Här får Lena, 62 återvända hem

Ett hundratal evakuerade fick återse sina hem under tisdagen.

Lena Blixt, 62, möttes av röklukt när hon slog upp dörren till sin gård i Hörnsjöfors.

Efter en veckas evakuering fick hon återse sitt hem i ödelandskapet.

– Det är en kuliss, skogen är borta och kommer vara det så länge jag lever, säger Lena.

Evakuerade i den nordöstra delen av det tidigare brandområdet i Västmanland fick flytta tillbaka under restriktioner.

Regn under både måndagen och tisdagen har varit en bidragande orsak till att situationen har förbättrats.

Tillgång till släckningsutrustning, mat, dricksvatten, bil och telefon var förutsättningen för att återvända in i området som fortfarande är avspärrat.

Vägspärrarna bevakas fortfarande dygnet runt, endast boende får åka genom polisens avspärrningar.

– De boende får inte ta med sig andra in på området och man ska vara redo att snabbt lämna hemmet om branden skulle blossa upp på nytt, säger Maja Geffen, pressinformatör vid krisledningscentret i Ramnäs.

”All skog är borta”

Lena Blixt fick återse sitt hem på tisdagen efter en vecka hos dottern.

Det var känslosamt att köra genom ödelandskapet berättar Lena som oroat sig för att huset i Hörnsjöfors utanför Västerfärnebo skulle brinna ner.

Några enstaka träd står kvar runt 1800-talsgården   

– Det är som en kuliss. Vi bosatte oss här för den fina naturen, nu är all skog borta och kommer vara det så länge jag lever, säger Lena Blixt.

Fortfarande väntar ett hundratal evakuerade på att få återvända.

Flera av dem har inget hem att komma tillbaka till och många svävar i ovisshet.

– Det finns de som inte kan återvända hem på ganska lång tid. Därför ordnar vi en flygning för de boende med försvarsmakten över brandområdet så de får se hur det ser ut, säger Maja Geffen.

Inte lika intensivt

Skogsbranden i Västmanland är under kontroll sedan i måndags men under marken glöder det fortfarande på många ställen. Elden blossar upp här och var men det är inte lika intensivt som förut.

Man prioriterar nu att röja och säkra vägar för att se till att alla som evakuerats ska återvända hem så fort som möjligt.

Rökdoften låg tung i huset när Lena Blixt öppnade ytterdörren.

Stekpannan stod kvar på spisen precis som den gjorde den turbulenta måndagen då Lena och hennes man Gert flydde från branden som närmade sig gården med stormsteg.

Men vinden vände och hemmet räddades mirakulöst undan lågorna.

Lena är tacksam att huset står kvar men besviken på samhällets insatser under katastrofen.

– Det har inte fungerat från början till slut, vi har inte fått någon som helst information av myndigheterna.

När katastrofen var ett faktum saknade Lena ett professionellt bemötande.

– Räddningspersonalen skrev ner våra namn för hand i ett block vid kriscentret, det är ju 2014 finns inte listor på boende att skriva ut?

Nu längtar paret mest efter lugn och ro. Det är inte säkert att de orkar bo kvar.

– Om huset brunnit ner, då hade vi flyttat till ett annat område. Nu vet jag inte, vi får ta oss en funderare. Jag måste först bearbeta det som hänt, säger Lena Blixt.