Dog fredshoppet med Shimon Peres?
Shimon Peres tillhörde en utrotningshotad art. Ledande israeler som tror att det går och tycker det är nödvändigt att nå en fredsöverenskommelse med palestinierna.
Dog fredshoppet med honom?
1993 stod Shimon Peres på gräsmattan framför Vita huset tillsammans med sin rival och vapenbroder Yitzak Rabin, då Israel premiärminister, och PLO-ledaren Yassir Arafat. De var där för att skriva på det historiska fredsavtal som mejslats fram under hemliga förhandlingar med palestinierna i bland annat Oslo. Utrikesminister Peres var den som ledde och drev på förhandlingarna från Israels sida.
När avtalet skrivits på sträckte Arafat fram handen mot Rabin som uppenbart motvilligt tog den. Arafat sträckte sedan fram handen mot Shimon Peres som glatt klev fram och tryckte den. Lite väl ivrigt tyckte Rabin som gav Peres en reprimand.
För Peres var Oslo-avtalet från 1993 hans livs framgång. En förverkligad dröm om en bättre framtid för både israeler och palestinier.
Från militant till fredsduva
Peres hade gått från att vara medlem av den judiska militanta organisationen Haganah och den som la grunden till Israels kärnvapen till att bli en fredsduva. För honom var fred med palestinierna ett sätt att säkra Israels långsiktiga överlevnad. Redan på 80-talet övergav han idén att Israel skulle kunna nå det målet med enbart militära medel.
– Den som tror att det går att omintetgöra historiska processer med en slaktarkniv eller kulor avlossade från ett bakhåll ägnar sig åt självbedrägeri.
Men Peres gick länge än så.
– Palestinierna är våra närmaste grannar, konstaterade han. Jag tror att de också kan bli våra närmaste vänner.
Försök hitta en israelisk ledare i dag som skulle uttrycka sig på det sättet. I dagens läge är drömmen om fred i det närmaste död även hos den israeliska allmänheten. Fredsduvor betraktas närmast som landsförrädare.
Monterade ner livsverk
Peres var ingen pacifist som inte var beredd att ta till vapen. Han kunde vara tuff och hård. Han stödde exempelvis Israels krig på Västbanken 2002. Men visionen var alltid att skapa en varaktig fred.
I dag styrs Israel av superhökar som Avigdor Lieberman och hökar som Benjamin Netanyahu. Samme Netanyahu som hjälpte till att begrava Shimon Peres livsverk.
När Yitzak Rabin mördades 1995 av en judisk högerextremist stod Peres bredvid honom på torget i Tel Aviv. Peres fick ta över som premiärminister men i valet 1996 förlorade han till Netanyahu. Denne har sedan dess ägnat sin gärning åt att montera ner fredsavtalet som gick ut på att successivt lämna över ockuperat territorium i utbyte mot fred. Istället har Netanyahu fryst Israels ockupation av Västbanken, mångdubblat antalet judiska bosättningar och lagt ner allt vad seriösa fredsförhandlingar heter.
Aldrig älskad
Från sin ceremoniella post som president kunde Peres bara tämligen hjälplöst se hur hans fredsdrömmar gick upp i rök. Därtill hjälpta på traven av militanta palestinier som de i Hamas.
Peres var aldrig riktigt folkkär under sin tid som aktiv politiker. Han var premiärminister två gånger men vann aldrig något val. Han närmast prenumererade på olika höga ministerposter men var aldrig riktigt älskad innan han blev president 2007. Först då när han höjde sig över det dagliga partipolitiska käbblet började israelerna uppskatta hans insatser för landet och för freden.
De sista åren fick han den position som landsfader och äldre statsman som han förtjänade.