla flickan och dels också för att jag har en helt annan relation till mina föräldrar i dag...
Kan du berätta om din kontakt med Dahlström-Lannes?
– Först pratade jag med Maria, sedan med henne. Jag hade lite fel föreställningar om det här med att polisanmäla, så jag hade många frågor om hur det går, till, och vad som gäller och så. Sedan var det helt upp till mig själv, hon pressade inte på att jag skulle polisanmäla, men hon sa att hon gärna skulle göra det åt mig.
Det har stått mycket i tidningar om det här. Har du läst?
– Nej, Mina föräldrar har läst men bara informerat mig om vissa saker som känts väsentliga, till exempel att artikeln med Carola var fin. Bara sagt när det var på löpsedlarna och förstasidan.
Hur känns det nu?
– Jobbigt, men ändå skönt att försöka få ett avslut på den här processen och försöka gå vidare.
-------------
Bodström ställer frågor.
Hade du varit ihop med någon pojkvän innan det här hände?
– Nej.
Hade du haft sex?
– Nej.
Hade du kysst någon pojke?
– Nej.
Titos advokat sa ju att det var ömsesidigt mellan dig och Tito, att ni låg och kramades och kysstes och så där?
– Nej, verkligen inte. Det var inget ömsesidigt över huvudtaget.
Har du berättat detta för ytterligare någon person?
– När jag började i trean berättade jag för en klasskompis. Men det hade jag glömt bort tills hon hörde av sig nyligen.
För tydlighetens skull: Försökte du komma loss?
– Ja.
Och förstod Tito det?
– Absolut.
Ingen tvekan?
– Han höll fast mig och jag försökte komma loss.
Hur kändes det efter, på turnén?
– Det var jobbigt, jag försökte glömma genom att leka med barnen.
Du fullföljde turnén?
– Ja.
Varför avbröt du inte?
– För att mina föräldrar hade tyckt det var konstigt.
Hur mådde du på sommaren?
– Inte bra alls.
Och i skolan?
– Det var jobbigt, men jag kopplade det inte till händelsen i sig. Jag mådde bara dåligt. Hade magont och åkte in på sjukhus.
Så du har inte kunnat glömma det?
– Nej.
Du har försökt?
– Ja, men det kommer tillbaks.
Och tiden efter anmälan?
– Mina föräldrar gav mig och ger mig fortfarande hundra procent stöd, men det är klart att det är jobbigt.
Sedan går du hos psykolog?
– Ja, det var i samband med att jag pratade om det med mina föräldrar.
Det här med att hjälpa flickan, är det en inre övertygelse?
– Jag har bara läst artiklarna, men jag tror att han gjorde det mot henne också. Bara för att han är ett sånt svin som kan verka så trevlig, men som är bra på att manipulera folk.
----------------
Tito Beltráns advokat Tomas Nilsson fortsätter att fråga ut barnflickan:
Du sa här att vid det här tillfället var du trött och hade ont i ryggen och det var därför det kom på tal?
– Ja.
Vem tar upp frågan om massage?
– Det var Tito.
Vilka var där?
– Kommer inte ihåg, det var flera men jag minns inte vilka.
Satt ni och åt?
– Ja, vi fikade.
Så det är fler som hör?
– Jag antar det.
Det var inget skämtande eller så?
– Jag uppfattade inget sånt.
Och du frågar Maria om det var ok.
– Jag säger att han erbjöd mig massage och jag trodde att hon skulle invända om hon tyckte det.
Men hon tyckte inte det var konstigt.
– Nej. Och han gick i förväg. Jag kommer inte ihåg exakt.
Och när du kommer till ditt rum så sätter det igång på en gång?
– Ja.
Hur länge pågår det att du känner något mellan dina ben?
– Jag vet inte. Jag kan inte ge någon tidsaspekt på det, men det är inte över en halvtimme.
Totalt. Och sedan springer du därifrån?
– Ja, eller går fort.
Är du säker på att du bara var där en halvtimme?
– Nej, jag vet inte hur lång tid.
Hur lång tid var du där sammanlagt?
– Nej.
Har du ingen uppfattning?
– Nej, jag vet inte, men det var inte så jättelång tid.
Vet du vad du sagt i förhör om tiden?
– Jag vet inte, ingen exakt tid.
Kan du ha varit där betydligt längre än en halvtimme?
– Jag vet inte hur långt tid det var.
Kan det vara så?
– Jag var inte där onormalt lång tid.
Det var inte det jag frågade, men kan du ha varit där en och en halv timme eller längre?
– Jag antar att det kan vara så. Men det vore konstigt länge. Jag tittade inte på klockan.
Och han ber dig att ta av dig kläderna?
– Ja.
Och det gör du, sånär som på trosorna.
– Ja, han gav mig en stor handduk.
Och det gör du, förstås självmant. Och sedan lägger du dig och så småningom tar du av dig trosorna också?
– Nej, han tar av mig dem.
Sliter han av dig dem?
– Nej, han säger att de kunde bli förstörda och frågar om det är ok att ta av dem.
Vad svarar du då?
– Ja, tyckte att argumentet lät rimligt, så jag sa ja.
Så han sliter inte dem av dig?
– Nej.
Är det när du ligger i sängen?
– Ja.
På mage?
– Ja.
När det sker, hur går det till, rent faktiskt?
– Han tar tag i dem och drar dem neråt. Jag hjälpte inte till med händerna, men kanske med kroppen.
Vad blev det av handduken?
– Den låg fortfarande runt mig, över rumpan.
Var är handduken när han masserar?
– Den är på mig.
Masserar han din rumpa?
– Det gör han.
Hur var det med handduken då?
– Den var inte på rumpan då, då var den högre upp.
Uppflyttad?
– Ja.
Var befinner sig Tito då?
– Han sitter grensle över mig.
Innan trosorna åker av har han suttit över dina ben då? Med knäna på var sin sida om dig?
– Ja.
Och även efter då, tydligen?
– Ja.
Visste du om han hade några kläder då?
– Nej, jag antog att han hade kläder, så klart.
Men det måste du väl känt?
– Jag tänkte inte på det, jag vet inte hur det gick till, faktiskt.
Men hur fick han av sina byxor?
– Jag tror att han virade en handduk om sig istället.
Har du sett det?
– Jag vet inte. Jag har ett svagt minne av att jag sett honom i vit skjorta upptill och handduk nertill.
Gick Tito iväg och öppnade när trombonisten kom in?
– Nej, jag vet att han steg upp och gjorde någonting.
Och då hade han en handduk på sig?
– Jag vet inte, jag har ett svagt minne men jag kan inbilla mig.
Hur kommer det sig?
– Det är länge sedan.
Är det någon annan detalj som du är osäker på?
– Det jag sagt att jag är säker på är jag säker på.
När han satt grensle över dig, tyckte inte du att det var något som du skulle undra över eller tycka var obehagligt?
– Nej, när jag har fått massage innan har de suttit så. Och även när jag fått massage efteråt.
Men allvarligt talat...när du ligger här alldeles naken och han sitter på dig, enligt din berättelse, är inte det det minsta märkligt?
– Nej. Första gången jag tyckte det var obehagligt var när han tog av mig trosorna.
Vad sa du då?
– Jag sa inget. Jag litade på honom hundraprocentigt.
Jaha... Du säger att han använt någon massageolja?
– Ja.
Hur såg den ut?
– Jag såg aldrig behållaren, men han pratade om den.
Kände du den?
– Ja, det var någon slags olja, absolut.
Hur gick det till när han smorde in dig?
– Jag minns inte.
Du såg aldrig behållaren?
— Nej.
Du vet inte om det var olja eller kräm?
– Jag antog att det var olja, eftersom han sa det.
Vad var det för färg?
– Eftersom jag aldrig såg behållaren så vet jag inte det.
Den här trombonisten kommer in i ett visst skede och då reser sig Tito och pratar med honom? Du hejar på honom?
– Ja.
Och han hejar på dig?
– Nej, jag tror inte det, han tittade bara.
Men du fick någon slags kontakt med honom?
– Ja, jag tyckte inte det var något konstigt med att jag fick massage, så jag hejade som vanligt.
Hade du trosorna på dig då?
– Ja, och handduken över mig.
Men du hade inga kläder på dig?
– Nej.
Han hade ett konstigt ansiktsuttryck sa du?
– Han tittade inte på mig som vanligt, antagligen tyckte han väl... Han visste väl mer om honom än vad jag visste. Jag trodde det var vanlig massage, men.... antagligen var han väl bekymrad.
När förstår du det?
– Det är långt senare.
Men allvarligt talat, när du ligger på Titos rum, på hans säng och du har inga kläder förutom trosor och han kommer in i rummet så måste du väl ha rimligen begripit att han tänkte att det förekom något sexuellt. Det måste du väl ha förstått?
– För dig är det kanske rimligt, men inte för mig. Jag reflekterade inte ens över...
I efterhand, är det konstigt att komma in på ett rum med två personer i en sådan här situation, är det något konstigt att uppfatta det som något sexuellt? undrar Nilsson.
– Eftersom han hade en annan uppfattning om Titos person än jag så hade han väl andra tankar än vad jag hade.
Men om man ser två nakna personer...
– Jag var inte naken.
Nej men...
– Han var inte heller naken.
Men han hade svept om sig ett badlakan?
– Nej, det sa jag inte.
Vi släpper det. Min fråga kvarstår: Om en person kommer in och ser en kvinna ligga på sängen utan kläder, enbart trosor, och tror du inte det var rimligt att han kunde tänka sig att det var en sexuell situation?
– Alla på turnén visste att han var utbildad massör.
Men om jag påstår att du begrep att han uppfattade situationen som sexuell, menar du att jag har fel då?
– Jag förstod inte det. För mig var det en helt orimlig tanke och jag tänkte inte heller att han skulle kunna uppfatta det så.
Sedan springer du till Maria. Vad säger du till henne?
– Det där är väldigt suddigt. Jag är chockad. Jag vet bara att jag är jätteledsen men jag kommer inte ihåg vilka ord jag använde.
Du vet inte hur du uttryckt dig?
– Nej.
Du kommer inte ihåg något ord du använt?
– Nej, jag vet bara att jag vill in i duschen, jag kände äckel.
Tror du att du har berättat något annat än det som förekom?
– Varför skulle jag tro det?
Vet du om du berättade noggrant eller översiktligt?
– Jag vet inte det.
Kan du ha sagt att han försökte ligga med dig?
– Jag kommer inte ihåg. Det är bara en dimma.
Det är ganska... Du går in i duschen, men sedan förstår jag att ni talades vid under en ganska lång stund?
– Jag vet inte hur länge vi pratade.
Men pratade ni efter att du duschade?
– Ja, hon pratade med mig länge.
Men du minns inte om vad?
– Nej.
Inte om händelsen eller något annat?
– Vad syftar du på?
Jag föreställer mig att ni pratade om händelsen?
– Ja, jag hade inget annat i huvudet.
Men du minns inte inte vad ni sa?
– Nej. Jag var jätteledsen och vi pratade till jag somnade.
Du har uppfattat det som att Tito Beltrán fick utlösning?
– Ja.
Finns det något annat tecken än dina trosor som tyder på det?
– Vad skulle det vara?
Ja, till exempel förekommer det väl att en person som får utlösning för vissa ljud.
– Jag vet inte vad han utstötte för ljud. Jag försökte komma loss.
Vad minns du?
– Jag kan inte svara på det, jag hade fokus på annat.
Så du kan inte ange något annat tecken?
– Jag vet att jag såg det och jag tycker att det är ganska...
Men inget annat tecken, är det så?
– Ja.
Du säger också att du inte vet om han kom in. Och hans snopp nuddade vid ditt kön, har du sagt i dag?
– Ja, vi hade kontakt kön mot kön. Han var där och grävde någonstans, men jag kan inte säga hur långt inne han var.
Inte ens om han var inne?
– Jag kan inte säga hur långt han var inne.
Men det sa du inte första gången?
– När någon säger att man är inne så tänkte jag hela vägen, men det är möjligt att han var inne en liten bit, det känner man inte på det sättet.
Tomas Nilsson hänvisar till ett första polisförhör som hölls med barnflickan:
Du säger att det började gå upp för dig vad det var han försökte göra och sedan, försökte ha sex med dig? Och sedan säger du: ”Han fortsatte att köra på mellan benen på mig” och på frågan om han kom in i dig svarar du nej. Är det rätt uppfattat att du sagt så?
– När jag menar sex så menar jag full penetrering och han kommer aldrig in i mig helt så därför så...
Den distinktionen har du inte gjort?
– Nej, men ingen frågade heller.
Men sådant kan man väl säga ändå. Försökte du förhindra det här på något sätt?
– När jag försökte göra motstånd höll han fast mig och tryckte ner mig så att jag inte kunde komma loss. Jag tycker det visar ganska tydligt.
Och du säger så här att du hade benen tät tillsammans och att du knep med rumpan när du försökte resa dig upp. Är det rätt?
– Det där är en sammanfattning...
Har du sagt det?
– Eftersom han satt grensle över mig hade jag benen ihop.
Och att du knep med rumpan?
– Det är muskelgrupper som man använder när man reser sig upp.
Kan du inte svara rakt?
– Jo, men det var ingen rak fråga.
Det här med dina underkläder... Har du sett dem uppe hos Maria senare på kvällen?
– Hon tog hand om dem. Sedan dess har jag inte sett dem. Jag ville inte se dem.
Nej. Så du vet inte om de var kladdiga?
– Jag såg att det var kladdiga när jag lämnade dem.
Kan det ha varit sekret från dig själv?
– Nej.
Du säger att du känt lukt av sperma, påstår du att det finns en särskild lukt av sperma?
– Ja.
Hur luktar den då? Är det stark eller svag lukt eller?
– Hur definierar man en lukt? Den är speciell.
Var den stark eller svag?
– Äcklig.
Stark eller svag?
– Hur ska jag kunna säga det. Den stack inte i näsan. Du vet väl själv?
Men du vet väl om det var starkt eller svagt?
– Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan...
Du säger att du redan på kvällen inte ville göra någon anmälan.
– Mm.
Och det kom du överens med Maria om?
– Överens och överens. Jag bestämde mig.
Och hon uppfattade det?
– Ja.
Tydligen kom det här ut redan dagen därpå? Utan att du talat med någon om det?
– Jag talade med Carolas barnflicka lite grann om det. Jag sa att jag inte fick polisanmäla, men inte att hon inte fick tala om det.
Var det inte så att du trodde det kunde spridas?
– Jag tänkte inte på det.
Talade du med Carola om saken?
– Hon kom fram till mig och sa att hon visste vad som hänt.
Vet du vilka ord du använde när du talade med Carola?
– Jag vet inte vad jag sa exakt, men jag vet att det berörde mig starkt.
Har du använt ordet våldtäkt?
– Det vet jag inte. Hon sa att hon hade hört vad som hade hänt.
Men du minns inte hur orden föll när du talade med Maria, och du vet inte om du sa våldtäkt när du pratade med Carola?
– Jag vet inte vilka ord jag har sagt.
Och inte med Carolas barnflicka?
– Jag vet inte vad jag har sagt där heller.
Mötte du några reaktioner av de andra artisterna?
– Tito kom fram...
Men inte Robert eller så?
– Jag drog mig undan.
Men ingen sa något? Har du märkt något annat?
– Stämningen var helt förändrad.
Uppfattade du att någon pratade om våldtäkt?
– Det uppfattade jag inte.
Det här med att du säger att han höll fast dig, hur skedde det?
— Han tryckte ner mig mot sängen och släppte inte taget när jag kämpade emot.
Var tryckte han?
– På ryggen någonstans.
Du tror inte att det är något som du kan få för dig inträffar och att du blir rädd och att tryckandet är en del av hans massage?
– Nej.
Men du hade noll erfarenhet av sex?
– Mm.
Du kanske tror att något händer? Du hade ingen erfarenhet?
– Jag försökte komma loss och hans släppte mig inte.
Det är bara två personer som vet vad som har hänt i rummet. Tito har sagt att han vill gå vidare men att du säger nej. Och du blir stressad för att du varit borta länge och att detta är på ryktesvägen ganska snart. Vad har du för kommentar till det?
– Att han har ljugit ihop en historia.
Jaha. Och sedan säger du att du blev kontaktad av Dahlström-Lannes? Men det var Maria först.
– Ja.
Vad ville Maria?
– Vi pratade bara om hur det var med mig, hur det var med mig och hur det skulle kännas om det kom ut.
Om det skrevs om det?
– Ja.
Och i början av 2007 pratar du med Maria igen om det här?
– Ja.
Och då ringer också Monica Lannes?
– Ja, det är Maria som frågar om det är ok att hon ringer mig.
Vad säger hon då? Hon presenterade sig på något sätt?
– Hon sa att det var med anledning av flickans rättegång som det kommit upp. Sedan pratade vi mycket runt om kring.
Och det hade du följt och sett att Tito blev frikänd?
– Ja.
Vad tycker du om det?
– Jag vet inte. Men om han var skyldig och jag skulle kunna hjälpa till genom att berätta min historia... Jag vet inne i mig att han är en skurk och skyldig, det är den känslan jag fick...
Hur skulle ditt ärende kunna påverka det?
– Kanske att visa hans karaktär...
Jag vill veta hur du har tänkt då.
– Jag vet inte hur det skulle kunna påverka det ärendet, men jag ville att han skulle bli fälld för de hemskheter han har gjort.
Men att en domstol prövat och frikänt hade ingen betydelse?
– Jag vet inte, jag är inte så insatt i detaljerna i fallet, jag bara kände spontant att jag ville hjälpa den lilla flickan...
Hur skulle du kunna hjälpa den lilla flickan?
– Genom att träda fram och att jag också varit med om någonting.
Och det skulle kunna påverka?
– Ja, att de skulle kunna känna sig starkare. Och att det påvisar hans karaktär.
Sa Monica Lannes något i samma stil?
– Jag vet inte hur hon uttryckte det.
Försök minnas. Det var inte så länge sedan.
– Jag kommer inte ihåg det.
Det är ganska kort tid sedan. Det måste varit ett viktigt samtal för dig.
– Innebörden av samtalet gick ut på om jag var beredd att polisanmäla.
Hur gjorde hon kopplingen till målet med den lilla flickan?
– Jag vet inte vad hon sa till mig exakt.
Vad gick det ut på?
– Att jag kunde vara till hjälp för den lilla flickan. Jag är inte den enda som har blivit drabbad.
Då undrar jag... Hur många gånger har du haft kontakt med Monica Lannes?
– Hon har varit ett stöd under hela processen, Hon har mejlat och frågat hur jag mår och inför rättegången ringde hon en gång och gav sitt stöd.
Har ni träffats sedamn förhöret med dig?
– Nej.
Men talat i telefon?
– Ja, nu i veckan och mejl innan.
Den här veckan har ni pratat med varandra?
– Det var i går, tror jag.
Det var kanske ytterligare något samtal?
– Det kan jag inte säga med säkerhet att det inte varit.
Och Maria?
– Två gånger kanske, efter förhöret.
Har ni haft mycket kontakt, du och Monica?
– Mycket... Hon har gett mig sitt stöd. Hon har frågat hur jag mår.
Advokat Nilsson frågar om läkarbesöket som barnflickan gjorde 1999.
Du hade haft magproblem under hösten?
– Ja, det var väl att läkarna kom fram till att det var stressrelaterat.
Men du visste inte om du hade talat om våldtäkt när du träffade gynekologen?
– Nej, antingen våldtäkt eller sexuellt övergrepp.
Vad skulle det ha för anknytning till din magvärk?
– Jag mådde väldigt dåligt efteråt. Och det dåliga satte sig i magen. Det var efter händelsen.
Men när du träffar gynekologen?
– Ja, hon undersökte mig, det är så det går till när man kommer till akuten med magont. Jag vet inte vad han hade smittat mig med.
Tog de prov?
– De tittade bara, de tog inga prov.
Så smittan har du inte associerat till målet i Varberg?
– Nej.
Det finns ingen anteckning om att du skulle berört vare sig våldtäkt eller sexuellt övergrepp.
– Jag kan komma ihåg fel, men jag tror att vi kom överens om att hon inte skulle skriva in någonting trots att det var hennes plikt.
Är du säker på att ni fört ett sådant samtal?
– Jag vet att jag sa till gynekologen att hon skulle kolla, men inte det där om att hon inte skulle skriva.
Du har lämnat lite olika uppgifter om det. Du säger i dag att du inte vet, men det har du sagt tidigare?
– Jag vet inte om jag använt ordet våldtäkt eller sexuellt övergrepp. Det beror väl på att jag var osäker på vad det skulle rubriceras som.
Därmed är Tomas Nilssons huvudförhör med barnflickan klart.
---------------------
Åklagaren fortsätter med en kompletterande fråga:
Du säger att han plötsligt släpper dig. Vad händer? Kan du dra någon slutsats?
– Jag kämpar hela tiden. Då tänkte jag inte så mycket. Men sedan när jag upptäckte hans sperma mellan benen kom tanken att ha var klar, så att säga.