Rasismen blev rumsren i vinter
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-23
Vi kommer en dag att se tillbaka på denna vinter.
Det brann i Rosengård.
Hur mycket som brann, vad som brann eller varför det brann kommer vi inte att minnas. Vi kommer bara minnas att det brann.
Finanskrisen svepte jobben med sig, i desperation söktes syndabockar i miljonprojekten.
Ungdomar löpte amok i Tensta. Medelklassen teg, upptagen med bostadsräntor.
Och i Malmö sa den svenska polisen precis det som alldeles för många redan tänkte:
– Blattajävlar!
Vintern då sverigedemokraternas ”normaliseringsprocess” var fullbordad – nya ord, men samma budskap: ut med blattarna.
Inte ens Jan Guillou lyckades hitta några sprickor i fasaden när han under en veckas tid följde partiledaren Jimmie Åkesson för Aftonbladet.
Allt verkade ganska normalt.
Men vad var egentligen normalt denna vinter.
Reportaget publicerades samma vecka som migrationsministern Tobias Billström (M) ville införa ett system där invandrade svenskars medborgarskap skulle kunna återkallas. Ett system där svenska svenskar blev A-medborgare och invandrade svenskar blev B-medborgare.
Redan några månader tidigare hade Moderaterna krävt ett svenskkontrakt. Nyanlända svenskar skulle i detta lova att följa ”svenska värderingar”. Vad nu det var.
Inga större protester då heller.
Det var vintern då Sverigedemokraterna insåg att det inte var någon mening att dela ut flygblad i kommuner som traditionellt var starka moderatfästen.
Det behövdes inte.
Tongångarna grumligare. Även bland vänner. Diskussioner med argument som:
– Men jag är jävligt trött på dom!
Skulden för utanförskapet och brottsligheten lades inte på den integrationspolitik som under tjugo års tid tillåtit en helt ny underklass att växa fram i förorterna. Nej, vi jagade hellre enkla syndabockar: invandrarna som kom hit och tog våra jobb, vår välfärd, våra bidrag!
Efteråt skulle vi förvånas över att vi inte reflekterade över likheterna med lasermannens och Ny demokratis tidiga nittiotal.
Den knappt märkbara förskjutningen: vi och dom.
Inte för att orden var nya, utan för att de plötsligt var accepterade att uttala.
En arbetarklass som kokade, en medelklass som teg och en regering som plötsligt lät som ett främlingsfientligt parti.
Vi kommer en dag att se tillbaka på denna vinter, och vi kommer inte vara stolta.