Ett konfettiregn av liberala oneliners
Uppdaterad 2015-07-29 | Publicerad 2015-07-27
Alice Teodorescu har rest motströms mot toppen.
Men risken är att berättelsen faller i glömska.
För allting marineras i ett konfettiregn av liberala oneliners.
Hon är kvinnan som skrev om kartan för svensk opinionsjournalistik. Hon är ett fenomen som alla tycks ha en åsikt om.
När Alice Teodorescu i vintras utsågs till politisk redaktör för Göteborgs-Posten fick den socialliberala tidningen plötsligt en liberalkonservativ chef.
Kollegor sjukskrev sig och hoppade av. Branschpress och vänsterskribenter poppade popcorn.
De flesta hade brutit ihop och emigrerat. Men Alice Teodorescu galopperade genom stormen som om den vore en bris.
I hennes ”Sommar i P1” får vi, om än indirekt, en förklaring. Teodorescu har en filosofi. Att alltid planera för det värsta scenariot. Så blir allt annat en bonus.
Programmets styrka är berättelsen om klassresan. Från brödköerna i kommunismens Rumänien och flykten. Via längtan efter språket, tryggheten och kärleken.
Alltid motströms mot toppen.
Hon kom dit till slut. Kanske just därför att hon aldrig har tummat på sina ideal.
Det går inte en minut utan att hon propagerar för sin ideologi. Liberala glosor i urval:
”Bara den som är annorlunda kan bli oersättlig.”
”Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant.”
”Att vara fattig är ingen ursäkt för att inte vara bildad.”
Alla har rätt att säga sin åsikt. Frågan är bara om Teodorescus klassresa faller i glömska. Att den hamnar i skuggan av hennes ideologi.
Eller är det tvärtom. Att Alice Teodorescus politiska varelse är så tätt sammanflätad med hennes liv att de inte kan skiljas åt.
Så måste det vara. I ljuset av det kan ingen skugga kastas över henne.
Frågan är hur lyssnarna reagerar. De som inte håller med kommer som vanligt att gå i taket. Och tvärtom. Blåsten kommer att tillta igen.
Det enda vi kan vara helt säkra på är Alice Teodorescu kommer att rida ut den här stormen också.