Därför drabbas Storbritannien av terror
Deltagande i invasionen av Irak och i det USA-ledda kriget mot Islamiska staten, IS.
En stor grupp radikaliserade som rest till Syrien för att strida för IS.
Några viktiga förklaringar till varför Storbritannien länge varit en måltavla för terrorism.
På bara några månader har landet drabbats av två helt olika terrordåd.
I mars använde en 52-årig man en hyrbil för att köra ihjäl människor på Westminister Bridge i London. Innan han med en kniv försökte ta sig in i parlamentet. Det ser ut att ha varit ett dåd av en ensamvarg. Attacken krävde vare sig några stora resurser eller någon omfattande planering. IS tog på sig ansvaret.
Dådet i Manchester är på en helt annan nivå. Det krävde en mer omfattande planering och tillgång till någon form av sprängmedel. IS har tagit på sig dådet men vi vet ännu inte om fler personer än gärningsmannen varit inblandad i planeringen.
Dessa är bara de senaste i en rad terrordåd som drabbat landet de senaste 40 åren.
Gärningsman ofta känd
På 1980-talet var det den irländska gruppen IRA som slogs för att Nordirland skulle bli en del av Irland, som låg bakom. Sedan attackerna den 11 september 2001 består hotbilden främst av våldsbejakande extremister med islamistiska motiv. Värst hittills är fortfarande dåden i Londons tunnelbana i juli 2005 då 52 människor dödades.
Då var det brittiska medborgare som sympatiserade med al-Qaida som slog till. Bomben i Manchester är det värsta som hänt sedan dess.
Totalt handlar det om en lång räcka dåd till vilka ska läggas de många övriga attacker som den brittiska säkerhetspolisen säger sig ha avvärjt.
Gemensamt för nästan alla terrordåd är att gärningsmännen i efterhand visar sig vara känd av polisen. Inte sällan födda i Storbritannien men med sina rötter i Mellanöstern, Pakistan eller Nordafrika.
Vill ha uppmärksamhet
Oavsett ideologisk hemvist vill terroristerna slå till där det märks och där deras dåd får maximal uppmärksamhet.
London har därför varit särskilt hårt drabbat. Men även en stor stad som Manchester ligger givetvis i riskzonen.
Frågan i Storbritannien är inte om ett terrordåd ska inträffa utan när.
Hotbilden förstärktes kraftig sedan dåvarande premiärministern Tony Blair beslöt att sluta upp på USA:s sida i invasionen av Irak 2003 och det påföljande kriget.
Ett beslut som förargade många radikala muslimer och redan då gav upphov till terrorresor från Storbritannien.
Invasionen betraktades som ett sätt från väst att komma åt arabvärldens olja.
Avrättningar
Problemet har fullkomligt exploderat med Islamiska statens inträde på scenen. Minst 800 brittiska medborgare har rest till Syrien de senaste åren för att slåss på IS sida.
När IS drog igång sin våg av avrättningar av framförallt västerlänningar var en brittisk jihadist, Jihad-John, den som framträdde maskerad och med kniven mot offrets strupe hotade västvärlden.
Storbritannien deltar i bombkriget mot IS i Irak och Syrien. Precis som Frankrike som också är hårt drabbat av terror.
Omkring hälften av de stridande brittiska medborgarna har återvänt. Då inte sällan tränade i olika terrortekniker. De betraktas som extra farliga. Men bakom varje sådan individ finns andra som inte rest men ändå kan ha blivit radikaliserade.
Storbritannien har haft stora problem med radikala imamer som predikat i landets moskéer och med radikalisring på fängelserna.
Att Storbritannien har en stenhård lagstiftning mot terrorism och ofta fängslar stridande som återvänder från Syrien verkar inte hjälpa. Tillgången på nya terrorister verkar i det närmaste outsinlig.
Inte ensamt
Storbritannien är hårt drabbat men långtifrån ensamt i Europa. Sedan IS hösten 2014 riktade uppmaningar till anhängare runtom i världen att agera i sina hemländer har terrorismen ökat kraftigt.
Något vi bland annat fick erfara i Stockholm den 7 april.
I dag är det Manchester. I morgon någon annan stad i Europa som drabbas.