Svårt att väcka hjälpviljan för översvämningsoffren
Katastrofen i Pakistan är större än tsunamin och Haitiskalv tillsammans – ändå uteblir hjälpen
Översvämningskatastrofen i Pakistan drabbar fler än tsunamin och jordbävningen på Haiti tillsammans.
Ändå är det alldeles för lite hjälp som kommer fram.
Världens givarvilja är svår att väcka.
FN gjorde i går ett rejält försök när man vädjade om 3,3 miljarder kronor i omedelbar katastrofhjälp.
EU, USA och ett antal länder har redan öppnat plånboken. Men mycket mer hjälp behövs.
En femtedel av Pakistan står under vatten. Över 14 miljoner människor är drabbade. Fler än tsunamin 2004 och Haitiskalvet förra året.
Skillnaden är att döden då kom plötsligt. Liken kantade stränderna och gatorna. Tragiken var påträngande och välbevakad av medierna.
Dödssiffran i Pakistan är officiellt hittills ”bara" 1 600 människor. Utspridda över ett stort område. Det är ont om gripande och dramatiska bilder. Inte minst för att mycket få utländska journalister numera befinner sig i Pakistan av säkerhetsskäl, rädda att bli måltavlor för talibaner och andra islamister.
Snart gått två veckor
Översvämningskatastrofen blir därför svår att greppa från vardagsrumssoffan i västvärldens metropoler. Förnuftsmässigt vet vi att de här människorna behöver hjälp lika mycket som tsunamins och jordskalvets offer men känslan som triggar givarviljan infinner sig inte.
Inte heller känslan av brådska.
Snart två veckor har gått men någon internationell luftbro exsiterar inte.
Vilka mekanismerna än är kan man bara konstatera att vissa katastrofer får mer uppmärksamhet än andra.
Behöver mat och mediciner
Vattenmassorna har tagit med sig tiotusentals enkla hus och lerhyddor. Boskap har dränkts. Miljoner människor har inte längre tak över huvudet, inga pengar, ingenting att äta och sällan fler tillhörigheter än kläderna på kroppen och ett tygbylte.
De behöver tält, filtar, rent vatten, mat och mediciner.
Får de ingen hjälp kommer dödstalen snart att stiga dramatiskt. Vattnet fortsätter att stiga och är på väg längre söderut i landet.
Pakistans egen hjälporganisation är förlamad av katastrofen och hjälpen är ineffektiv.
”Otrogna utlänningar”
Sveriges enda konkreta insats hittills är att skicka tre mobila reningsverk som sammanlagt kan ordna rent vatten för 18 000 människor. Reningsverk och personal lämnar Sverige någon av de närmaste dagarna.
Läget i Pakistan kompliceras av att katastrofen har en politisk dimension.
USA vill gärna hjälpa till för att förbättra sin minst sagt usla image hos landets befolkning. Talibanerna vill hindra det. Man går så långt att man uppmanar Pakistans regering att inte ta emot hjälp från USA och andra "otrogna utlänningar". Talibanerna har istället lovat att själva ställa upp med 140 miljoner kronor.
”Guds straff”
Islamisterna ser översvämningarna som guds straff för att landet har ledare som inte är tillräckligt troende.
Pakistans armé som normalt brukar vara inblandad i strider och upprensningsaktioner i talibanernas starka fästen tvingas nu istället ägna sig åt översvämningskatastrofen vilket ger talibanerna extra andrum.
Det borde inte hindra världen från att hjälpa till.