Ska Turkiet rädda EU och de fria rörligheten?

Slovensk militär placerar ut taggtråd vid gränsen mot Kroatien.

Den fria rörligheten för EU-medborgare är en av unionens grundläggande rättigheter.

Ju fler länder som inför tillfälliga gränskontroller desto mer hotas denna rätt.

Kan Turkiet bli den som räddar Schengenavtalet?

Schengen är en liten stad i Luxemburg. Här skrevs det avtal på 1985 som blev startpunkten för den fria rörligheten. Medborgare i EU ska fritt kunna resa över Europas gränser utan att visa pass. Inte riktigt alla länder är med, exempelvis Storbritannien. Några icke EU-länder deltar.

Länder får tillfälligt införa gränskontroller om den nationella säkerheten är hotad. Detta har åberopats ett antal gånger genom åren. Men aldrig tidigare har Schengen varit under samma tryck som i dag.

Grunden för Schengensamarbetet är att EU har en yttre, välbevakad gräns där bara människor släpps in som antingen har visum eller arbetstillstånd.

Grundsten två är Dublinavtalet.

Flyktingar släpps in men ska registreras i det första land de kommer till och söka asyl där. Skulle de resa vidare inom EU så ska de skickas tillbaka till det första land för att få sin ansökan prövad där.

Ingen aning

Hotet mot Schengen består av två delar.

I dag registreras bara en bråkdel av de flyktingar i det första EU-land som de kommer till. Följden blir att tusentals människor rör sig i Europa utan att någon har en aning om vilka de är. Vilket i sig är en säkerhetsrisk.

Om en svensk reser till Turkiet måste man visa pass för att komma in i landet. Annars blir det stopp. På samma sätt ska det fungera vid EU:s yttre gränser. Men på grund av den stora anstormningen av flyktingar och de faktum att Grekland och Italien inte vill pröva alla flyktingars asylansökningar så fungerar inte systemet.

Vad flera länder då valt - nu senast Sverige - är att införa tillfälliga gränskontroller. För att ha koll på vilka som kommer in i landet upphäver man den fria rörligheten.

EU-kommissionen godkände i går att Tyskland och Danmark får införa tillfälliga gränskontroller på grund av den stora anstormningen av flyktingar.

Men om många länder väljer denna väg så upphör den fria rörligheten att gälla i praktiken.

Beredskap

Danmark, Finland och Norge är några av de länder som säger att man har en beredskap för att snabbt införa gränskontroller.

Detta kan bli följden ifall flyktingar som blir avvisade från Sverige istället söker asyl i Danmark. Då kan vi få ses en dominoeffekt både där och i andra länder som annars riskerar att få fler asylsökande.

I nuläget finns det bara ett sätt att snabbt på stopp på flyktingströmmen till Europa. Att övertyga flyktingarna om att inte komma hit. Sveriges införande av gränskontroller är en sådan signal. Sloveniens byggande av taggtrådsstängsel en annan.

En tredje och sannolikt mer effektiv åtgärd vore ett avtal med Turkiet, varifrån i dag merparten av flyktingarna tar sig in i EU.

Ett sådant är på gång och kommer förmodligen att diskuteras under G20-mötet i turkiska Antalya som inleds i dag söndag. Tanken är att EU ska betala 30 miljarder kronor till Turkiet mot att landet inrättar läger för totalt två miljoner flyktingar. Turkiet ska också mer aktivt försöka stoppa flyktingar från att göra den riskfyllda båtresan från Turkiet till EU-landet Grekland.

Minskat tryck

Resultatet är tänkt att bli ett minskat tryck mot Europas gränser.

Turkiet ansöker visserligen om EU-medlemskap men har de senaste åren visat upp oroande tendenser där yttrandefrihet och andra medborgerliga friheter kommit i kläm. Men majoriteten av EU-länderna verkar vara villiga att bortse från dessa brister om Turkiet kan lösa den infekterade flyktingfrågan.

Följ ämnen i artikeln