Cameron har gått från charmig till arg
LONDON-WHITNEY. David Cameron står inför en grupp jobbare på ett bord med ärmarna uppkavlade.
Gång på gång försäkrar de konservativas ledare att han är "passionerad" och "uppeldad" inför valet.
Men intrycket han ger är det rakt motsatta. Har Cameron drabbats av Reinfeldt-syndromet?
Under sista kampanjveckan förra valet 2010 följde jag på plats några av Camerons valmöten. Det då unga och relativt oprövade stjärnskottet utstrålade en oerhörd energi. Han charmade människor.
Årets upplaga av Cameron är på ytan ganska lik. Men där han för fem år sedan var entusiastisk så framstår han i dag mer som arg, nästan kollerisk.
Ju mer han pratar om att han är "pumped up" desto större blir pyspunkan.
Redan inför denna valrörelse deklarerade Cameron att han inte tänkte ställa upp för en tredje mandatperiod. Ett stort taktiskt misstag. Fredrik Reinfeldt hade svårt att tända till i valrörelsen efter åtta år vid makten. Cameron verkar ha tappat lusten redan efter fem.
Han har inte gjort något dåligt jobb som premiärminister. Storbritanniens ekonomi har sedan skuldkrisen klarat sig betydligt bättre än alla andra EU-länder, möjligen Sverige undantaget.
LÄS MER: Hon kan bli den som avgör valet
Sociala nedskärningar
Men det har skett till priset av stora sociala nedskärningar. Många britter upplever att de fått det sämre. Fortfarande är det på många gamla industriorter ute i landet svårt att hitta ett nytt jobb för den som blir arbetslös.
De konservativa har gjort en dålig valrörelse och deras budskap om ännu fler nedskärningar går definitivt inte hem bland låginkomsttagarna.
Vi tar bilen ut till Camerons valkrets Whitney utanför Oxford. Dagen före har vi besökt Labourledaren Milibands valkrets i norra England. Kontrasten kunde inte vara större.
Här färdas vi genom ett böljande och idylliskt landskap där den blommande rapsen ligger som inbjudande, gula klickar i den frodiga grönskan. Vita får ligger lojt och njuter av eftermiddagssolen.
Vi åker igenom byar med gamla men välskötta stenhus med blomsterprakt i trädgårdarna. Den som till äventyrs skulle tveka om var denna välmående landsända står politiskt behöver bara slänga en blick på någon av de många blå skyltar som finns uppsatta efter vägen med David Camerons namn på.
Kanske är det här ett av Camerons problem. Hans framstår verkligen som den överklass han är. Utbildad på Oxford-universitetet. Rika föräldrar.
Cameron försöker väldigt medvetet framstå som en vanlig kille men ju längre han suttit vid makten desto mer uppenbart är det att han i väldigt liten utsträckning delar vanliga britters liv.
”Som vilken kund som helst”
Premiärministern har ett hus i byn Chadlington som är som hämtad ur Midsomer murders eller någon annan småtrevlig brittisk tv-serie. Det plingar när vi öppnar dörren till slaktarbutiken. John Brain står bakom disken i traditionell vit rock och ett blåvitt förkläde. Han är på väg att stänga för dagen och plockar undan tjocka fläskkotletter från disken.
– Cameron handlar här med jämna mellanrum, berättar han. Jag ser honom någon gång i månaden, oftast på lördagar. Hans livvakter brukar vänta utanför.
John verkar inte särskilt imponerad över att ha landets premiärminister som stamkund.
– Vi behandlar honom som vilken kund som helst.
Han lyfter en bricka med kött innan han fortsätter.
– Cameron är alltid trevlig när han kommer. Han verkar väldigt social.
När jag frågar om han tycker Cameron gjort ett bra jobb skruvar John Brain lite på sig.
– Han är väl som de flesta andra politiker. De säger att de ska göra en massa men det händer inte så mycket.
Själv är han sedan gammalt en trogen Labouranhängare och hoppas att Cameron blir fortröstad.
Har grundmurat stöd
Nationellt kan han bli det men knappast i den egna valkretsen. Här är stödet för Cameron grundmurat. På puben The Bell i grannbyn träffar vi Maggie.
Hon vet vem hon ska lägga sin röst på.
– Jag är en Cameron-fan, berättar hon och ruskar på de mörka lockarna. Som många andra här så jagar jag. Labour förbjöd rävjakten. Cameron vill tillåta den igen.
Hon har inte mycket till övers för folk som klagar över arbetslöshet eller sociala nedskärningar.
– Den som inte hittar ett jobb här letar helt enkelt inte tillräckligt mycket, fnyser hon. Där jag jobbar söker vi ständigt mer personal men det är nästan omöjligt att få någon trots att vi annonserar även nere i London.
The Bell är en typisk country pub med en väl tilltagen öppenspis och bekväma men udda möbler. Mysfaktorn är hög. Bakom disken står Laura och häller upp öl till eftermiddagskunderna.
– För mig känns Cameron rätt. Jag kan inte förklara varför men jag gillar honom som person. Jag tror det blir sämre om Labour får ta över ekonomin.