Dråpligt, bitskt och underhållande

Oisín Cantwell

helskärm

Serietecknaren Nina Hemmingsson pratar som hon ritar.

Dråpligt, bitskt, svart, underhållande.

Hemmingsson ligger på sängen. Hon är bottenlöst ledsen, som så ofta tidigare. Själen har flyttat hemifrån och livet saknar mening. Men så hittar hon en penna och vips är en teckning ritad och tillvaron får färger igen. Nej, detta är inte ett rakt igenom muntert sommarprogram. Men hoppet finns där och kärleken till livet och konsten och sonen vinner gång på gång på gång.

Pappa, ropar vår berättare, var inte orolig. Jag tycker om att leva. Föräldrarna skiljer sig då Hemmingsson är liten. Mamma flyttar ihop med en annan kvinna. Först när döttrarna är vuxna berättar hon att hon är lesbisk.

Blod, våld, död

Hur är det att växa upp med en mamma som är rädd och tvingas ljuga? Det är skadligt, både för föräldern och barnen. Snabb förflyttning. En pojke i klassen ritar för att stå ut. Blod, våld, död. Monster med vassa tänder. Det är Hemmingssons son. En dag har skolan förbjudit barnen att rita våld och en pedagog snörper med munnen.

Gossen har förbjudits. Men har inte även barn yttrandefrihet? Modern skriver till rektorn och hänvisar till FN:s barnkonvention. Förbudet hävs, men tilliten är försvunnen. Sonen byter skola.

Ni är idioter, frustar vår berättare och byter än en gång ämne.  Vad är det att vara människa? Hemmingsson vet inte. Vet någon? Nej, det tror jag inte.

Himmelska orgasmer

När hon är svarslös kommer hennes tecknade tjej efter henne och säger som det är. Lever konstnären för mycket genom henne? "Nej, hon är min hjälte och mitt samvete". 

14 år gammal. Låtsas skämmas för sin mens, men är innerst inte stolt. Upptäcker onanin. De tidiga orgasmerna är himmelska. Pojkarna sliter av Hemmingsson tröjan och inspekterar hennes bröst. Tjejgänget kontrar med att under en vecka skriva upp alla sexuella trakasserier i en anteckningsbok. Modigt stegar de in på ett föräldramöte och läser upp resultatet. Efter det blir det bättre. You go, girl. Du är klok och rolig. Och pennorna försvinner ju inte.