Jo, visst hade Sara mage att skjuta älg

Publicerad 2014-09-29

Sara Wikström, 24, väntar sitt och sambons första barn. Födseln var beräknad till i förrgår men det kunde inte hålla henne från älgjakten. I går gav hon sig ut i skogen och fällde en kviga.

BODEN. Hon skulle egentligen ha fött sitt första barn.

I stället gick Sara Wikström, 24, ut i skogen – och sköt en älg.

– Ja men inte är det väl något. Jag mår ju bra,­ ­säger hon.

Att älgjakten är stor i norra Sverige inser man efter att ha talat med Sara Wikström, 24, från Piteå. Hon jagar älg i Brännberg utanför Boden och när du läser det här är hon kanske redan mamma.

Sara väntar nämligen sitt och sambons första barn och födseln var planerad till i förrgår. Trots att hon gått över tiden begav sig hon och sambon ut i skogen i går.

– Magen är stor nu så det går inte så fort. Men annars mår jag bra, säger hon glatt.

Hon ställde väckaren på fyra.

– Mina egna jaktkläder passar ju inte så jag har fått låna ihop lite. Jag tog min pappas gamla jaktjacka och min sambos mjukisbyxor och det funkade.

Ja, uppenbarligen fungerade det – Sara Wikström sköt faktiskt en älg.

Sköt två skott

– Jag blev lite trött eftersom magen är lite stor så jag satte mig ner och vilade och då såg jag att någonting rörde sig i buskarna.

Det visade sig vara en älgkviga.

– Jag sköt ett skott. Den gick några steg fram och jag visste inte hur bra det hade tagit och jag ville inte chansa så jag sköt ett skott till.

När de kom fram låg ­älgen där och kamraterna gratulerade.

– Alltså hennes mage är inte bara stor utan den är … jättestor. Bara att orka gå upp på morgonen i det tillståndet. Jag är imponerad, säger jaktkompisen Patrik Lindfors.

Kanske jagar i dag

Själv tycker inte Sara att det var något märkvärdigt.

– Mår man bra och allt känns bra så är det väl ingen fara att gå ut.

Och typ – skjuta en älg?

– Ja, typ (skratt). Nu blir det ju ingen mer jakt i höst och då får man ju passa på.

Sara hade i går inte bestämt sig för om det blir jakt i dag också.

– Jag har ställt klockan, sen får vi se hur jag känner mig på morgonen.

Kan man klassa dig som jaktgalning?

– Nä, det vet jag inte (skratt). Jag tycker inte det är så himla märkvärdigt.