Läraren Sandra, 41, sa upp sig – tog jobb i gruvindustrin
”Här kan man gå rakt ut från gymnasiet och få 30 000 i ingångslön”
Uppdaterad 2022-10-09 | Publicerad 2022-10-08
KIRUNA. Stressen och skuldkänslorna över att inte kunna ge sina elever en bra utbildning blev för mycket.
Sandra Dunbäck, 41, lämnade jobbet som lärare och började jobba inom gruvindustrin.
– Jag kunde inte stå för vad vi gjorde, säger hon.
Sandra Dunbäck vevar ner fönsterrutan på sin vita pick-up som står på LKAB:s parkering för att hälsa. Några hundra meter bort är gruvan – hennes arbetsplats sedan tre år tillbaka.
I dag är hon klädd för att gå ner i gruvan: en varm polyesterbjörnströja innanför den neongula varseljackan och arbetskängor på fötterna.
Om en stund ska hon köra ner ungefär tusen meter ner i berget.
– Det är det bästa som finns att jobba under jord, berget är speciellt, säger hon.
Sandra jobbar som konsult inom gruvindustrin. Just nu jobbar hon för företaget ABB som ska byta ut de så kallade bergspelen som tar upp järnmalmen från LKAB:s gruva.
– Jag är inhyrd som hse-advisor och ansvarar för hälsa, miljö och säkerhet. Det finns många risker med att jobba nere i schakten så vi måste göra riskanalyser och ha övervakning, säger hon.
”Konstant dåligt samvete”
Som många andra Kirunabor tog hon tidigt jobb för LKAB. Men 2014 ville hon dra nytta av att hon var utbildad svensklärare och började jobba på Nya Raketskolan.
Till en början älskade hon sitt jobb på högstadiet. Det var ibland mycket att göra, men det gick.
PLUS: Skolorna stängde efter lärarnas larm: 45 barn i en klass
Men när hon flyttades ner till årskurs sex ändrades det. Skolans arbetssätt, med stora grupper med flera lärare, fungerade inte.
– Vi hade grupper på 40 barn och skulle vara två lärare i varje klass. Men jag blev ensam i en längre period, berättar hon.
Hon kände sig otillräcklig för eleverna, började tappa sin yrkesstolthet och kunde inte stå för undervisningen.
– Jag tänkte på alla de barn som hade det svårt. Hur känns det att gå till sin arbetsplats varje dag och alltid misslyckas? Jag hade konstant dåligt samvete, säger hon.
När det inte blev bättre bestämde hon sig. Och med en rykande het arbetsmarknad inom både turism, handel och gruvindustri behövde hon inte oroa sig för vad hon skulle ta sig för.
– Det här är Kiruna, det är inte svårt att få jobb här. Jag blev erbjuden ett från en tidigare chef, säger hon.
”Kan gå ut i jobb och få 30 000”
En ingångslön för en lärare ligger på drygt 30 000 kronor. Ett jobb i gruvindustrin kan betala tiotusentals kronor mer.
– Det är en faktor att det är mycket högre lön. Där och då spelade det en ganska stor roll då min livssituation förändrades och jag blev ensamstående med två barn.
Men det var också möjligheten att göra karriär och att utvecklas.
– jag får gå utbildningar för att vidareutvecklas och bli ännu mer kompetent inom mitt arbetsområde, det saknas tyvärr möjlighet och resurser till kompetensutveckling inom skolans värld, säger Sandra.
Carina Lidberg, huvudskyddsombud för Lärarbundet i Kiruna, känner till flera fall där lärare lämnat skolvärlden för industrin. Det finns också exempel på vårdpersonal som tar jobb i gruvan.
– Cirka 200 personer sa upp sig från kommunen förra året, det är mycket. Många av dem var lärare eller andra delar av välfärden.
PLUS: Skolorna stängde efter lärarnas larm: 45 barn i en klass
Det här är något som kommunen, men också staten måste hantera, menar hon. Hon tror också att den ekonomiska oron, med ökande priser på mat, bränsle och el kan få fler att välja välbetalda yrken i industrin.
Sandra Dunbäck håller med.
– Det är inte i många svenska städer du kan gå rakt ut i industrin efter gymnasiet och få 30 000 kronor i lön. Här kan du det. Då är incitamenten att plugga 4 år för en liknande lön lägre, säger hon.
Oroad över skolsituationen
Sandra Dunbäck, som själv är förälder, känner sig oroad för vad som kommer att hända med skolorna i kommunen om man inte får ordning på lärarbristen.
Kiruna är en industristad, men alla kan inte jobba i industrin om människor ska leva och bo här, menar hon. Lärare liksom vårdpersonal och andra jobb inom välfärden behövs.
– Vi är beroende av gruvan och LKAB här, men vi behövs ju allihopa.
Kan du tänka dig att gå tillbaka till skolan igen?
– Ja, absolut. Men det räcker inte att lönen matchas, som det ser ut idag. Vi behöver mer resurser så vi kan möta alla barns behov och de får det de behöver för att lära sig.
Kan du sakna det?
– Ja, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade det. Det är inte samma sak att jobba med döda ting. Att vara lärare och se barn utvecklas är ett jätteroligt jobb – när man kan göra jobbet bra.
